Jag tror att jag är på god väg att spränga min mentala gräns i löpningen, min "max-6-km-per-gång-gräns". Idag var jag inte världens piggaste men fick sådan kick av löppasset. Benen var lätta och bara sprang på medan jag tänkte på livets väsentligheter - på att leva här och nu, att försöka släppa alla krav och måsten, på att städa mindre och vara mindre sur, på grannen som sakta tynar bort alldeles för tidigt och ffa på hur bra jag har det. Då plötsligt fick jag en inlevelse att bara springa förbi hemmet och fortsätta kuta lite till, närmare sagt 3 km till. Och det blev så och jag kunde ha sprungit lite till om (alltid dessa om) inte jag var tvungen (?) att sätta spjällen i ugnen så de hann bli klara till dagens middag.
Nästa gång spränger jag lite till...kanske.
Distans: ca 8 km
Tid: 44:03 min
Min/km: 5:31
Dagens löphinder.....
Milen kommer gå i ett nafs sen står du plötsligt där på startlinjen till Göteborgsvarvet med ett stort flin :-)
SvaraRaderaGV? DEt får bli 2010 i så fall....
SvaraRaderaHärligt! Det är så det ska kännas. Otvunget.
SvaraRaderaMia: det känns verkligen annorlunda! Nu tänker jag inte löpa mina vanliga 5,3 på länge även om det bara blir 1 km extra!
SvaraRaderaIbland måste man andra saker... och när sakerna är så där goda...
SvaraRaderaRevbensspjäll är inte dumt Mia! ;o)
SvaraRadera