Rädda mammorna!

Vill uppmärksamma galan på TV ikväll samt lilla rutan här intill till höger. Skänk en slant! Tänk på att mödradödligheten har inte förändrats sedan 70-talet. Att i en del afrikanska länder slutar var tionde (!) förlossning med att mamman dör! För mig som fött 2 barn och fått en enastående hjälp av den svenska sjukvården känns detta svindlande! Så skänk en slant!

ARG!

Jag blir så arg. När man går in på Aftonbladet så finns det bara en pyttenotis om marathon!
All annan sport (underförstått: komersiell sport som det ligger stora pengar i) upptar större delen av sportdelen. Men det är ju marathon JAG vill läsa om - om de verkliga idrottarna som i 24-gradigt värme kämpade i över 42 kilometer, som i månader eller år tränat inför denna tävling, de som har starkt psyke och snabba ben! Grrrrr...
Sedan slår jag upp SvD. OK, ett helt 2 sidors uppslag om marathon men när de har intervjuat "de vanliga" löparna eller publiken så fastnar de åter för det negativa, för svenska avundsjukan och rubriken blir - "Tappra men lite korkade". Va f*****n! Precis som i TV soffan häromdagen. Men vad är egentligen mer konstigt (konstgjort?) för den mänsliga kroppen? Att ligga överviktig i soffan och knapra blodtryckssänkande mediciner och vara allmänt sur eller att vara ute i springspåret och uppleva löparglädje (även om det för mig sig en del skador men inga stora jämfört med ex fotboll som är ju SÅÅÅÅÅÅ glamoröst!)! Grrrrrrrrrrrr...

HEJA HEJA mina hjältar!

Idag hejar jag av hela mitt hjärta och skänker lite av min energi till de som springer maraton i hettan! Må luften var sval, kroppen stark och löpsteget lätt!

HEJA:

Mia, Anna, Janne, Andrea, Jossan, Nix och Masse, Karin, Snorkfröken, Söderbruttan och Ultraschmultra, Marathonjohan och ... Henke, Mias lillebrorsa!

Ni är mina absoluta hjältar idag!

Igår var jag nog den enda...

... som körde långa intervaller igår kväll. Maratonlöparna vilade och laddade inför dagens lopp.
För mig gick det inte bra; jag är kanske övertränad? För övrigt var kvällen ljuvlig med all syrendoft!

Uppjogg 2 km: 12:28
660 m 3:15
660 m 3:07
660 m 3 :01
Nerjogg 1,8 km 10:32
Slutspurt 1000 m 4:58
Kände mig sliten, kunde inte öka, var andfådd fast jag sprang i 6-minuters tempo!
Kanske dax att vila lite eller äta bättre!

Jag firar

Vi har firat vår bröllopsdag med en middag på bykrogen! Och jag har gjort det även genom att höja min maxpuls med 5 slag... genom löpning såklart!
Mina POLARcoach sa:
45 minuters pass ca 7,9 km (de kallar det "easy jog"... ha ha!)
10 minuter i zon 1 (?) 35 minuter i zon 2 och 10 minuter i zon 1
Man måste vara oerhört vältränad för att ligga så lågt i puls och kuta så snabbt. Tack min käre make som har höga tankar om mig och valde "advanced" programmet åt mig!

Mitt pass blev så här:

Distans: 8,1 km
Tid: 42:49 min
Tempo:5:17
Snittpuls: 153
Maxpuls: 182

Kändes av och till tungt men jag fokuserade enligt Mias råd på det som just då kändes lättast.
Pulsen var lite hög i snitt, jag är nog inte i bästa dagsform just nu kan man lugnt säga.
Gonatt!

Bröllopsdag

Vår andra bröllopsdag idag!

Upplyftande träning

Igår fick jag för första gången ett riktigt skrattanfall under yogapasset. Det var när jag försökte mig på på utpluthih. Testa den ni! ;o)

Nästa skratt får jag mig när jag försöker uttala namnet på denna asana!

