Ja, jag är nog knäpp för vem skulle ens ha tanken att ge sig ut i minus 10 och mörker efter att ha suttit ett par timmar i värme och myst på pizzeria med en kompis? Klockan 20.30 när kompisen gick hem styrde jag kosan mot toaletten där jag likt Stålkvinnan (?) svidade om från lantis-chick till löparklädd på några minuter. Fick göra om min rutt lite när jag efter någon kilometer kom på att jag glömt reflexvästen hemma; det går inte att springa utan den på våra mörka vägar i Kårsta. Så det blev att springa på en del belysta slingor flera varv om och det var faktiskt ganska kul! Benen kändes starka, jag gjorde inga uppehåll i backar och kunde säkert ha sprungit lite till om inte klockan närmade sig 22. Yes, I JUST DID IT! Jag tänkte inte "det är kallt, det är mörkt, det är sent, jag är mätt, jag är trött etc" utan bara bestämde mig för att genomföra min planerade träning. Och som vanligt - jag ångrar det verkligen inte! I kväll var det den vackraste och klaraste stjärnhimlen på länge och där sprang lilla jag i ett mörkt vinterlandskap och hade Karlavagnen och Orionsbälte som ständiga följeslagare!
Gonatt!
PS/ dagens middag var en vitlöksstinn zigenarstek med en fet bogkam - bra springmat tydligen!
Att det är!
SvaraRaderaJag springer bäst (långsamt och länge alltså) när jag ätit en timme innan. Helst fet mat. Konstigt?
Jag brukar också springa sent på kvällarna. Tycker de tär rogivande och meditativt, inte en själ ute. Skönt! :)
SvaraRadera