Gott Nytt År!

Vi börjar nu.

Teknikträning

Det har varit en usel dag på många sätt men redan mitt på dagen bestämde jag att den skulle avslutas på rätt sätt - med löpning. Jag har varit genomförkyld senaste veckan och sista gången jag sprang var för 9 dagar sedan!!! Ofattbart lång tid. Jag trotsade min lathet, min envisa nästäppa, träningsvärken från gårdagens benpass och kylan ute. Jajamen - det var minus 15 här ute på landet! Påklädningen tog säkert en kvart (understället grävdes fram), att förbereda min nya IPod en kvart till! Som vanligt var det svåraste att ta sig ut genom ytterdörren - sen var det som vanligt förutom att det var klart, nästan fullmåne och att min andedräkt frös fast i mitt ansiktshår! Löpningen blev tung efter ca 2 kilometer - jag frös inte (lite bara i ansiktet och tummarna) men det var tungt med benen och jag kände mig trött. Tur att jag hade peppande musik att springa till. Det blev en kort runda på knappt 6 km i ca 5:40-tempot. Nu när jag har koll på distans och tid blir det mer teknikträning dvs träning med hi-tech! ;o)
Måste dock kalibrera min IPod som tyckte att jag sprang 400 meter längre än vad jag gjorde!
Och nu väntar duschen!

17 minuters träning

Åh vad jag har skjutit upp min träning idag. Till nu. Inspirerad av Sofy körde jag 17 minuters benträning med Carro. Rekommenderas. En plåga för rumpa och ben men en effektiv och kort sådan.



Och nu till sista veckoutmaningen: denna vecka ska jag tänka på mig själv som på en bästa vän - ge mig själv komplimanger, inte vara för hård, absolut inte dömande och unna mig själv sånt som jag mår bra av. Som att gå på "Elektra" på Operan nu på lördag!

Man tappar lätt

Har inte tränat alls senaste veckan! Om man nu bortser från lite plankor och armhävningar som ingick i veckoutmaningen. Ovanligt för mig men jag har varit genomförkyld. Imorse gjorde jag lite yoga före frukost och märkte hur stel jag var samt att jag inte var lika stark i ryggen som vanligt. Vågar inte tänka på hur det kommer kännas när jag styrketränar eller springer senare denna vecka! Vad lätt man tappar de hårt förvärvade musklerna och smidigheten! Och vad snabbt man blir lat att tycker att horisontellpositionen i soffan framför TV:n är den optimala!
Back to vardag, tack!

Nu är det över - jag är 40! Eller?

Det är alltså inte min ungdomstid som är över som man skulle kunna tro utan väntan på att bli 40. Jag har alltid längtat hit och tänkt att den dagen jag är 40 är jag nog en mogen och vuxen kvinna. Visst är jag lite klokare (?) än när jag var 23 men känner mig fortfarande ganska barnslig och outvecklad på många områden. Samtidigt inser jag hur mycket jag hunnit med på många olika områden, det har jag min rastlöshet att tacka för! Jag har haft väldigt kul men oxå upplevt en del tråkigheter och stagnation i perioder. Det som skiljer Magda 40 från Magda 25 är ffa prestigelösheten och självsäkerheten som tillåter att jag ibland (?)visar mig okunnig, dum, gör bort mig mm. Det är skönt ska ni veta! Men jag skulle ändå vilja ha en rejäl 40 års kris... Hur fixar man en sådan?

Jag har haft en sjuhelsikes uppvaktning kring min födelsedag - först en fest med de allra närmaste och "äldsta" kompisarna sedan en kidnappning och överraskningsfest som mina granntjejer har ordnat och till sist firande på dagen med familjen. Jag har aldrig blivit firad så! Och fått så många fina presenter! Mina kära pojkar gav mig en surdegskurs och en fortsättningskurs i kajakpaddling nästa sommar! Och maken som älskar att ge bort teknikprylar gav mig en IPod med Nike+! Jippie, nu kommer jag veta exakt hur långt och snabbt jag springer och så kan jag lyssna på musik eller radio under tiden! Attans då att jag är så förkyld sedan 3-4 dagar. Det var länge sedan jag var så sugen på att springa som nu!

God Fortsättning allihop!

Veckans utmaning

Enkelt:
20 armhävningar + 1-2 min planka morgon och kväll!

Me - runner?

Det är nog inte bara jag som ibland undrar vad man ska skriva i bloggen efter ett mer eller mindre svettigt träningspass: jogg? löpning? springning? Vad skiljer egentligen en joggare från en löpare? Är det de yttre attributen? Har vi en nidbild bild av joggare som sakta lunkar fram i mjukisoverall och ett par gympaskor från någon billighetsaffär medan en löpare har tajta funktionskläder, senaste löparskor från RS samt en fräck pulsklocka som har "allt" utom möjligen en kaffebryggare? Näää... Eller är det hastigheten - en joggare tar det lugnt medan en löpare lägger upp sina tempopass och kutar långa backintervaller? Distansen då? Tveksamt.
Jag tror att det, om det alls finns en skillnad (båda har ju förstått hur härligt det är att ta sig fram på två ben i naturen) så sitter den i huvudet. Som idag när jag efter att ofrivilligt vilat från löpning hela veckan (nä, inga skador men julfester och dylikt som kom i vägen) kände sån längtan ut att inte ens 7 minusgrader och närmare 40 cm nysnö kunde stoppa mig! Jag hade broddar för första gången och det kändes ovant då jag plötsligt överpronerade en del och fick pga detta lite ont på utsidan av underbenen. Men vägen var plogad och det var härligt om än tungt. När jag kom till bondgården var det oplogat på en sträcka där och jag hoppade fram med höga knän - hela passet var en blandning av löpning och styrketräning kan man säga. Ungefär som när man springer i lös sand. Och jag som häromdagen sa att det är nog bra att springa på löpband när det är vinter. Jag måste då fått en liten hjärnblödning!

Kallt!

Sista yogan och sjätte veckoutmaningen!

Vad säger ni om morgondagens lunchlåda? Visst ser den ut som en smarrig efterrätt? Men icke - det är lättstekt blodpudding med keso och grantäppelkärnor!

Ikväll var det tyvärr dags för sista yogan i nybörjarkursen. Kursen har varit så bra - jag märker hur mycket jag har utvecklats med hjälp av en bra lärare. Ikväll sjönk jag djupt in i ujaji-andningen och fokuserade på låsen och gladdes åt den uppmärksamhet jag hade på kroppen och dess begränsningar. Jag märkte tydligt att min vänstra (eller är det högra egentligen?) sida är mycket stelare och svarar segt på hjärnans signaler, speciellt höften. Men även den har kommit en bra bit på väg. Under kvällen pass svettades jag unket och surt - tecken på inre obalans som jag känner igen nu så väl just på hur jag luktar under yogapassen. Obalansen märktes även tydligt i trädets position där jag fick parera hårt med prana för att inte falla pladask. Tänk vad jag har lärt mig bara genom att vara uppmärksam och fokusera på kroppen. Och det är det nästa utmaning handlar om lite grann - mindfulness. Att åtminstone en gång per dag ha full uppmärksamhet på kroppen under en stund - i vilket läge den är, hur den känns etc. Allt detta med hjälp av fokusering på lugn andning och genom att låta tankarna bara passera revy. Detta behövs inför julstressen!