Helgrapport

Det har gått 4 dagar sedan jag skev sist. Mycket har skett. Det har varit långhelg och väldigt härligt på flera sätt. Vi har umgåtts mycket hela familjen, lekt, varit i skogen, hoppat studsmatta, rensat ogräs, druckit vin med granntjejerna ( 2 gånger till och med, med trötthet och sämre löparprestation som följd...) mm. Jag har organiserat, eller i all fall bröjat, barnens klåder mm i källaren + att vi äntligen fixat klart Lillpiratens rum.
Jag har sprungit 2 pass; det ena var fredagkväll, kände mig helt omotiverad men kvällsluften var sval och benen lätta. Allt fungerade och jag insåg att det där med att reglera hastghet sitter nuförtiden mest i huvudet, som Mia skriver: "It´s all in Your head", det stämmer såvida man har tränat upp sin syreupptagningsförmåga någorlunda. Det blev 9 sköna och raska kilometrar. Dagens löppass var inte lika kul. Fick ett coachprogram från min kära make: 55 minuters löpning ca 9,7 km - 10 min upp- och nerjogg samt 35 minuter i zon 3. Hade varken pulsband eller GPS med mig, ångrade mest det sista för nuförtiden vet jag på ett ungefär hur pulsen ligger men då jag drog iväg på en spontanrunda med 40% bestående av terränglöpning var det svårt att uppskatta hur långt jag sprang. Det blev ca 9 km idag med men betydligt jobbigare - märks att jag slarvat med kosten och ... vinet under helgen! Skärpning denna vecka! Men jag måste krypa till korset - all teknik är inte av ondo. Hörde ni att jag sa det där? ALL TEKNIK ÄR INTE AV ONDO!
På plussidan har jag yogan! Jag yoga nu varje morgon allt från 10 till 20 minuter + har kört 2 längre pass i veckan. Andningen börjar fungera och smidigheten har ökat. Men har jag märkt även en massa andra effekter men om dessa berättar jag någon annan gång.

Pulsträning

Jag har svårt för att pressa mig i idrottsliga sammanhang, jag gillar inte att tävla speciellt inte mot andra. Jag är inte så förtjust i att springa utrustad med teknik som en mindre rysk rymdfarkost och för några månader sedan slutade jag springa med tidtagning på varje pass för det stressade mig och gav mig en känsla av misslyckande varje gång jag inte pressade tiden och persade. Men ett nyårslöfte var ju att utforska löpningen lite mer, att träna löpsteg och pulsträna. Hittills har jag sprungit med pulsklocka en gång när jag testade MAF-träning och det tyckte jag var så där lagom kul.
För några veckor sedan i samband med Blogger Boot Camp fick jag en bok om pulsträning som jag har bokstavligen bläddrat i men lovat mig själv att fördjupa mig i "någon gång", luddigt värre.
Inför kvällens pass kände jag mig tung och omotiverad så vad göra? Jo, låna makens värsta POLARe och testa pulsträning. Det blev min vanliga runda på 7,5 km. Från start försökte jag ligga i högre tempo - kroppen kändes bra, inte ont någonstans men jag hade svårt att hitta bra flytande löpsteg. Puls kring 140 fram till 3 km sedan runt 150. Sista 2 km mellan 160 och 177. Medelpuls 150. Tiden gav ett 5:10-tempo vilket jag är mycket nöjd med.
Jag skulle vilja veta min egentliga maxpuls för enligt formeln:
207-0,7 x åldern så är min maxpuls 179! Detta skulle innebära att jag under större delen av passet låg mellan 80-90 % av max! Låter otroligt tycker jag.
Hur gör ni när ni pulstränar? Använder ni pulsen för att se vilken intensitet ni uppnår eller tvärtom - försöker ni komma upp till viss puls för att träna i speciella zoner med strikt upplägg ex intervallträning?

Distans: 7,5 km
Tid:38:45 min
Tempo: 5:10
Medelpuls: 150
Maxpuls: 177

I did it eller black jack i springspåret!

