Vad passar bättre på en fredag än att skriva om "unningar" dvs saker som jag gärna vill/skulle vilja unna sig.
Inspirerad av Rysken och min man tänkte jag filosofera lite kring mat-unningar.
Piratfarsan har slutat nästan helt med alkohol men unnar sig lite skräpmat, Rysken har övergett skräpmaten nästan helt till förmån för själsliga unningar och träning!
Jag funderar generellt på varför vi har så stark tradition i detta land på att unna oss just mat. Det finns säkert en del förklaringar i barndomen - att man blev belönad med godis, hamburgare och fredagsmys (ooops! precis vad vi gör med våra ungar!) men säkert oxå att intag av sockerhaltig och/eller fet mat (hos mig uteslutade sockerhaltig mat!) frisätter en del lyckosubstanser som gör att vi känner oss glada, tillfreds... kanske rentav lyckliga? Jag ser att jag i perioder av flow med bra sömn, regelbunden träning, lugn och ro på jobbet och hemma (=minskad stress) inte har samma behov av att unna mig saker eller rättare sagt SUG efter att UNNA mig vissa livsmedel. Så slutsatsen blir att ju mer du känner för att unna dig pizza och glass och choklad desto mer stressad och olycklig är du? Kanske det? Man hamnar ju oxå i vanans makt och fortsätter att unna sig utan att reflektera över varför man måste göra det.Jag har ofta mitt i något frosseri av ex godis och kakor "vaknat upp" och tänkt att "detta smakar inte ens gott, varför äter jag?" men lik förbaskat haft svårt för att sluta. Så man är ju klart beroende av dessa substanser i hjärnan...
Sedan 1 år tillbaka, inspirerad av makens Body for Life-projektet, har jag haft en unnar-dag i vecka - lördagar. Då åt jag allt obegränsat. Det gick bra så länge jag ammade men sedan i höstas har jag genom dessa unnardagar lagt på mig något extra kilo och ffa känt av effekterna dagen efter vid träning - segt och eländigt blev det. Och oftast samma kväll fick jag en speciell huvudvärk som jag numera kallar socker-huvudvärk.
Sedan några veckor, efter min kostanalys som visade på ojämnt energiintag under veckan med markant ökning fredag-lördag, försöker jag att tänka efter några extra gånger innan jag smäller i mig det jag är sugen på. Jag hoppas att det ger sina resultat i några minuskilon snart.....
Sen ska man inte gå till överdrift och bli för ortodox för då blir livet tråkigt. Om jag har gått 5 dagar och gluttat på resterna av en fantastisk kokos-banan-chokladkaka från helgens fest och inte kan få det ur skallen så tar jag en bit och har en tyst överenskommelse med mig själv - att äta, njuta och sedan glömma - no regrets!
Ha en skön unning-Fredag allihop!
Inspirerad av Rysken och min man tänkte jag filosofera lite kring mat-unningar.
Piratfarsan har slutat nästan helt med alkohol men unnar sig lite skräpmat, Rysken har övergett skräpmaten nästan helt till förmån för själsliga unningar och träning!
Jag funderar generellt på varför vi har så stark tradition i detta land på att unna oss just mat. Det finns säkert en del förklaringar i barndomen - att man blev belönad med godis, hamburgare och fredagsmys (ooops! precis vad vi gör med våra ungar!) men säkert oxå att intag av sockerhaltig och/eller fet mat (hos mig uteslutade sockerhaltig mat!) frisätter en del lyckosubstanser som gör att vi känner oss glada, tillfreds... kanske rentav lyckliga? Jag ser att jag i perioder av flow med bra sömn, regelbunden träning, lugn och ro på jobbet och hemma (=minskad stress) inte har samma behov av att unna mig saker eller rättare sagt SUG efter att UNNA mig vissa livsmedel. Så slutsatsen blir att ju mer du känner för att unna dig pizza och glass och choklad desto mer stressad och olycklig är du? Kanske det? Man hamnar ju oxå i vanans makt och fortsätter att unna sig utan att reflektera över varför man måste göra det.Jag har ofta mitt i något frosseri av ex godis och kakor "vaknat upp" och tänkt att "detta smakar inte ens gott, varför äter jag?" men lik förbaskat haft svårt för att sluta. Så man är ju klart beroende av dessa substanser i hjärnan...
Sedan 1 år tillbaka, inspirerad av makens Body for Life-projektet, har jag haft en unnar-dag i vecka - lördagar. Då åt jag allt obegränsat. Det gick bra så länge jag ammade men sedan i höstas har jag genom dessa unnardagar lagt på mig något extra kilo och ffa känt av effekterna dagen efter vid träning - segt och eländigt blev det. Och oftast samma kväll fick jag en speciell huvudvärk som jag numera kallar socker-huvudvärk.
Sedan några veckor, efter min kostanalys som visade på ojämnt energiintag under veckan med markant ökning fredag-lördag, försöker jag att tänka efter några extra gånger innan jag smäller i mig det jag är sugen på. Jag hoppas att det ger sina resultat i några minuskilon snart.....
Sen ska man inte gå till överdrift och bli för ortodox för då blir livet tråkigt. Om jag har gått 5 dagar och gluttat på resterna av en fantastisk kokos-banan-chokladkaka från helgens fest och inte kan få det ur skallen så tar jag en bit och har en tyst överenskommelse med mig själv - att äta, njuta och sedan glömma - no regrets!
Ha en skön unning-Fredag allihop!
Så sant så sant!
SvaraRaderaOch jag upptäcker att ju längre tid det går mellan gosakerna, desto mindre sugen blir jag.
Sen så köper man någon på fredag eller lördag bara för att det är just fredag eller lördag. Och efter middagen e man spymätt och inte alls sugen på kakpaketet men vad gör man? Jo, man äter det ändå, och resterna till frukost dagen efter =)
Sen har jag aldrig dragits med överflödiga kg. Många gånger har det varit motsatsen. Så jag har väl aldrig på riktigt behövt ta mig en ordentlig tankeställare över vad jag bör och inte bör äta.
SvaraRaderaOch samtidigt gnatar jag på alla andra att bara för att man är smal är det inte nyttigt att käka hel- eller halvfabrikat eller godis varje dag.
Har det på min lista... att börja leva som jag lär =)
Å den ser underbar ut! Ät och njut :)
SvaraRaderaDu har helt rätt tänker jag!
SvaraRadera