Adventsjogg

Eller snarare: lussejogg! Det var inte svårt alls att bli motiverad till kvällen runda. Dels har det varit mycket stillasittande hemma under helgen (inte ens minstingen ville vara ute längre än 20 minuter idag!) dels hade jag lite att förbränna efter en eftermiddag i köket idag! Jag och 5-åringen gjorde en fantastisk riddarborg av pepparkaksdeg och godis, det blev till att slicka av lite sliskig kristyr från fingrarna och knapra på avskurna degkanter. Sedan experimenterades det fram underbart len saffransglass med grantäppelkärnor och hallonsås till efterrätt. Mmmmmmm....jag lovar - det var jättegott.

Och kvällen runda var mycket behaglig med ovanligt pigga ben och fyrbenta sällskap i total mörker, då är det just nu hos oss på landet! Och nu ser jag att det är bara 1,1 km kvar till årets mål att springa 120 mil! Bra jobbat gumman säger jag till mig själv och klappar mig lite på axeln.

Imorgon kommer veckans utmaning!

Årets pepparkaksbak

En riddarborg.

Femte veckoutmaningen!

Det har blivit så hittills att varannan utmaning har varit rent kroppslig och varannan lite mer själslig. Den här veckan är det dax för lite mer kroppsligt.
Hållningen
Varje måndagkväll när jag kör hem från yogan, där jag under en dryg timme hållit in bandhas dvs kroppslåsen, inser jag hur bra hållning jag har just då. Jag sitter rakryggad, suger in naveln mot ryggraden och känner hur skulderbladen utan större ansträngning strävar mot mittlinjen. Automatiskt öppnas bröstet upp och andningen blir lugn, djup och fridfull vilket förstås påverkar sinnet som även det blir lugnt.
Så min utmaning denna vecka blir att inte ge efter så lätt för mitt stillasittande arbete och sacka ihop i stolen utan tänka på den goda hållningen som i längden ger en öppnare attityd mot de jag möter och samtidigt ger bålmuskelträning. Häng på!

Spring i benen?

Jag vet inte om jag ikväll förväxlade trötta sega ben med sprittiga och springsugna ben men jag var bara så sugen på en kvällsrunda. Trots gårdagens 12 km terrängpass och trots att det duggar blötsnö och trots att det är lördagkväll. Jag blev nog sugen när maken tog en runda med grannens hund för att få ihop sina steg (han är med i tappa.se) medan jag själv höll på att dåsa till i soffan med jag och barnen tittade på årets julkalender. Dåsigheten berodde inte bara på en tuff vecka på jobbet men nog ffa på ett något ökat kolhydratintag under dagen - jag skyller på fantastiska hembakta lussebullar som jag äldste sonen rullade ihop i eftermiddags. Mums.
Sagt och gjort - det blev en blöt och lugn runda på 8,5 km. Nu sitter jag nöjd och nyduschad i min nya Puma-hood (den är rosa!). En bra dag har det varit!

Outlet shopping

Jag tillhör inte dem så är speciellt intresserade av kläder och mitt klädkonto brukar vara orört ganska ofta. Men sportkläder är ett undantag - jag kan shoppa massor även om jag har en del hemma.
Idag var vi i Arlandastad för att förse den äldste men ny jacka och täckbyxor samt mössor och vantar som alltid försvinner på väg hem från dagis. Inne på Stadium Outlet drabbades jag av riktig shoppingfeber som resulterade i fina löparoutfiten ovan från Adidas, en chockrosa munkjacka från Puma + yogabyxor från Reebook! Och så har jag ju nya träningshandskar från Casall som jag köpte på www.traningsprylar.se!

Och jag var SÅ värd alla min inköp, tyckte jag i alla fall. Det har varit en bra träningsvecka med bl a stenhård PT-träning. Igår blev det en 12 km terrängrunda efter jobbet - det känns alltid fint att komma hem svettig vid 17-snåret och ha träningspasset bakom sig och fredagsmyset framför! Och vilket fredagsmys det blev igår - På spåret började igen och trots att jag och maken var ganska kassa på frågorna så hade vi kul som vanligt. Ja, vi är ju medelålders! ;o)

Ode till landsbygden

och Kårsta i synnerhet. Tycker Piraten som filosoferar på en höbal.
Kvällens springpass var en upplevelse närmast poetisk trots stumma kylbitna ben. Här kommer en liten sammanfattning:

Halkiga trappsteg ut i den krispiga fräscha kylan, andetag som syns, tystnad, ekarnas nakna silhuetter mot den mörkblå himlen, fullmånen som en följeslagare rund och klar, julstjärnor och adventsstakar som lyser upp, rimfrostbeströdda grässtrån vid vägkanten, tystnad, en hund som skäller, tomma plöjda åkrar, vattenfyllda väghål med bladtunn is, lukt av varmt ensilage, frusen rök från bondgårdens skorsten, samhällets ljus i tystnad, bryts av bomklockans klara klang och den ljusblå lysmasken - tåget, backe upp och backe ner, stillhet, lugn.
Tacksamhet för att jag får uppleva detta närhelst jag vill. Och stjärnprydd himmel - så vackert!

Veckoutmaning #4

Den fjärde veckoutmaningen handlar om tacksamhet.
Ägna en stund varje kväll för att i stillhet uttrycka din tacksamhet. Inte bara för att du är frisk och har familj och vänner utan även för de prövningar du utsätts för varje dag, för de människomöten som får dig att växa, för att du utvecklas genom att dra lärdom av dina misstag och nya erfarenheter. Uttryck din tacksamhet för att du är en alldeles speciell del av Universum!
Att uttrycka tacksamhet regelbundet är en bra vaccination mot bitterhet och avundsjuka!

Snart medelålders

Det märks att den fysiska kroppen fyller 40 om 24 dagar! Sedan ett par veckor har jag haft lite ont i ländrygen och känt mig lite konstig i vänstra benet. Jag har tagit det lugnt med styrketräning som jag tror utlöste det hela (felaktig teknik i några övningar pga svank i ryggen) och legat på spikmattan. OK, jag har tagit lite Ipren oxå! Men faktiskt så har jag oxå yogat en del. Jag trodde att kanske en del böjningar i yogan orsakat det hela men ju mer jag yogat desto bättre har jag blivit så det är inte så troligt. Men jag är försiktig i vissa rörelser för något diskbråck vill jag inte ha i 40-års present!
Så senaste veckan hade löpning och yoga i fokus och båda har gett nya insikter, framgångar men ffa skön avslappning. Här kommer en veckosammanfattning:

Måndag: yoga ca 1,5 timme
Tisdag: löpning i terräng 8 km
Onsdag: vila
Torsdag: yoga 1 timme
Fredag: löpning i terräng 9 km
Lördag: yoga 1 timme
Söndag: långlöpning: 13,5 km

Logga in här igen om någon timme, när jag yogat klart, så får du läsa om den nya veckoutmaningen, den fjärde i tur och ordning!

Vacker yoga

Blir du inte sugen?

Wild and Crazy eller 10 saker om mig själv

Jag har fått awarden "You are an awesome girl" från Anna: Tackar och bugar! Jag ger den till tre andra bloggare: Coyntha, Nina och Annika och berättar 10 saker om mig själv:

1. Jag är en socioholic - gillar möten med människor och går riktigt igång på dem. Men jag överdoserar ibland och tar det sedan lugnt tills jag får "cold turkey" och trappar upp missbruket igen!

2. Jag är en organisatör och strateg ut i fingerspetsarna, kanske inte märks så mycket på hemmaplan alla gånger men på jobbet gillar jag att bita i utmaningar, lägga upp en strategi, planera, implementera mm. Att göra skriftliga planer och listor är min specialité. Vickans bröllop? No problemas!

3. Jag ogillar starkt branta snöiga nedförsbackar - det är min stora skräck speciellt om jag har skidor på fötterna! Men jag åker utför för all del - men skriker av fasa samtidigt! Nej, jag har inte utlöst några laviner ännu.

