När man är småbarnsförälder så är man trött... för det mesta och mest när man tänker på det. Ibland funderar jag hur jag kan fungera så bra (?) trots att mina små sabotörer ger mig ständigt avbruten sömn. Jag har för mig att på den gamla tiden fanns det en sorts tortyr som gick ut på att man hela tiden störde fångens sömn tills han blev knäpp! Då kan det inte varit en småbarnsmorsa i alla fall! Skulle vara intressant att ha en kamera i sovrummet och filma vad som händer under en vanlig natt. Stoppat napp i gapande mun - uppskattningsvis 20 ggr per natt, gett välling - 1 gång, ändrat läge på lillen som envisas med att ligga på tvären varpå han fastnar i spjälorna och vaknar skitarg - 10 ggr, gått upp till storebror som a) vill ha täcket utslätat b) har kissat genom blöjan c) vill se på film (!) mitt i natten - 1 till 2 ggr, släppt ut någon eller båda våra katter - 1 gång. Jag, hur många minuter oavbruten sömn blir det på en 7 timmars natt? Och så ett mysterium - hur kan jag funka även på jobbet, vara glad och orka leka mm??? Måste vara träningen!
