torsdag 23 april 2009

The loneliness of the long distance runner

8,5 km uppdelat på etapp 1, styrketräning + etapp 2 kan inte kallas långdistans men känslan att springa i skymning på lätta ben med Rush i hörlurarna var alldeles underbar. Det var bara jag och vägen framför mig och den blåsvarta himlen.

5 kommentarer:

  1. Sen är ju den rubriken en skön låt med Iron Maiden också kan jag ju tillägga :-)

    SvaraRadera
  2. Visst är det skönt känslan? Jag älskar att springa ensam och ha vägen framför mig!!

    Det är fredag, det betyder att vi ska träffas i morgon!!

    Jag åker idag. Ingen träning idag.

    * kram *

    SvaraRadera
  3. Jag springer i princip ALLTID ensam och vill ha det så. Jag har just nu Thunders truck (stavas det så ?) med AC/DC i öronen. Kul att all musik jag lyssnade på när jag var yngre nu dammas av för att användas till löpningen :0)

    SvaraRadera
  4. Låter urskönt!
    Ensamhetens lov är inte dumt tycker även jag när jag springer. Fast jag kutar i takt med Wilmer X, tycker det är så skönt skånskt gung :)
    /Helle

    SvaraRadera
  5. Euforiskt. Och så fint foto! Låter som om du känner en väldig löparglädje! Grattis till det!

    SvaraRadera