4. Jag är väldigt närsynt och kör med både linser och glasögon - det ni.

5. Jag har två drömyrken/sysselsättningar - operasångerska och gympaledare! Märk väl att de har två saker gemensamt - musik i bakgrunden och personen i centrum! Men jag äslkar mitt nuvarande jobb som läkare väldigt mycket!

6. Jag är ganska konflikträdd.

7. Jag älskar att baka bröd i synnerhet surdegslimpor men just nu pga viss neddragning på kolhydrater ligger detta på hyllan.

8. Jag är en riktig knegare och bra att leva vardagsliv. Det innebär att jag inte är någon vältränad partymänniska!

9. Jag älskar att resa och har varit på nästan alla kontinenter och även bott utomlands i barndomen. Favoritland är fortfarande Indien dit jag hoppas kunna åka igen inom snar framtid!

10. Jag fyller 40 år på julafton och känner mig inte ett dugg gammal - tvärtom!

En liten Magda på utflykt i Argentina, Tucuman, på 70-talet!

Wild and Crazy? Nä inte riktigt men detta syftar på gårdagens träning med springkompisen. Istället för den vanliga rundan tog vi bilen (!) till ett schysst elljusspår och körde järnet där! Geggigt och härligt med en backe som gott kan tävla med Aborrbacken!

Tredje veckoutmaningen

Den första handlade om mer sömn.
Den andra om att visa intresse och omtanke om andra.
Det tredje handlar om att fylla på med mer vatten. För min del gäller det att jag ska dricka ordentligt till måltiderna + att ta ett stort glas vatten till varje kaffekopp!

Morgonmil

Söndagar är sköna - det är då jag får, som enda dag i veckan, en liten sovmorgon. Har jag tur och barnen är tysta så kan jag sova ända till 8:30! Det ni! Så var det imorse. Passade på när hela familjen var upptagen med sitt (läs: lekte) och efter en snabb standardfrukost (havregryn+keso+frysta hallon+kaffe) begav jag mig ut i morgonsolen för en morgonjogg. . Jag tog en annan rutt än vad jag brukar och sprang in på några grusvägar som jag annars inte vågar ta under mina kvällsturer. Inte så mycket för läskiga typer utan för att inte stuka/bryta fötterna i något otäckt väghål. Åh så skönt det var. De första 3-4 km tog jag det som vanligt lugnt och hittade rytmen och som vanligt efter ca 7 km så var "spring-maskinen" igång och jag befann mitt i ett härligt samspel ben-andning-pannben. Det blev en mil innan förmiddagen hunnit bli halvgammal. Nu lite vila efter lek med barnen och lunch. Ikväll väntar ett styrkepass med granntjejerna! Vilken söndag!

Frukost

Och sol!

Deckarlöpning

Jag har börjat läsa en ny blodig och alldeles förskräcklig deckare - "Hypnotisören". Egentligen läser jag inte utan lyssnar på den i bilen till och från jobbet. Spännande men riktigt läskigt!

Kommer idag eftermiddag till Vallentuna IP och ser direkt att elljusspåret inte är tänt - det är becksvart i spåret. Går till vaktmästaren som konstanterar att säkringen har gått och fixar den. Jag ger mig ut och njuter riktigt av det mjuka spåret som ligger inbäddat i det oranga ljusskenet från strålkastarna. Pang - efter 500 meter slocknar ljuset och det blir jättemörkt. Jag är helt ensam i spåret i skogen. Tankarna börjar snurra, andhämtningen blir häftigare, adrenalinnivån stiger och jag ökar steget - det kan ju faktiskt finnas en läskig typ här någonstans bakom en gran. Tankarna snurrar men det rör sig mest om hur jag ska få till min mil denna eftermiddag, ska jag bara ta bilen hem och köra där eller springa runt på gatorna i Vallentuna? Som tur är så tänds lyset igen efter ca 2 kilometer och jag kan i lugn och ro fullfölja milen i terrängspåret!

Och nu en välförtjänt fredagvila - mys och pys på er!

Härliga yoga

Det har inte varit så många yogapass senaste veckorna - på morgonen sover jag istället lite längre och hinner bara ibland med lite solhälsningar och på kvällarna saknar jag riktigt motivationen. Men det där med motivationen...det spelar inte någon roll om det är löpning, yoga eller styrketräning - i perioder har jag så svag motivation att jag ifrågasätter varför jag överhuvudtaget tränar. Jag sitter där och drar fram alla "emot" som trötthet, tidsbrist, brist på resultat mm. Riktigt sorgligt. Säkert många som känner så under de mörka månaderna. Mia skriver bra om detta och hur man hittar tillbaka till träningsmotivationen.
Jag säger: "tänk inte - just do it!" Gå på rutin. Och det är alltid så att mitt i ett "påtvingat" träningspass känner jag glädje, styrka, lugnet - motivationen att fortsätta. Då är alla hinder löjligt små och oftast motbevisade på tusen sätt. Så var det även idag under kvällens yogapass.
Det blev lite mer än bara ett gäng solhälsningar. På ca 1 timme gjorde jag i stort sett hela programmet som vi hunnit med på yogakursen! Inklusive ett par vinyasa. Med glädje märkte jag igen att jag kommit en bit på vägen - att jag är vigare och starkare, att andningen och balansen är så mycket stabilare än i början och att det meditativa lugnet infinner sig snabbt!
Mitt nya mantra: "Tänk inte - just do it!"

krigarställningen

Please - release me!

Så känns det i novembermörkret just nu...
Det blir säkert bättre om sisådär 30 minuter när jag kört Brutal 250 rep workout! ;o)

Lunchpromenad

en ltie delutmaning denna vecka är att ta lunchpromenader för att insupa lite dagsljus. och idag var det faktiskt lite sol vilket tyvärr inte syns på mobilbilden! Och förresten - det var länge sedan jag kunnat mobilblogga, det har varit något tekniskt fel som nu verkar ha löst sig utan mitt ingripande. Som allt annat i livet - det mesta löser sig av sig självt!

Svettig Ashtanga

Det har varit sisådär med Ashtangan de 2 sista veckorna. Jag har nämligen varit närmast komatös på morgonarna och sovit 45 minuter extra istället för att i sedvanlig ordning ställa mig på yogamattan. I vanliga fall brukar jag känna det där suget i kroppen som vill sträcka ut sig och ansträngas i olika asanas och även ett sug i själen efter lugnet och det inåtvända under passet. Men icke - bara koma och "jag vill sova vidare och helst hela dagen" från både knopp och kropp! Imorse kom ett klimax - jag har varit trött hela dagen vilket sällan inträffar. Och jag vet vad som är felet (förutom att jag fortfarande går på penicillin pga min kattbettsinfektion i handen) - det saknas LJUS! Jag sitter inne hela dagarna, kommer hem när det är mörkt och när det väl är helg och man kan vara ute lite så är det mulet och gråtrist! Jag hör regnet smattra mot utrerumstaket nu - det är november i Sverige det. Så jag försöker överleva nu bara, fortsätter med motion, bra kost och längre sömnperioder men jag ska försöka gå ut på luncherna lite och insupa dagsljuset och hoppas på lite sol. Annars får jag låna chefens ljusbehandlingslampa!

Pga den förlamande tröttheten trodde inte jag att jag skulle orka yoga ikväll men det blev ett härligt pass på nära 1,5 timme. Och vad jag svettades! Som aldrig förr. Och svetten luktar illa så min kropp är nog i någon slags utresningsperiod. Det är bara att hänga med. Och i riktig yogaanda ska jag nu lägga mig oduschad för yogaalstrad svett sägs vara välgörande för huden... och förhoppningsvis håller den katternas löss borta i sängen, hihi!
Go´natt. Glöm inte veckoutmaningen!

