Att lyssna på kroppen

Det heter så fint men är inte alltid så lätt för mig att leva upp till. Bara det att jag sedan i somras fortsatt att springa trots stela och värkande hälsenor. Men jag hade tur, nu har det försvunnit (haha, jag hade rätt!).
Vissa dagar kan jag vara lite extra lyhörd på kroppens signaler, även på de pytteminsta. Speciellt de dagar som latmasken ätit sig in i min hjärna. Det var ofta så förut, innan jag kommit in i min planerade träningsrutin, den som jag nu utför utan att tänka efter. Igår var en dag då jag fick uppmärksamma vad min kropp hade att säga till mig. Och den sa: "jag vill och orkar inte, jag vet inte varför men jag vill ta en vilodag idag!" Jag var otroligt trött hela dagen (Piratfarsan påstår att det är långpassets fel), hade en tryckande huvudvärk och kände mig dimmig och allmänt omotiverad och absolut inte på topp. Tog till och med ett blodtryck på jobbet men det var OK. Så det blev som kroppen ville - en vilodag med "House" och ett glas vin.
Idag är kroppen på topp och vill styrketräna ikväll. Den får vad den vill!