Här sitter jag och myser med ett glas vitt. Kroppen känns pigg men jag är lite stel och öm i fogarna därbak i bäckenet. Allt annat mår bra, inget som värker. 21 km i kroppen...
För jag klarade det! Maken körde iväg mig (det låter va?) dryga 2 mil, någon mil till så skulle jag vara framme vid jobbet. Och sen var det bara att springa hem! Kl hade hunnit bli 15 och det var ca 20 grader varmt. Jag kände inte värmen så mycket dock för det blåste motvind precis hela vägen hem - nackdelen med att inte springa en "runda" utan röra sig mot ett väderstreck. Jag var laddad - klädd i mina 3/4 tights och en funktions T-shirt, MP3 samt vätskebälte men världens bästa egenhändigt blandade sportdryck. Jag började lugnt för att värma upp, stannade någon gång för att kissa i skogen och så 5-6 ggr för att fota lite, tyvärr är det nåt fel på överföringen så det blir inga bilder. Men tro mig, det var vackert - grönska, maskrosor, kossor, hästar, motorcyklister och cyklister, sol och fågelsång. Och så jag och min skugga på en landsväg! Efter ca 11-12 km började jag känna av vätskebristen - kroppen blev tung och rörde sig i slow-motion, den svarade inte riktigt på mina signaler. Det är nyttigt att lära sig tolka kroppen signaler! Men jag väntade (dumt egentligen) till 15:e km med att fylla på lite. Oj, vilken skillnad det blev. Effekten slog till när det var bara 5 km kvar hem och de gick i 5-minuters tempo, kan jag lova. Jag bara flög fram och hade bra flow i steget. Och inga tankar, det var bara musiken i öronen och mina steg på asfalten. Tiden med avbrott för fotopauser blev 2:01:19 och jag var så lycklig när jag kom hem att jag ville gråta av glädje. Jag fixade en halvmara. Och förstod att det är egentligen så lite som hänger på själva kroppen, det gäller att fokusera och tänka positivt med bra målbilder under loppet. Och så ladda bra innan.
Det som hjälpte till under loppet var tanken på att någonstans västerut dryga 40 mil från mig sprang tusentals människor, många hjärtslag som slog i samma takt, många andetag som fyllde och tömde andra lungor och så många med samma löparglädje! HEJA!
Här kommer receptet på min något modiferade sportdryck:
1 liter vatten
0,5 krm salt
0,75 dl dextropur
1 brustablett C-vitamin smak papaya (från apoteket)

Här kommer några bilder:

Orkesta k:a

Hästmöte!

Uppladdning

Idag har jag laddat med:

-köttfärslimpa med bulgur

-pizza

-glass med jordgubbar

men oxå genom:

- lek med barnen

- shopping på IKEA

- städ- och tvätdtag

Nu undrar ni säkert - laddat INFÖR VAD?

Jo, imorgon tänkte jag sympatispringa halvmara!

Wish me luck!

Jag får organisera det hela själv men det passar mig bra. En fördel är att jag slipper trängseln och alla de där irriterande människorna som anmäler sig till fel startgrupp. Men jag kommer nog inte heller känna den där pirrigheten inför en tävling och kommer inte heller få peppening från en publik. Målsättningen imorgon är att klara dryga 21 km! Med mig har jag förstås mobilen med GPS ( för att räkna ut längden på loppet) ifall jag behöver ringa hem och be om extra vätska eller rent av mentalt stöd!

I vätskebältet kommer jag att ha en egenblandad sportdryck enl receptet:

1 liter H20

0,5 dl Dextropu

0,5 krm salt

en skvätt citronsaft

Yågamatta

Häromdagen kom min yogamatta från Sunsalutation. Fick den rekommenderad av en yoga-bloggare. Har ju ingen som helst erfarenhet själv. Den är vinröd och mjuk men luktar tyvärr mycket kemikalier, hoppas det går att tvätta ur på något sätt.
Imorse, efter att ha gått upp kl 06 med båda barnen, tänkte jag passa på och prova mattan. Jag ville inte vänta tills maken skulle vakna (det var hans sovmorgon idag) för att jag var vrålhungrig och yoga ska man helt köra fastande.
Så jag rullade ut min fina matta på golvet i vardagsrummet och hann göra hela 3 st Surya Namaskara A när mattan invaderades av kidse. De bredde snabbt ut 37 bilar och strax var yogamattan ett minne blott, nu var det en racerbana!
Försiktigt, för att inte få de små liven efter mig, smög jag till deras fina om än tomma lekrum och där på lekmattan föreställande vägar mm gjorde jag fortsättningen på min yoga... tills ett bråk urartade på "lekmattan". Men jag fick ca 20 minuter yoga vilket inte är så illa.

På väg till gymmet!

5,5 km till gymmet. En halvtimme styrka med betoning på core, axlar och rygg och sedan 3 km hem. Den perfekta kvällen. Nu ska jag heja på Malena!