Veckoutmaning nr 2

Att varje dag vid minst ett tillfälle uppmärksamma en person som inte står mig så nära (och som jag kanske rentav ogillar ) genom att visa ärligt intresse vid samtal, ge helhjärtad komplimang eller uppskattning!

Det här var j*****t....KUL!

Jag har haft svårt med mina träningsmål på sistone. Med löpningen är det fortfarande lätt att definera dem - springa snabbare och ffa längre. Med vad är målet med min styrketräning? Det var lättare för drygt 1 år sedan när jag hade som främsta mål att tighta till kroppen efter två graviditeter men nu när jag är nöjd med vikten och utseendet på musklerna blev det svårt. Det är klart - jag vill bli starkare men hur mäter jag det? Jag vill liksom ha mått på styrka i vardagen för att ha som mål att bli stark för styrketräningens skull håller inte riktigt för mig. Och i vardagen har jag ett jobb där jag inte behöver styrka, jag har en bra rygg (aldrig ont - peppar peppar...)och på fritiden orkar jag leka med barnen, bära ved, kratta mmm. Jag har ett litet mål med armstyrkan och det är att klara yogan bättre och det märker jag nu efter lite tuffare styrketräning att planpositionen blir bättre och bättre och jag blir mer och mer uthållig. Och så kan jag ju alltid fortsätta att shapa upp kropen så jag kommer in i en underbar men tight kinaklänning. Men några andra mål har jag inte haft vilket tärt lite på motivationen. Tills jag såg det här - brutal 500 rep workout! Det är verkligen inte att leka med som Anna skriver i sin kommentar. Nä, inte att leka med men j*****t inspirerande och kul! Nu har jag som mål att klara alla 500 reps! Jag vet, det blir ju lite som att bli stark för att klara av en träning men det får duga som mål just nu! Ikväll körde jag 250 reps på ca 20 minuter i bra tempo och jag lovar - svetten rann boktsavligen av mig! Så hur många veckor tror ni att det tar om jag tränar typ 2 gånger per vecka för att nå målet på 500 reps?

För övrigt har helgen varit skön om än lite blöt och mörk. Här ute på landet är det verkligen becksvart nu och de första julbelysningarna + advenstljustakarna har tänts. Jag vet - tidigt men ni som bor i stan fattar inte hur mörkt det blir här ute 6 månader per år!
Igår blev det en skön runda på 11,5 km och ikväll väntar ett litet yogapass före sänggående.

Och snart ska jag komma med nästa veckoutmaning som är lite annorlunda so stay tuned!

Fredagsmys me like

Kolla här:


Det är såna här klipp som inspirerar mig till tusan och får mig att dra på träningskläderna på en fredagskväll! Inga konstigheter, ingen utrustning annat än din egen kropp - me like!

Minnen

Jag närmar mig 40-års dagen med stormsteg, nu är det bara en dryg månad kvar och jag märker för varje dag hur jag åldras. Jag har plötsligt blivit stel i nacken när jag försöker vända mig om och se i spegeln hur rumpan ser ut i de nya jeansen (får nu lita fullt på makens omdöme!), ögonen kan inte längre se så bra på nära håll och jag ska be om terminalglasögon och igår gjorde jag ett hälsotest och kollade kolesterolet med mera! Jag har blivit nostalgisk oxå och vill gärna titta bakåt på min barndom och blev därför extra glad idag när jag överraskades med en fin present från Piratfarsan - han ska scanna in alla 800 diabilderna som min pappa tog under min och syrrans uppväxt. Jag hoppas kunna titta på dem tillsammans med familjen lagom till jul! Jag har inte sett dem alla på säkert dryga 20 år - jag är så nyfiken på hur jag kommer att tolka dem nu!
Till dess får jag hålla till godo med dessa fantastiska fotografier som skildrar Chicago på 50-talet. Tar er tid och låt ögonen vila på var och en av dessa vackra svartvita bilder - de talar till en!
Fantastisk kvinnlig fotograf som dog i våras och blev "upptäckt" av en slump nyligen genom att negativ hittades på en loppis.

Dagens träning: 1 timma på gymmet med nya PT-programmet
20 min yoga
Sömn: 7,5 timme (ikväll ska jag lägga mig lite tidigare!)

Löptur med armstyrka och äventyr

Nu har äntligen infektionen i handen lagt sig och jag är mig själv igen... förutom att jag åter blivit PS3-änka då maken har krupit ner i sin grotta och spelar ett nytt krigsspel. Nåja, då kan jag med gott samvete sticka iväg på en springtur. Vanligtvis brukar jag ha springsällskap på tisdagkvällar men kompisen kunde inte så jag lånade istället grannens hund. Vi är rätt så samspelta vid det här laget och kan varandras signaler. Men idag blev jag helt tagen på sängen när vi vid 3 tillfällen fick hundmöte och Ecco ( ca 35 kilos golden) bara drog allt han orkade och skällde som bara den. Där fick jag lite styrketräning för armar och rygg kan jag säga. Jag tänkte lägga till lite plankor och utfall för komplett styrkepass men njöt istället av en lugn lunk i total mörker denna ljumma novemberkväll. Hoppas detta perfekta springväder fortsätter så länge som möjligt, barnen får klara sig utan snö i år!
Efter springturen (det blev 9 km) och den ljuvliga duschen, var det dags för återhämtning! Idag blev det ett glas mjölk med lite proteinpulver (köpte ett nytt idag, neutral smak) och lite upptinade hallon för smakens skull. Ja, smaken var ingen höjdarupplevelse men vad gör man inte för sin kropp? jag kan oxå tipsa om en nyhet i ICA:S frysdisk - flera sorters bär i samma paket - goji, havtorn, blåbär, björnbär, tranbär samt vinbär. Kan man ha bättre källa till C-vitamin i dessa baconsnuvetider? Blanda med proteinpulvret eller som jag gjorde till frukost - med lättkesella och valnötter! MUMS!

klarar míg inte utan frysta bär hemma...

Och apropå det - veckans utmaning, som nu fått en egen rubrik i högra fältet, hur har det gått med den? Jag inser att det är svårt att just sova i 8 timmar då vi går upp till lillkillen ett par gånger per natt men för mig som har lätt att fastna i "göranden" av "massa saker" är det bra att ha som mål att försöka vara i sängen ca 8 timmar per natt. Inatt blev det åter 7,5! Hur går det för er?

Don´t mess with cats

Lördagens kel med grannens katt, som jag är vakt åt, slutade med ett rejält bett i handen med en ilsken infektion som följd: Pasturella heter bakterien, låter vackert men det är inte lika vackert att ha handen i ett alsolpaket. Och pga det ingen yoga ikväll! Men man kan ju använda tiden på ett bra sätt och fixa årets julkort samt fotoböcker till mormor och farmor.
Jag vill passa på och tipsa om superbra julklappar som man ger med väldigt gott samvete, titta här. I butiken hittar du fler prylar bla coola leksaker, väskor mm. Ska man lägga slantarna någonstans så är det här!

Hur går det med veckoutmaningen att sova 8 timmar per natt? Jag sov 7,5 inatt! Visserligen med några "vällinguppvaknanden" men ändå!

Häng med på en veckoutmaning!

