Jag brukar alltid (nåja, nästan alltid) se framemot en skön springrunda när jag sitter i bilen på vägen hem från jobbet. Då har jag tillbringat 8 timmar mestadels sittandes på min rumpa, stressat och ffa suttit inne utan att se dagsljuset. Så en springrunda innebär för mig avstressning, frisk luft, frihet. Men jag hinner sega till... Hemma är det middag, sedan klänger 2, ibland 3, män i varierande åldrar på mig och det händer ibland att jag somnar under nattningen. Hur lätt är det då att ta sig ut i mörker och slask när klockan hunnit bli 20? Men det blir alltid av och det är jag glad för. Även idag när benen var möra efter gårdagens styrketräning!
Distans: 7,5 km
Tempo: som i Amy McDonalds hitlåt - snabbt!
Visst är det hemskt att somna i barnens säng. Fast samtidigt hemskt skönt. Tur att jag klarat av träningen innan nattning - jag hade inte haft den självdisciplinen du har.
SvaraRaderaKänner igen det där. Man får faktiskt ta och klappa sig på axeln de gånger man har ork att ge sig ute efter allt fixande på kvällen.
SvaraRaderaJag känner igen precis vad du säger! Hur lätt är det att gå ut efter kl20? Sedan mår man bra men det bli sent för att gå till sängen också.
SvaraRaderaLäs mitt sista inlägg... det handlar precis om jag var ute efter kl20 igår.
Men... vad duktiga vi är!! Va?
' kram *
Andrej: du har ju bra disciplin som tränar så många pass per vecka!
SvaraRaderaAnna: vi är duktiga vi som orkar trots sömnbrist och allt annat som småbarnsliv innebär.
Coyntha: Visst är vi bra!