Yoga

Varje morgon kör jag lite yoga nu. Det blir längre och längre pass, imorse nästan 15 minuter. Kroppen är stel och oeftergivlig de första asanas men mjuknar och skriker efter mer. Imorse blev det 6 Surya Namsakara A och 2 st B åtföljt av Padangusthasana och Pada Hastasana. Bra start på dagen kände jag när mungiporna drogs uppåt, bra måndagmorgon med bra fokus.
Och nu på kvällskvisten efter lite storkok av veckans middagar (inget vegetariskt tyvärr) har jag åter kört Introduktions DVD:n med Karin Björkegren, effektivt ca 60 minuter. Märker att jag är lite lite vigare och mjukare i kroppen jmf med förra veckan och kan koncentrera mig mer på låsen och andningen vilket gör mig jätteglad!
Nu ska jag lägga mig och läsa lite; jag är med i en blogg-bokcirkel! Jättespännande, har alltid velat vara med i en men inte lyckats få med mina grannkvinnor till det. Vi ska läsa och diskutera denna bok.
Gonatt!

Känner ni igen platsen?

Det är här starten går till Nyårsloppet i Vallentuna... om sisådär 7,5 månader. Men då ser det lite annorlunda ut, lite kallare och vitare... Hemmaplan för mig!

Fy 17:on!

Vilket pass! Gav mig ut igår kväll strax efter 20; då hade det fina solvädret omvandlats till en rätt blåsig men ljus kväll. Jag startade i lugnt tempo fast besluten att springa ca 12 km, ffa ville jag testa en runda som Piratfarsan nyligen rekommenderat. Den skulle bestå av en skön terrängsträcka bland annat. Jag pressade mig mot vinden och försökte testa positionsmetoden men måste säga att det var svårt att luta sig framåt och tänka på bakre benet. Så jag fortsatte att bara lunka på. Efter 3,5 km kom den obligatoriska kisspausen i snåren och när jag passerat 6 km - sträcket så var det dax att vika av för den nya terrängbanan. Det var en fin grusväg som plöstligt böjde upp mot himlen i en gigantisk backe - är det så Abborrbacken är under Lidingöloppet, tänkte jag och försökte rusa på men det var omöjligt pga den höga lutningen. Jag var mör i benen när jag nådde krönet och saktade ner lite. Efter ett par hundra meter var det dax att springa i skogen - joohooo! det gillar jag och med skön låt av Mel C i lurarna gick det undan över pölar och rötter, fick ducka för att undvika att lågsittande grenar slog mig i ansiktet. Rätt som det var var jag väldigt nära samhället och nu vek stigen av uppåt! Tjohooo! Abborrbacken tidigare var ingenting i jmf med denna sega uppförslut i flera hundra meter och det i blöt terräng. Tänkte först gå uppför den men då mindes min kropp hur segt det är starta löpa efter att man gått så det blev till att fortsätta springa. Snart var jag i fin och torr skog där jag flöt fram och snabbt valde den stig som jag trodde skulle leda mig till Bergsjön - en liten skogssjö strax utanför Kårsta. Jag valde rätt och plötsligt öppnade sig sjön framför mig, jag kände sån lycka. Precis när jag passerat 10 km -sträcket så... sjönk jag till anklarna i ett träskliknande område! Vilken tur att skorna var hårt knutna annars hade jag förlorat de till Träskkungen. Nu hade jag en svart kall gegga i och utanpå skorna och kortaste vägen hem var det ca 4-5 km kvar! Nu var det segt, steget var inte det bästa, fötterna tyngde och klafsade runt i de blöta skorna. "Tjena, är det kul att jogga så här på kvällen" hörde jag när jag artigt tog av mig lurarna och stannade när några tonårskillar uppenbarade sig framför mig! De rökte och hade med sig ett flak öl, bakom stod en grupp på ca 15-20 ungdomar, mopparna i bakgrunden. Fredagkväll i Kårsta, tonåringarna samlas ju här, kom jag på och gav mig i trevligt samspråk. Undrar vad de tänkte om den finttrande gamla tanten som berättade hur hon nästan blev av med skorna i träsket?
Mötet gav mig en idé - varför vara en förälder som patrullerar om man kan vara en joggande förälder som då och då visar sig där på Fredagkväller och oskyldigt håller koll på den små?
Nu var jag inne i samhället och geggan i skorna hade blivit gosigt varm, jag tog några klunkar medhavd vatten och kom ihåg att på morgonen hade jag faktiskt planer på att springa 17 km! Jag tog en omväg runt samhället och bondgården och när jag var några hundra meter från hemmet såg jag att jag sprungit 15,5 km, det började skymma. Jag tog snabbt beslutet att fortsätta lite till fast jag hade ont i vaderna och anklarna - måste vara att benen är ovana vid terränglöpning. Jag sprang förbi infarten till vår lilla by...Förresten så kom jag på under de sista km varför mitt högra knä börjat värka - jag springer ju alltid på vänstra sidan av vägen vilket gör att högra benet befinner sig alltid lite högre upp än det vänstra. Så när jag bytte till högra sidan försvann det onda med en gång!
När jag befann mig åter vid vårt hus återstod 500 meter till 17 km så det var bara att kuta fram och tillbaka tills det blev rätt för 17:on! Jiipiie. Har aldrig sprungit 17 km förut (bortsett från halvmaran på gymnasiet då jag gick stora delar av vägen) varav 5-6 km i terräng som var tuff. Klockan stannade på 1:38 vilket ger ett tempo på 5:40 - supernöjd!
Hemma möttes jag av orolig man som undrade vart jag tagit vägen, det var ju kolsvart ute och jag hade varken reflexväst eller lampa med mig. Efter skön strech och dusch blev det vertikalläge i soffan resten av kvällen! Glädjen intog min kropp och i huvudet sjöng jag " I did it!"

