Framtida löparlöfte?

Inte så bra perspektiv i bilden ovan men de flashigt röda 23:orna intill mina 39:or tillhör 1,5-åringen. Som en typisk representant för sin ålder kan han inte gå utan förflyttar sig genom att springa... mest hela tiden. Och inte verkar han trött och klagar aldrig på träningsvärk för att inte säga att han väljer fullkornsvälling framför Vitargo. Idag såg jag det! När han var på väg att rymma till grannens hästhage såg jag det - the pose! Jajamen, lilleman
använder sig av denna springmetod - framåtlutad, på framfoten, med korta steg under baken och snabbt som attan! Dr Romanov skulle bli glad men gladast är nog vi gamla föräldrar som kan pusta ut - vi vet vem som ska trygga vår ålderdom ekonomiskt. Eller finns det pengar i löpningen förresten? Man ska kanske ge honom en golfklubba att leka med istället?

Jag kommer i alla fall aldrig kunna försörja mig på min löpning (kanske börja kränga gamla Tjejmilen-medaljer på Tradera?) så jag faller lugnt tillbaka på mitt vårdjobb där vi nuförtiden är mest upptagna med att varva upp oss inför den kommande vaccinationen.

Till dess, eller tills jag själv blir smittad och sängliggande (vilken katastrof att inte träna alls på 1-2 veckor!), passar jag på och fyller mina veckodagar med träning.

Dagen började 05.30 (ofrivilligt ska jag tillägga) med ett skönt yoga pass - andningen lugnade sinnet och asanas väckte den stela kroppen. Kan man få bättre start på dagen? Och nu ikväll har jag joggat 7,5 km som är min vanliga runda trots att jag ska köra terränglöpning imorgon. Mest för att jag var så sugen på att springa! Och vilken njutningsfull löpning det blev - i komforttempo under stjärnbeströdd himmel...