Det har varit ont om tid och ffa lust till att skriva senaste dagarna så jag ska börja med att berätta hur veckan som gått varit. Till att börja med usel med höstens andra förkylning! Inte kul! Och jag som brukar skryta med att jag aldrig blir sjuk! Där rök några pass men det gjorde inget. På onsdagen var det ju att ge järnet på PT-träningen och jag kan säga att träningsvärken i de raka bukmusklerna håller I SIG än!
På torsdagen var jag på mitt härliga yogapass efter ca 2 veckors uppehåll pga lov mm. Jag längtade verkligen efter passet då jag pga lathet och förkylning inte kört så många själv hemma som jag brukar göra. Jag har varit enormt morgontrött och därför inte förmått mig till att stiga upp 5.30 för att kunna sträcka ut kroppen i några solhälsningar. Passet var skönt men tufft, jag trodde att träningsvärken skulle sätta stopp för smidigheten men tvärtom så kunde jag komma längre ner i flera ställningar. Och precis som jag upplevde en gång i somras då jag en dag bara kände att solhälsning A var angenäm som kändes plötsligt nu att krigarställningen och några triangelasanas var ursköna att vara i!
Fredagen bjöd på en terrängrunda bakom Vallentuna IP, en fredagstradition jag inte kan vara utan numera. Nu var det riktigt mörkt i spåret så jag körde bara elljusslingan på 2,6 km; det blev 3 st i lugnt tempo vilket gav sammanlagt 8 km med jogg till och från spåret. Det var skönt att luftrören fungerade efter förkylningen.
Nu har det varit några vilodagar: jag har tyvärr ett par hudinfektioner (den ena orsakad av ett kattbett - grannens kiss!) som gör att jag är allmänt lite sänkt men jag planerar att komma igen strongt kommande veckan.

Och jag har ruvat på en liten utmaning. Mest för mig själv men den som vill är välkommen att haka på. Jag kommer att utmana mig själv på må-bra grejer varje vecka - både för kropp och själ, för mig själv men även för mina relationer till de närmaste, det blir både stort och smått.
Första veckans utmaning lyder:
8 timmars sömn minst 5 nätter per vecka!

Ett säkert ålderstecken

är när man livligt diskuterar terminalglasögon på fikarasten!

PT`s good

Igår kväll var det dags för träning med PT igen. Detta var tredje gången vi får ett nytt program. Jag som knappt hunnit vänja mig vid det senaste, kanske för att jag bara kört det en gång i veckan? Det blev åter ett nytt funktionellt program som var väldigt allroud - benböj, utfall, rodd stående och liggande på boll, armhävningar mm. Svettiga blev vi och precis när vi trodde att vi var färdiga så kom grand finale med 2x4 stationar á 40 sekunder där svetten lackade rejält - ryssar (sneda bålvridnignar med vikt), benlyft på bänk, knife-jacks på boll med benlyft och så en helt omöjlig för mig övning där man liggande på rygg för en boll mellan händer och fötter. Ja, svårt att beskriva men bra träning var det allt och så skönt med någon som peppar, justerar och ffa i dessa fantastiska lokaler till skillnad från vårt källarluktande sunkiga 4H-gym.
Väl hemma gjorde jag en jättegod röra som är full med nyttigheter ffa protein:

1 burk avrunnen tonfisk
1-2 msk lättmajonäs
½ hackad rödlök
½ dl keso
salt, peppar
dill efter smak

Mycket god att äta som den är eller på en knäckemacka.
Majonäs är inte så ohälsosam som man skulle kunna tro - innehåller äggula + olja dvs bra fetter. Bäst självklart om man gör den själv för lättvarianten innehåller väl en massa tillsatser!

Alternativ träning igen

Skulle ha sprungit ikväll men en förkylning och tröttheten sätter stopp för det tyvärr. Kurerar mig med KanJang just nu. Lite ledsen för det (men inte alltför mycket) för statistiken för oktober ligger inte bra till - bara 95 km denna månad. Ligger minst 1,5 mil efter men det glädjande är att passen har i snitt varit längre.
Igår turistade jag i Stockholm och det blev både simning på Centralbadet och dans på Schlagerbaren. Alltid lite träning! Det var trångt på dansgolvet så det var svårt att ta ut rörelserna - jag gillar att vifta med armar! ;o)
Idag är det Allhelgonadag ( i Polen är det alltid första november) och vi åkte till Kårsta kyrka. Kyrkogården levde i mörkret genom ett hundratal tända ljus, så vackert och fridfullt.
Barnen fick tända var sitt ljus för morfar Jerzy som tyvärr inte fick uppleva dem...
Jag tänker på dig ofta Pappa!

Trött, tröttare...

PIGGAST!
Jajamen! Trots att flera tidningar basunerar ut att denna vecka är folk som tröttast i Sverige så är jag ovanligt pigg. Är det den stundande fullmånen? Eller kanske är det att motivationssvackan är över? Kan det kanske vara kostomläggningen mer mer protein och veggomat? Eller är det bara som vanligt att jag ska vara tvärtemot alla andra?
Hursomhelst så är det härligt att känna sig så pigg i höstmörkret även om det är svårt att komma upp på morgnarna. På jobbet flyter det på bra och jag är förvånad just nu över en enorm simultanförmåga ( som jag iofs tycker inte man ska ha - man ska göra en sak i taget!) och total avsaknad av stresskänsla. Jag njuter så länge det varar.
Ikväll blev det ett underbart långpass i skön kyla med skön musik i öronen och månen som lykta - totalt 13,5 km! Jag har senaste veckan känt av mina fotleder och hälsenor och idag även högra benhinnan så jag får lägga in lite mera strech av underbenen samt tåhävningar i fortsättningen.
Gonatt!

Minus 9,1 kilo

på 20 minuter!
Jag älskar att göra livet lättare. Nu har jag rensat bort nästan 10 kilo utgångna skafferivaror typ maizena från 1998, rågkross från 2004 och små risskvättar i 3 olika påsar. Priset togs av Pärlsocker från 1995! Och nu har vi ny ordning som maken får plugga in. New order! Neu ordnung! OSV.
Nu kan jag lägga mig med lättare sinne! Testa själv att rensa ut lite!

Alternativ träning

När jag nyligen skrev om mitt allmänna motstånd för större fysisk ansträngning så jag fick jag förslag på att ägna mig mer åt alternativ träning. Det är sant - mina veckor ser i stort sett likadana ut: måndag - yoga, tisdag - löpning på kvällen, onsdag - styrketräning, torsdag - yoga eller vila, fredag - löpning i terräng, lördag - vila och söndag - löpning + ev lite styrketräning. Det jag varierat är längden och intensiteten men upplägget är oftast detsamma. Inte undra på att jag tröttnar.
Men det är inte så lätt att få till alternativträning: jag bor ca 2,5 mil från tätorten där ett par gym med olika pass finns. Inga pass finns tillgängliga i anslutning till resan hem från jobbet. Är jag borta för mycket under barnens vakna tid så får jag dåligt samvete.
Så det gäller att härda ut och hitta på alternativpass i närmiljön. Igår blev det en del krattande ( här jobbar man med rygg och armmusklerna men jag misstänker att hela core-området jobbar på) och sedan svingade jag de lurviga på lokal Halloweenfest (benträning). Idag kompletterades detta med sedvanliga löpturen + sedvanliga styrketräningen. Känner mig rätt så nöjd faktiskt!
Ny vecka och nya utmaningar väntar!

8:or

Jag gillar 8:or. Har alltid gjort så. Gillar formen på 8:an, att den liksom börjar där den slutar. Vänder man på den får man en sån - symbol för evighet och möjligheter.

88:an är dessutom en god glass, en gammal favorit som hängt med sedan 1984, året då jag flyttade till Sverige.

Idag sprang jag inte i åttor men i cirklar i terrängbanan bakom Vallentuna IP. Och det blev faktiskt 8,8 km i runda siffror. Mitt dåliga humör, som hängt som ett svart moln inte bara över mig utan även över hela familjen i en dryg vecka,var som fösvunnet efteråt och löparglädjen och fighting-andan infann sig efter några kilometer. Det var så häftigt att springa de sista 2-3 km riktigt fort, så fort som benen och andningen tillät. Snacka om att jag var röd i fejsan efteråt. Men lycklig.

