och Kårsta i synnerhet. Tycker Piraten som filosoferar på en höbal.
Kvällens springpass var en upplevelse närmast poetisk trots stumma kylbitna ben. Här kommer en liten sammanfattning:
Halkiga trappsteg ut i den krispiga fräscha kylan, andetag som syns, tystnad, ekarnas nakna silhuetter mot den mörkblå himlen, fullmånen som en följeslagare rund och klar, julstjärnor och adventsstakar som lyser upp, rimfrostbeströdda grässtrån vid vägkanten, tystnad, en hund som skäller, tomma plöjda åkrar, vattenfyllda väghål med bladtunn is, lukt av varmt ensilage, frusen rök från bondgårdens skorsten, samhällets ljus i tystnad, bryts av bomklockans klara klang och den ljusblå lysmasken - tåget, backe upp och backe ner, stillhet, lugn.
Tacksamhet för att jag får uppleva detta närhelst jag vill. Och stjärnprydd himmel - så vackert!
Löpning när den är som bäst! Underbart!
SvaraRaderaTänk att löpning kan vara så vackert.
SvaraRaderaUNDERBART! Vilken tur vi har som bor där vi bor... Vackert skrivet dessutom!
SvaraRaderaVackert! Och du, där vi bor på landet (snart permanent) heter också Kårsta!!!
SvaraRadera