Positionsmetoden

Ultraschmultra har tidigare skrivit om denne Romanov (tsarens ättling?) som utvecklat den sk positionsmetoden som hjälper oss löpare att bli snabbare genom bättre löpsteg.

Här kan man läsa mer om denna metod. Man ska genom god perception vara medveten om löpningens tre moment: position, fall och drag och fokusera främst på det bakre benet. Genom detta har man visat att man kan bli snabbare och minskar knäbelastningen med hela 50%! Något för mig som börjat känna av knäna på sistone.

Så vad ska man tänka på?

Behåll benen under kroppen, minska röreleomfånget och ha belastningen på främre delen av foten och inte på hälen . Öka stegfrekvensen! Låter som att jag ska börja trippa som en geisha!

Och så luta framåt istället för att böja fram överkroppen!

Man ska falla framåt och lyfta på benen! Det blir kul att testa detta under kvällen pass!

Svagare för varje dag...

Jag upplever nu att jag blir bara svagare... Ffa i bålen och det är ju den jag tränar mest med olika varierade core-övningar och funktionella dito. Men jag tycker att jag har allt svårare att hålla in magen som putar ut mer än vanligt. Jag är precis hemkommen från styrketräningen. Jag var ganska oinspirerad innan men då vi är några tjejer som tränar ihop så peppade vi varandra ordentligt för vi var ganska omotiverade till träning alla 3. Jag körde lite nya magövningar, plankor, armhävningar, benutfall, mycket övningar för skuldror. Det känns lite hafsigt med styrketräningen när jag tänker efter. Jag tycker jag hade bättre ordning på den när jag tränade hemma 2-3 ggr i veckan. Nu kör jag i lokalen 1 gång i veckan + lite core hemma en dag till. Kanske är det det som är problemet - jag försöker trycka in för mycket på en träning, gör kanske för okoncentrerat, kanske för lätt. Jag lever inte upp till devisen "Ge allt på gymmet". Kanske dax för en PT-timme... Prisa Gud - skatteåterbäringen är här!

Hört hemma

Imorse strax före lämning på dagis, M4 headbangar till Black Sabbath´s låt med samma namn (ni vet den med åska och kyrkogårdskänsla) - hans favorit: "Mamma, jag tycker inte om Mäjden (=Iron Maiden, hans tidigare favorit), den är läskig". Jag: "Är den här mindre läskig?" M4: "JA!"
Goa unge! L1 stod brevid och gjorde djupa benböj - hans sätt att dansa till hårdrock! Och Piratfarsan åkte nyss för att tatuera sig! Och jag sitter här svettig efter dagens löppass och har åter fått rysningar av Ozzys "Working class hero"! Vår familj i nötskal. Jag blir så varm i hjärtat!

Ashtanga - första passet

Jag har i ca en veckas tid gjort Solhälsningar på morgonen; inget märkvärdigt, ca 10 minuter. Jag känner hur osmdig jag är för det stramar och drar men redan nu märker jag att jag blivit aningen smidigare. Det roliga är att någon morgon när det var min tur att gå upp med 1-åringen så fick jag köra yogan till Bompa och då hängde den lille på och stod i hunden (hur smidig som helst försås) och gjorde sedan skrattandes armar uppåt sträck. Även 4-åringen är intresserad så kanhända att jag kan göra några enkla rörelser med dem då och då.