Det är inte bara Ulla-Bella som gillar åttor...

Dvala

Mörkret sänker sig sakta över Sverige och naturen bereder sig för vinterdvalan. Det känns som om min kropp vill oxå gå ner i varv och vila lite mer. Helst av allt vill den ligga i soffan om kvällarna, slötitta på TV, läsa bra böcker, dricka lite rödvin och njuta av god choklad. Den ryggar tillbaka vid ord som "intervallpass" "långpass" och "tyngre styrkepass". Så har det alltid varit om höstarna, speciellt så här i skiftet mot vintern. Man ska ju lyssna på sin kropp sägs det men problemet är att om jag gör det så blir det ju ingen träning alls just nu och resultatet är givet om sisådär 3 månader:

Så jag trotsar min kropps signaler, JAG vet bäst vad den mår bra av i längden och det är en lagom mängd motion varje vecka, UTAN AVBROTT pga tillfälliga motivationssvackor. Men jag ska kanske tänka om lite, lägga in fler pass på dagtid typ på lunchen (jahadu, hur ska jag klämma in detta nu igen på 30 minuter???) eller i alla fall efter jobbet, springa mer i naturen och med sällskap som ikväll (sköna 9,3 km i lugnt tempo med trevligt sällskap), kanske variera mig lite och byta träningsomgivningar ett tag. Och ffa - INTE TÄNKA SÅ MYCKET om det ska tränas eller inte utan bara köra på!

Eller vad tycker ni?

Sällskap

I vanliga fall om jag har sällskap på mina löpturer handlar det om ett lurvig fyrbent sådant som lystrar till namnet Echo. Idag var jag djärv och testade något nytt - mänskligt sällskap!
Det är inte bara kul att ha en springkompis, man blir lätt irriterad om man måste anpassa sitt tempo för mycket åt något håll. Jag har hittills bara haft en kompis som springer i ungefär samma fart som jag. Och idag sprang jag med den andra som dessutom, precis som jag, gillar längre distanser. Hon har en mara och ett LL 30 km bakom sig vilket är ju mer än vad jag kan skryta med! Tänk så bra för mig! Nu är tisdagskvällarna öronmärkta för "löpning med sällskap".
Idag blev det 8,5 km i skönt lugnt tempo om än flåsigt då jag inte kan hålla truten! ;o) Det var snö och regn och hagel - men vad gör det när man är varm inombords!

Sammanfattning träning vecka 41

Hinner inte riktigt med några långa fyndiga inlägg just nu för jag har en spännande bok att fördjupa mig i:Tänk att jag blir glad som ett barn på julafton när mina bokpaket kommer.

Sammfattning vecka 41:

måndag: yogaklass 1 timme

tisdag: morgonyoga + jogg 5,6 km

onsdag: morgonyoga + styrketräning 1 timme

torsdag: morgonyoga

fredag: morgonyoga + 10 km löpning i terräng

lördag: vila

söndag: 12 km löpning + 1 timme styrketräning

Runt 7 timmars träning vilket måste vara rekord! Helnöjd! Kroppen och knoppen har fått sitt!

Flow eller en rallarsnytning i spåret

Efter den stora festen förra veckan skulle man kunna tro att luften gick ur mig men faktiskt blev det tvärtom. Jag har lite flyt just nu och ffa mycket energi. Detta trots att det är tokmycket på jobbet (jag är ansvarig för vaccinationen!) och en del därhemma - på något sätt lyckas jag hålla stressen på behörigt avstånd. Kanske är det yogan som skänker mig sådan lugn - de senaste 2 vekorna har jag yogat i stort setta varje dag. Inte alltid så långa pass, ibland bara 5 solhälsningar men jag tror ändå att det är det som gjort skillnaden. Det är så skönt att ha denna ständiga känsla av tillfredsställelse och ro i själen utan att tankarna springer iväg mot framtiden, en känsla av här och nu.
Senaste veckan har jag lyckats med allt (nåja,sitta i lotusställning kan jag inte ännu!)- till och med flera produktiva (yeak!) rallarsnytningar igår eftermiddag medan jag med pigga ben tog mig genom terrängmilen i spåret bakom Vallentuna IP. Jag tog det lugnt för jag har en liten men smärtande upphakning i bröstryggen efter styrketräningen i onsdags, och kunde njuta av spåret, löven, de frusna blåbären i skogen och den kyliga luften som lät mig förstå att 3/4-tightsen har sett nog av denna säsong. Och idag har vi en mysig familjelördag med svampplockning, lek, pyssel mm. "Så här ska man ha när man har det som sämst", för att citera en känd Kårstaprofil!
Imorgon väntar ett långpass... i regnet?

Jag får lite panik...

Jag är en ganska osentimental människa - jag slänger och ger bort saker med stor glädje och kör regelbunden utrensning av både min och barnens kläder, leksaker...ja, till och med böcker på sistone. Jag kvävs om jag har för mycket prylar omkring mig och får bokstavligen svindel och lite panik på riktigt när jag ibland öppnar skåp, kollar vår vind eller källare - det är saker och prylar överallt! Många UFF-lådor och Myrornas insamlingar samt diverse bekanta har blivit överösta med saker från vårt hem.
Men några saker har jag svårt att göra mig av med - mina träningskläder! Jag har bara en enda låda att förfoga över för förvaring av dessa i vår tvättstuga ( Piratfarsan har 3!) och där trängs gamla T-shirts, en mängd funktionströjor, vinterställ, vintertights, hösttights, 3/4-tights, korta tights, några par strumpor , långärmade tröjor, ett par löparjackor (en med trasigt blixtlås - värdelös)och... bara en sport-bh! (men jag har precis beställt en ny!). En massa kläder och ändå har jag inget vettigt att ta på mig till min yogaklass. Ni skulle se mig nu hemkommen från kvällens runda - jag har på mig tights som är 12 år gamla! Jag älskar dem och har en massa coola minnen i dem (roliga lopp, rundor kring Årstaviken Anno 1997 mm) men de har nuförtiden inga tights-egenskaper kvar och jag måste dra upp grenen varje kilometer... Jag är nog snål innerst inne och tänker att om jag köpt det här för si och så många hundralappar så kan jag ju inte slänga det plagget efter 1-2 år. Samma sak med löparskorna - jag har just nu 4 par varav 1 jag springer i... En sak skulle jag dock kunna tänka mig - att ge bort dem med vetskapen att de ska användas. Eller är det dumt med recycling i detta fall? Konsumtion främjar ju konjunkturen och jag som höginkomsttagare borde i detta falla ta mitt ansvar - slänga och köpa!
Hur tänker ni och vad gör ni med era gamla träningskläder? Och vad är gammalt i detta fall?

HIPP HIPP HURRA FÖR 1-ÅRINGEN!

Idag fyller bloggen 1 år! GRATTIS och tack till er alla som är inne här och skapat nära 20 tusen besök! Så här skrev jag i första inlägget! Mycket har hänt under året som gått. Ffa så har jag fått mycket tips och inspiration av andra bloggare och på detta vis fortsatt att träna målmedvetet och regelbundet. Jag har oxå kommit närmare vad jag och min kropp mår bra av och lärt mig lyssna bättre på kroppens signaler. Jag har fått hjälp med kosten av Anna och efter det orkat mera. Jag har slagit PB på milen, deltagit i en del roliga lopp inte minst LL 15 km nyligen. Jag har träffat andra likasinnade på Blogger Boot Camp i april och bekantat mig med yogan. Nu väntar ett nytt spännande andra år! Häng me´!

