Ett inlägg med risk att de som är födda på 80-talet dvs under CD-eran, inte förstår vad jag pratar om!
Som en gammal repig LP skiva - så kändes det under kvällens löppass med joggkompisarna. Först segt med ont i knäna och låren samt flåsig andning = några smårepor som start, sedan kändes det lättare och lättare även om det tog lång tid. Och till slut efter sjunde kilometern trillade nålen i den djupa "löpningen känns bra i hela kroppen och själen" - repan som den hade svårt att ta sig ur och därför stannade i resten av passet. En för mig vacker musik även om den låter "repig" för en utomstående. Tänk att min kropp - mina leder, mina muskler, min hjärna minns hur det är att springa! Detta passet behövde jag verkligen för mitt löparsjälvförtroende. Det finns hopp för Prag med andra ord.
Och när jag ändå pratar om repor i LP skivor så vill jag likna vår hjärna vid en skiva. Tänk att varje tanke lämnar ett spår, många likadana blir till en djup fåra där nålen fastnar. Tänkt vad som händer med alla negativa tankar! Klart det kan vara svårt i början att ta sig ur det tankesättet, att det krävs tusentals positiva tankar som gör ett eget djupt spår för nålen att fastna i. Vänta inte - börja repa din skiva med positiva tankar idag!
När jag tänker på det, har det inte alltid varit så att det tagit ett antal km innan du börjat tycka att det känns bra?
SvaraRaderaJo, men så jäkligt som det varit nu har det aldrig känts men men man är ju inte purung längre!
SvaraRadera33 eller 45-varvare?
SvaraRadera