Jag har nu fått hem mina 2 yoga DVD:s med Karin Björkegren och Viveka Blom och idag var det äntligen dax för den första - en indtroduktion på ca 1,5 timme!

Hon gick igenom andningen och kroppslåsen. Sedan var det dax för Solhälsning A och B. Sedan följde:

Padangusthasana

Pada Hastasana

Utthita Trikonasana A

Utthita Parsvakonasana A

Prasarita Padottanasana A-D

Parsvottanasana

Utthita Hasta Padangusthasana

Ardha Baddha Padmottanasana

Brygga + motrörelse

Salamba Sarvangasana

Halasana

Karnapidasana

Baddha Padmasana

Yoga Mudra

Padmasan

Avslappning

Oj - så många namn på sanskrit, så många rörelser. Inte lätt att tänka både rörelse och andning och försöka slappna av samtidigt men det blir skönt den dagen jag kan sjunka in i det meditativa tillståndet och inte tänka så mycket på själva rörelsen. Tänk om jag blir bara hälften så smidig som dessa två! Då är det kanon! Nu ska jag bara skaffa en yogamatta för jag gled så på vår äkta matta.

Där vin går in...

... går vettet ur, brukar man klokt säga. Jag dricker väldigt lite alkoholhaltigt så i mitt fall skulle det vara: där kolhydraterna går in går träningslusten ur!
Så är det faktiskt - jag kan se ett klart samband mellan en kostens inverkan på min motivation till träning! När jag äter en välbalanserad kost med långsamma kolhydrater känner jag mig inte bara pigg och aktiv utan även mycket träningssugen. Nu har jag slarvat några dagar och ätit lite extra mackor, inte så värkt mycket fullkorn i övrigt och vips! så förvandlas jag blixtsnabbt till en soffpotatis och hittar alla möjliga ursäkter för att inte svettas! Som tur är så är jag en disciplinerad människa (nuförtiden efter drygt 1 års regelbunden träning)och står det träning på schemat så blir det träning. Idag skulle jag ha kört backintervaller men hade föga lust till löpningen överhuvudtaget så jag chockade kroppen med ett rent terrängpass! Det blev urjobbiga backiga 9, 5 km där några kilometer var i tät skog utan stigar vilket inte var så skönt för fotlederna som värker nu. Endast ca 200 meter var på asfalt! Vilken chock för en som senaste året varit ren asfaltslöpare! Men det var skönt och om det inte vore så att Piratfarsan stod därhemma och väntade på att själv ta sin löptur så hade jag nog sprungit ett par km till! Fy så jobbigt det - var nog nära maxpuls, svettades massor och tyckte att jag höll på att dö mest hela tiden! Bra, nyttigt för min "jag trivs bäst i 5:30 min tempo på flack mark"-kropp!

Det har värkt i mina knäskålar samt precis under på utsidan av högra knät. jag tror att det kan vara dax att investera i ett par nya skor, de som jag har nu , ett par Asics gel av något slag, har hängt med i ca 60 mil. Men vad ska jag välja? Nu kommer jag att blanda asfalt och terräng. Har någont ett bra förslag? Jag har tidigare testat på Löplabbet (visserligen för 10 år sedan men kansteget förändras?) och fått veta att jag har ett neutralt löpsteg men gör en liten "virvel" med höger foten i luften ibland. Intressant, eller hur?

Där missar ni nåt!

Som vanligt lockade året kosläpp på Backa sisådär 3-4000 åskådare som glada i hagen (hihi) och mumsande på Arlas mjölk och kanelbulle tittade när de vintertrötta kossorna släppte tu i det gröna. De var tvekande först vilket inte förvånar -tänk själv att stå i dunkel i ca 6 månader och sedan på darrande ben komma ut och mötas av halva Stockholm! Inte undra på att de alltid (för att hämnas?) springer fram till kortsidans folksamling och står där och försöker stirra ut 08-orna! Sen kom de obligatoriska skutten och stångningen. För oss fanns det tipspromenad, loppis och hästridning för barnen. Kom nästa år!

En dag på akuten

7 timmar på jobbet idag:

2 djupsittande stickor
5 allergiska reaktioner
4 öroninflammationer
3 hostor
3 urinvägsinfektioner
1 böld (men jättestor!)
3 halsar
1 axel ur led
1 fall av kliande utslag

0 fall av svininfluensa ... vad jag vet!