Helt mör!

Men mycket glad efter helgens firande av 40-åringen!
Det har varit fest i dagarna 3 om man säger så - en del jobb bakom detta men ffa så otroligt kul!
Det har inte blivit så mycket sömn i helgen och inte så mycket träning för den delen heller. Det var nog den träningsfattigaste veckan på länge om man bortser från när jag var sjuk.
Ett löppass på knappt en mil, en styrketräning men desto mer yoga. Jag har yogat varje dag förutom i torsdags och det var nog tack vare yogan som jag kunnat hålla mig så lugn och icke-stirrig. Nu ska jag dra ner på intensiteten i löpningen och satsa på yogan och styrketräningen. Jag får lov att justera matintaget lite för att kompensera för de minskade "utgifterna". Min strategi blir att dra ner på kolhydrater!

HIPP HIPP HURRA

FÖR PIRATFARSAN IDAG!
Han fyller 40 år! GRATTIS Älsklingen!

Äntligen en rapport från LL 15

Söndagkväll och jag sitter här lagom trött efter en händelserik helg på alla sätt. LL skulle förutom Lidingöloppet oxå kunna stå för Larvigt Läckage i badrummet och 15 för de ca 15
10-tusen detta kommer att kosta oss... Men detta är marginellt - det viktigaste är ju att jag klarade Lidingöloppet så galant och har i skrivande stund inte minsta stelhet eller ont någonstans (men vid gång i trappor känner jag att knäskålen på högra knät är lite instabilt - backskada?).
Men från början...

Jag var inte speciellt laddad inför loppet, dels så händer det mycket annat i livet just nu dels för
att Tjejmilen med PG kändes som en riktig urladdning. Dessutom har jag inte hunnit träna så mycket terräng som jag önskat pga en 8 dagar lång förkylning med totalt träningsstopp i förra veckan. Så jag hade inga förväntningar, stora mål, PB-önskningar mm; jag såg LL som ett träningspass helt enkelt och var ganska så nyfiken på hur banan var. Som vanligt hade jag inte läst något i startbeviset vilket gjorde resan till Lidingö ännu mer spännande.
Jag startade i ganska god tid hemifrån och hade tänkt parkera vid Ropsten för att sedan ta en sån där gratis buss till loppet. Men var ligger Ropsten egentligen? Rätt som det var så hade jag passerat bron och var mitt på ön. Då nöden gjorde sig påmind så klev jag på en Statoilmack, med kartan i högsta hugg för jag tänkte nyttja studen på toa till att läsa lite om var starten gick etc. Så fort jag kom in sa mannen bakom kassan: "Sväng ut höger, sedan vänster i rondellen, sedan rakt fram...". "Hej, sa jag, jag ska bara låna toan om det går bra!" Vi fick oss ett gott skratt.
Efter lite snurrande kom jag till start, hämtade ut startlappen, krängde på chipet och började gå samt småjogga till start - jag skulle ju träffa Janne kl 10 vid starten. Men jag var sen och såg inte röken av någon bekant. Körde tre uppvärmningar med F&S innan det var dax för start. Jag tog det lugnt och ändå kändes första kilometern irriterande långsamt. Jag mindes plötsligt nackdelen med alla lopp - det är så himla trångt speciellt i början. Jag bestämde mig då för att bra njuta och ... vara social. Det är kul när det står ortnamn på folks tröjor. Efter ett par kilometer hade jag pratat med folk från Göteborg, Avesta, Götene, Sigtuna för att slutligen slå följe med en kille från Lidköping. Han var yngre, hade aldrig sprungit mer än 10 km som längst och var med bara för att folk på hans jobb var sporttokiga. Vi höll ihop under resten av loppet faktiskt och samarbetade bra - när det kändes tungt pratade vi lite lätt och peppade varandra annars höll vi tyst och löpte i ungefär samma tempo. Vi hade samma mål: att springa på ca 1:30.
Löpningen var ren njutning på mjuka skogsspår, glada starka ben och ett lätt och hårt pannben! Så som löpning ska vara, the way I like it!
Efter ca 7 kilometer då benen kändes Duracell-kaninlätta (tack vare all sportdryck!) sa jag oförsiktigt att det här var ju ganska OK. Sedan började backarna, för varje brant backe ner kom det en likadan fast upp. Och så var det fram till vätskekontrollen på 11:e kilometern där vi fick ladda med saltgurka (gud så gott!) och mera sportdryck. När det var ca 2 kilometer kvar kändes benen och då ffa låren sega men de svarade faktiskt på slutet och det blev en 400 meter lång spurt i mål! Tiden vet ni redan. Glädjen och lyckan var stor. Jag var mest glad över att min kropp är stark och ganska vältränad, att mina ben höll och att jag hade bra flow i andningen trots att jag höll låda halva loppet! Och så förstås glädjen över själva springandet, sällskapet och de vackra vyerna för att inte nämna den lummiga bokskogen! Bananen och kaffet efteråt kändes gudomligt goda! I did it och kanske att jag gör om det nästa år för det här loppet kändes utmanande och jag kan ju alltid testa 30 km och förstås den berömda Abborrbacken!
See you next year!
En fin bild från LL hittar ni här!

1:31:38

Jag är så nöjd med dagens lopp Lidingö 15 km! Tiden ovan tycker jag är jättebra med tanke på att det enligt mig var ganska tufft kuperad bana speciellt mellan 5-11 kilometer! Mer utförlig rapport kommer så småningom!

Tuff onsdag!

Mina onsdagar är tuffa då de innehåller 2 pass. Idag blev det extra tufft när jag tog ett shoppingpass på lunchen - bra tempo, bra val och ffa en lätt plånbok efteråt. 3 outfits på 45 minuter måste vara ett nytt PB! Tack Kappahl!
På eftermiddagen var det terränglöpning i spåret bakom Vallentuna IP - varmt och skönt. Tog 2x5 km på tunga sega ben, träningsvärk kvar sedan gårdagens löpning men även från yogan! Det är 3-4 mördande backar de sista 2 km men det såg jag som bra träning inför LL på lördag. I slutet på första varvet gjorde en tempoökning när jag passerade en krallig tatuerad man (haha, inte Piratfarsan om ni undrade!) och överfallstanken dök upp snabbt. Sånt tänker jag aldrig på när jag springer hemma, där känner jag mig trygg men här i ett spår som är så inbjudande... Nä, jag kutade därifrån i 4-minuterstempo! ;o)
I slutet på andra varvet blev jag passerad av en ungdom som säkert "bara" värmde upp i 4:30-tempo men jag tog rygg på honom och fick på så sätt ett snabbt avslut på min plåga till runda!
Och nu hemma igen efter en timmes styrketräning! Det kännsverkligen att min kropp fått jobba idag - skönt! Nästan vecka är det dax att träffa PT och byta program - det blir spännande inte minst att det blir andra gången inom loppet av en vecka som jag kommer att besöka Lidingö där jag annars inte satt min fot sedan 15 år då jag hade ett kneg som städerska i en fin familj!
Go´natt!

Fear of the Dark

Man skulle kunna tro att jag är mörkrädd, eller rädd för att blåsa bort i den lätta motvinden. Såsom jag numera håller på (igen!) när jag ska ut och springa på kvällen. Idag hann klockan bli 20.50 innan jag stack ut, i senaste laget för att i tid varva ner och lägga sig inte alltför sent. Men så fort jag stack ut näsan så kände jag den mjuka varma vinden och benen bara sprang. Idag hade jag hundsällskap... en draghund kan man säga - först är han pigg och drar mig och de sista 2 km burkar han hamna på efterkälken och då är det min tur att agera dragdjur. Men det är bra med sällskap. 6,6 km... ligger rejält efter i jogg-statistiken men det gör inget. Så länge jag springer så är allt bra...

