onsdag 22 april 2009
Viktutmaning
Det verkar som jag blivit ensam med min viktutmaning; min utmanare har inte hört av sig på några veckor men jag tänkte fortsätta för min egen skull fram till 1:a juni. Just nu känner jag att jag har bra koll på kosten och motionen och vet när jag ätit för mycket, för onyttigt eller tränat för lite och onyanserat. Och återigen är det vägen som känns viktigare än målet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är det väl fantastiskt? När man sätter upp målen känns de viktigare än någonting annat men när man böjar närma sig dem är det precis som du skriver. Vägen dit var viktigare och gav mer än själva slutmålet. Att man aldrig lär sig...
SvaraRaderaTjenixen - tro inte att du får vara själv med dina utmaningar! ;)
SvaraRaderaJag och Evelina har vägt och mätt oss i måndags, nu är det hårda tag till Stockholm Marathon. Inte förlora muskler, men ändå tappa överflöd...
Vi är med dig!
Och jag håller med dig och Johan... det är vägen till målet som gör mödan värd - vilken vinst!
Du är inte ensam. Jag kan vara med dig.
SvaraRaderaVi kan prata mer på lördag. Jag måste tappa några kilo till.
Du är på väg!
* kram *
När jag fick Ärtan för 2 år sen tränade jag Josephine Selanders Viryayoga med Tv4 Äntligen Hälsa. Tror de finns kvar på tv4 Anytime.
SvaraRaderaHon har skrivit 2 böcker Våga Yoga (nivå 1) samt Dynamisk Yoga (nivå 2), det finns bra DVD:s till hennes böcker och funkar bra som hemmaträning.
http://www.yogashakti.se/ är Josephines studio i Stockholm om du vill testa på lokal
/Helle
Johan: visst är det fantastiskt vad man lär sig på vägen?
SvaraRaderaMia och Evelina: bara kul med lite sällskap. Ni är redan nu lätta som fjädrar i steget för maran!
Coyntha: kör på, det är de sista kg som är svårast sägs det!
Helle: tack för alla yogatips!