Nu är det över - jag är 40! Eller?

Det är alltså inte min ungdomstid som är över som man skulle kunna tro utan väntan på att bli 40. Jag har alltid längtat hit och tänkt att den dagen jag är 40 är jag nog en mogen och vuxen kvinna. Visst är jag lite klokare (?) än när jag var 23 men känner mig fortfarande ganska barnslig och outvecklad på många områden. Samtidigt inser jag hur mycket jag hunnit med på många olika områden, det har jag min rastlöshet att tacka för! Jag har haft väldigt kul men oxå upplevt en del tråkigheter och stagnation i perioder. Det som skiljer Magda 40 från Magda 25 är ffa prestigelösheten och självsäkerheten som tillåter att jag ibland (?)visar mig okunnig, dum, gör bort mig mm. Det är skönt ska ni veta! Men jag skulle ändå vilja ha en rejäl 40 års kris... Hur fixar man en sådan?

Jag har haft en sjuhelsikes uppvaktning kring min födelsedag - först en fest med de allra närmaste och "äldsta" kompisarna sedan en kidnappning och överraskningsfest som mina granntjejer har ordnat och till sist firande på dagen med familjen. Jag har aldrig blivit firad så! Och fått så många fina presenter! Mina kära pojkar gav mig en surdegskurs och en fortsättningskurs i kajakpaddling nästa sommar! Och maken som älskar att ge bort teknikprylar gav mig en IPod med Nike+! Jippie, nu kommer jag veta exakt hur långt och snabbt jag springer och så kan jag lyssna på musik eller radio under tiden! Attans då att jag är så förkyld sedan 3-4 dagar. Det var länge sedan jag var så sugen på att springa som nu!

God Fortsättning allihop!