"Att gnälla är som att gunga gungstol.
Du har massor att göra men kommer ingenstans."
Så står det på en kylskåpsmagnet vi har hemma. Så sant så sant. Men nu känner jag för att gunga lite. Jag vill gnälla lite på planering. Jag är en människa som är bra på planering, älskar listor, struktur mm. Därför brukar det inte vara några problem att få in träningen i vardagen. Det är ju bara att planera. Men ibland faller det. Förut föll det mycket pga väder och sjukdom men nu förtiden är jag (peppar, peppar) sällan sjuk och ge mig ut och springer även om det är kallt och regnigt. Men det faller fortfarande, dock sällan, pga de två minsta medlemmarna i vår familj och då mest på minstingen L0. Som idag - skulle ha tagit en runda efter nattningen men den drog ut på tiden till en bra bit efter 20 och då försvann lusten... Kanske att det föll pga min vilja ändå? Hur som helst. Sånt problem angriper man med mera planering så Piratfarsan får ta nattningen av L0 de kvällar jag ska ut och springa så hoppas jag komma från detta problem. Men kvällen är ung och jag kör utmaningen samt plankan och planerar för ett lunchpass. imorgon.
Och så ska jag julplanera lite....
Ibland undrar jag vad jag hade för undanflykter för att inte träna innan barnen fanns och då vi bodde centralt och hade nära till gym och elljusspår i Ursvik. Vad lat och ffa omotiverad jag var. Och så mycket träningstid jag gått miste om. Men det tar jag igen nu..... ute på mörka vischan, utan gym i närheten och med 2 kids. ;o)
vilket dåligt gnäll! ;)
SvaraRaderaDu både konkretiserade och hittade lösningar. Gnäll ska ju bara vara okonstruktivt och desruktivt (och lite skönt i lagom små doser)
Eva: haha. Gnäll är gnäll!
SvaraRadera