Ashtanga

"AUM" för att tona in i en träningssal med påtaglig kyla. Klassen innan var en svettig Bodypump, fönstren öppnades för att släppa in frisk luft. Brrr... kallt känns det och konstigt att stå här med ett handfull andra på en främmande yogamatta. Tystnad... Inte alls de välbekanta Bolibompa-ljuden jag är van att yoga till på morgonen. Det känns stelt och konstigt för mig, ansiktet i ett lite konstlagt leende. Lite oro. Läraren har ett snällt och öppet ansikte... ett klokt sådant som inger förtroende. En lugn röst som beskriver hur vår yogaresa kommer att se ut denna termin. En del av mig vill inte vara i en grupp, det är så lätt att jämföra sig med andra, att bli bedömd. En annan del av mig har ju längtat efter gemenskapen i en grupp och ffa efter en lärare.
All oro släpper när vi börjar med ujjaj-andningen i samastiti. Det är som att kliva in i ett välbekant rum där tid och andra inte existerar. Jag kliver in i ett tomrum, detta har månader av egen yogaträning resulterat i - fokus. Sedan följer de välbekanta solhälsningarna. Surya A som jag numera trivs så bra i; här får jag lite hjälp att justera ryggställningen. Jag känner tacksamhet över att ha någon som justerar. Inte som det kunde ha blivit om jag befunnit mig här för ca 6 månader sedan - "oj, nu gör jag fel. Ingen annan blir justerad än jag" etc. Solhälsningen B som jag i vanliga fall brukar bara göra 2-3 av får vi upprepa flera gången. Det känns tufft, armarna darrar på slutet men det känns bra. Vi hinner med Padagstasana, Padahastasana samt Utthita Trikonasana innan det är dags för avslut. I Savasana försvinner jag helt avslappnad.
Förtrollningen över min första ledda ashtanga-lektion, håller i sig än.
Namaste!

Jag är på G!

Det är knappt 7 dagar kvar till Lidingöloppet 15 km och jag tog mig med möda igenom dagens 5,3 kilometerspass! Men från början:
Jag har varit förkyld hela veckan och mitt enda träningspass bestod av 1 timmes styrkepass i måndags. Sedan har jag hostat, snörvlat, svettats mm. Nej, det var inte flunsan utan en vanlig bondförkylning, första gången jag var sjuk på typ 10 år! Jag har haft sånt sug efter att springa, packat ner kläder i väskan men tagit förnuftet till fånga och vilat hemma. Som en följeslagare till utebliven träning dyker tyvärr de dåliga matvanorna fram.
Men imorse kände jag mig frisk och drog ut på en lugn runda. De första kilometrarna kändes benen som rookies och andningen var som på en storrökare men... jag känner min kropp och den vet att jag vet - efter en stund kom benen och lungorna igång och jag kunde sprungit det dubbla. Så det finns hopp på LL i alla fall. Jag ska springa några terrängpass denna vecka och sedan vila!
Sedan har jag bestämt mig att från oktober blir det 3 månaders viloperiod med 3 mil i veckan men lung pass utan intervaller, fartlek mm. Det behöver min kropp just nu! Koncetrationen kommer ligga på bra mat, styrketräning (mera PT-träning!) och yoga.

Förresten - vilken fantastisk dag det har varit idag - sol, sommarvärme, jobb i trädgården, kalas hos grannen och skogsvandring med barnen. Och skogen är full av trattkantareller! Jag älskar hösten!

Inte så kul ...

just nu! *Snörvel snörvel *host host* är mina främsta ljud sedan ett par dagar så träningen är lagd åt sidan. Igår kväll istället för ett löppass blev det en 5 km promenad med grannens hund. Benen ville springa och själen med men förnuftet hejdade bägge! Och imorse åkte träningskläderna med i jobbväskan (som varje onsdag) av bara farten men det gick bara inte.

Det är mitt FÖRSTA träningsuppehåll sedan jag började träna regelbundet för 1,5 år sedan!

Nu laddar jag med KanJang och hoppas på att bli bra till Lidingöloppet nästa helg!

Yes, I did it (again)!

Igår blev inte en helt vanlig söndag då vi oväntat hamnade på Grönan och jag fick delta i ett vetenskapligt försök som gick ut på att kontrollera puls och blodtryck före och efter Fritt fall. Ni som inte vet - man hissas upp sakta sakta 80 meter upp i luften (hisnande vy över Stockholm!) för att sedan släppas ner! Jihhhaaa! Det var premiärtur för mig och det var.... annorlunda! ;o)
Synd att de inte tog mitt blodtryck när jag fick veta att kompisen anmält mig till detta!

Men själva titeln syftar faktiskt inte på gårdagens höjd(!)punkt utan på att jag åter stod emot impulserna att strunta i all träning idag (för jag har ont i halsen, jag är snorig, jag är trött, det är mycket på jobbet etc etc) och tog pick och pack och framförallt den trognaste träningskompisen (tack för att du alltid är med S!) och begav mig i halvmörker till 4H för ett segt styrkepass!
Det känns bra!
Nu ska jag upp och läsa lite i vår bokcirkelbok. Natti natti!

Jajamen!

Jag är så glad. Äntligen ganska nära mig (2,5 mil enkel väg), en nybörjarkurs i Ashtanga-yoga!

Jag har längtat efter lärare och nu är det snart 5 månader som jag yogat på egen hand.

Det ska bli spännande, samtidigt så är jag rädd för att inte kunna vara ödmjuk då jag har yogat lite och läst en del... framför allt då jag har läst så mycket fint på alla yogabloggar som jag följer! Men var det 5 månader mot en hel evighet? Jag ska yoga med öppet sinne!

God morgon!

Vilken härlig morgon. Sitter nu på jobbet med en kopp grönt thé. Fredag, sol - kan det vara bättre? Jo, får ta ett tempopass och fredagsmys med barnen på kvällen för att fullända dagen!

I Am What I Am!

Jag har en underbar kompis , tyvärr alldeles för långt bort - ända nere i Tyskland. Vi träffades under en backpacker-resa i Asien 1992 och nu håller våra familjer en stadig om än sporadisk kontakt. Friederun (fantastiskt namn på en fantastisk person) är en otroligt glad person som sprider runt sig en våg av positiv energi genom sin utstrålning. Redan för sisådär 15 år sedan berättade hon för mig att hon varje morgon ställer sig på sin lilla studsmatta (minns ni dem?) och hoppar 5-10 minuter till sången nedan och sjunger med! Jag tyckte det var häftigt och skaffade en CD med Gloria Gaynor där låten finns och har lyssnat på den av och till under åren. Men det är först nu jag förstår texten till fullo (även om den från början handlar om en drag queen)och helt nyligen har jag utan att tänka på det börjat använda mig av den. Ni undrar hur? Jo, när jag ex genom att jämföra mig med andra (så onödigt och energikrävande) väcker negativa nedvärderande tankar om mig själv. Då börjar jag nynna på låten och vips! så är det bara glada tankar i huvudet igen och jag känner mig oerhört stark igen! Testa!
Jag vill inte kommentera texten men den till melodin banala låten har, enligt mig, en av musikvärldens mest tänkvärda texter. Handlar om acceptans och kärlek till dig själv! Min favoritrad: " I bang my own drum, some think it´s noise, I think it´s pretty!"
Så håll till godo! Fram med studmattan eller skruva upp högtalaren och hoppa runt lite medan du vrålar: "I Am What I Am!"