88:an är dessutom en god glass, en gammal favorit som hängt med sedan 1984, året då jag flyttade till Sverige.
Idag sprang jag inte i åttor men i cirklar i terrängbanan bakom Vallentuna IP. Och det blev faktiskt 8,8 km i runda siffror. Mitt dåliga humör, som hängt som ett svart moln inte bara över mig utan även över hela familjen i en dryg vecka,var som fösvunnet efteråt och löparglädjen och fighting-andan infann sig efter några kilometer. Det var så häftigt att springa de sista 2-3 km riktigt fort, så fort som benen och andningen tillät. Snacka om att jag var röd i fejsan efteråt. Men lycklig.
Det är inte bara Ulla-Bella som gillar åttor...
Vilket härligt inlägg... har inte ägnat 8:orna så många tankar men nu sitter jag här och funderar just på dessa 8:or :)
SvaraRaderaDu skriver alltid så roligt att man blir glad :0)
SvaraRaderaMen det där låter ju jäkligt bra. Springa bort frustrationen är det enda somhjälper mot grinighet. Bra sprunget och dessutom måste det vara härligt att vara på gott humör igen.
SvaraRaderaÅh(tta) jag gillar också åttor, speciellt just detta att de är eviga. :)
SvaraRadera