Idag var det trögaste löppasset på länge. Och till att börja med förstod jag inte riktigt varför: jag var inte övertränad, harde vilat 4 dagar från löpning så hälsenorna mådde prima, hade sovit OK och var glad och pigg. Men redan efter 2 km när jag inte kunde öka tempot förstod jag att det skulle vara ett trögt pass. Hade tänkt springa 9,5 km men det blev 1 km kortare för sista 2,5 km hade jag tunnelseende. Då förstod jag - jag hade nog ätit för dåligt. Igår var det ju min syndardag som säkert gjorde att insulinet sköt i topp och tömde blodet på det mesta av sockret. Så de två grova mackorna med frön, leverpastej, gurka och keso + bananen och russinnäven precis före passet togs nog om hand direkt. Det fick mig att omvärdera min syndardag - bättre synda i nötter, vin och ev fett än lösgodis. Eller så får jag träna på lördagen när jag är sockerstinn - då blir det nog löppass a la Duracellkanin!
Distans: 8,5 km
Tid: 46:12 min
Tempo: 5:26
Håller med dig där! Kroppen är inte rolig löparvän efter en dejt med Karamellkungen. Det känns som man är helt i sockerkoma och kroppen är som bly. Mer nötter och rödvin åt folket ;)
SvaraRaderaMen nästa runda kommer vara så mycket skönare!
Instämmer helt. Bättre lämna sockret utanför men ibland är man ju faktiskt värd det!
SvaraRaderaOckså slutat med godiset och helt plötsligt känns träningen oerhört mycket lättare. Borde egentligen käka godis en gång för att testa vad som händer.
SvaraRaderaStarkt att genomföra passet ändå. Bra Jobbat!!