Det är inte så ofta numera som jag kan få till ett lite längre morgonpass, det är enklast att
yoga på kvällen när barnen sover och Piratfarsan spelar PS3. Men då har jag istället så svårt att komma igång, som om jag hade ett slags motstånd. Jag håller på med allt annat. Ikväll kom jag igång kvart i tio. Jag gjorde i ordning min matta och mina klossar (inköpta för en tjuga på rea på Stadium), de sista använder jag ffa vid framåtböjningar att luta huvudet åt men även vid den ena triangeln åt höger - jag är så himla stel i min vänstra bålsida! Och så knegade jag på, ikväll till Chopins musik (underbart avslappnande för mig), sakta släppte jag tankarna i takt med att andningen fördjupades. Bandhas finns där numera automatiskt, bålen stabil, musklerna spända, blicken lite "dimmig" - då är jag i mitt meditativa tillstånd. Det konstiga är att det är först när jag tagit mig igenom alla stående asanas som det inre motståndet släpper. När jag gör de sittande + avslutande känner jag mig upprymd och skulle kunna fortsätta en timme till. Konstigt, kanske går det att analysera varför det är just på detta sätt? Någon yogavän som vill försöka sig på det?
Nu ska jag knoppa men innan dess ska jag läsa en artikel från Topphälsa som handlar om hur man njuter en yogadag och hittar vardagsharmoni.
Vågar mig på en åsikt :) Det är i de stående som du grundar dig, jordar dig så att du blir I dig själv. När man väl är där, tja, då kan man fortsätta länge länge för då genererar man energi, man tar inte av sig själv. Min tanke så här på morgonen.
SvaraRaderaYoga till Chopin låter som en alldeles utmärkt kombo. Ska testas så snart som möjligt.
SvaraRaderaNickar instämmande åt Annikas kommentar. Så är det. Och likadant för mej. Jag kan uppleva motstånd från det att jag ställer mej på mattan tills jag kommer till sittande asanas - då lossnar det. Senast.
SvaraRaderaLåter hursomhelst som att du landat rejält i yogan, det gläder mej :)