Fy 17:on!

Vilket pass! Gav mig ut igår kväll strax efter 20; då hade det fina solvädret omvandlats till en rätt blåsig men ljus kväll. Jag startade i lugnt tempo fast besluten att springa ca 12 km, ffa ville jag testa en runda som Piratfarsan nyligen rekommenderat. Den skulle bestå av en skön terrängsträcka bland annat. Jag pressade mig mot vinden och försökte testa positionsmetoden men måste säga att det var svårt att luta sig framåt och tänka på bakre benet. Så jag fortsatte att bara lunka på. Efter 3,5 km kom den obligatoriska kisspausen i snåren och när jag passerat 6 km - sträcket så var det dax att vika av för den nya terrängbanan. Det var en fin grusväg som plöstligt böjde upp mot himlen i en gigantisk backe - är det så Abborrbacken är under Lidingöloppet, tänkte jag och försökte rusa på men det var omöjligt pga den höga lutningen. Jag var mör i benen när jag nådde krönet och saktade ner lite. Efter ett par hundra meter var det dax att springa i skogen - joohooo! det gillar jag och med skön låt av Mel C i lurarna gick det undan över pölar och rötter, fick ducka för att undvika att lågsittande grenar slog mig i ansiktet. Rätt som det var var jag väldigt nära samhället och nu vek stigen av uppåt! Tjohooo! Abborrbacken tidigare var ingenting i jmf med denna sega uppförslut i flera hundra meter och det i blöt terräng. Tänkte först gå uppför den men då mindes min kropp hur segt det är starta löpa efter att man gått så det blev till att fortsätta springa. Snart var jag i fin och torr skog där jag flöt fram och snabbt valde den stig som jag trodde skulle leda mig till Bergsjön - en liten skogssjö strax utanför Kårsta. Jag valde rätt och plötsligt öppnade sig sjön framför mig, jag kände sån lycka. Precis när jag passerat 10 km -sträcket så... sjönk jag till anklarna i ett träskliknande område! Vilken tur att skorna var hårt knutna annars hade jag förlorat de till Träskkungen. Nu hade jag en svart kall gegga i och utanpå skorna och kortaste vägen hem var det ca 4-5 km kvar! Nu var det segt, steget var inte det bästa, fötterna tyngde och klafsade runt i de blöta skorna. "Tjena, är det kul att jogga så här på kvällen" hörde jag när jag artigt tog av mig lurarna och stannade när några tonårskillar uppenbarade sig framför mig! De rökte och hade med sig ett flak öl, bakom stod en grupp på ca 15-20 ungdomar, mopparna i bakgrunden. Fredagkväll i Kårsta, tonåringarna samlas ju här, kom jag på och gav mig i trevligt samspråk. Undrar vad de tänkte om den finttrande gamla tanten som berättade hur hon nästan blev av med skorna i träsket?
Mötet gav mig en idé - varför vara en förälder som patrullerar om man kan vara en joggande förälder som då och då visar sig där på Fredagkväller och oskyldigt håller koll på den små?
Nu var jag inne i samhället och geggan i skorna hade blivit gosigt varm, jag tog några klunkar medhavd vatten och kom ihåg att på morgonen hade jag faktiskt planer på att springa 17 km! Jag tog en omväg runt samhället och bondgården och när jag var några hundra meter från hemmet såg jag att jag sprungit 15,5 km, det började skymma. Jag tog snabbt beslutet att fortsätta lite till fast jag hade ont i vaderna och anklarna - måste vara att benen är ovana vid terränglöpning. Jag sprang förbi infarten till vår lilla by...Förresten så kom jag på under de sista km varför mitt högra knä börjat värka - jag springer ju alltid på vänstra sidan av vägen vilket gör att högra benet befinner sig alltid lite högre upp än det vänstra. Så när jag bytte till högra sidan försvann det onda med en gång!
När jag befann mig åter vid vårt hus återstod 500 meter till 17 km så det var bara att kuta fram och tillbaka tills det blev rätt för 17:on! Jiipiie. Har aldrig sprungit 17 km förut (bortsett från halvmaran på gymnasiet då jag gick stora delar av vägen) varav 5-6 km i terräng som var tuff. Klockan stannade på 1:38 vilket ger ett tempo på 5:40 - supernöjd!
Hemma möttes jag av orolig man som undrade vart jag tagit vägen, det var ju kolsvart ute och jag hade varken reflexväst eller lampa med mig. Efter skön strech och dusch blev det vertikalläge i soffan resten av kvällen! Glädjen intog min kropp och i huvudet sjöng jag " I did it!"