Jag är 95%. Eller rättare sagt - jag når fram till 95%. Det är ju inte illa, skulle någon säga, men jag är inte nöjd för jag når inte mina mål till 100%. Och det gäller de flesta mål i smått eller stort (till och med att föda mina barn!) och resulatet blir att jag blir aldrig så bra som jag skulle vilja i mina prestationer. Man kan säkert analysera sönder orsaken/orsakerna till detta "strax-under-ribban-presterande": sätter jag upp för höga mål (nej, verkligen inte), dömer jag mig för (nja, kanske), är jag lat och inte orkar ta i (ja, jag är lat innerst inne), är jag otålig och ger inte mig själv tillräckligt med tid (nej, tvärtom), är jag inte uthållig nog (vet ej men jag tycker att jag kan vara envis och seg)? Hur som helst: ett svagt pannben är orsaken och jag vet inte hur jag ska träna det. Orkar egentligen inte träna det, eller? Men ska jag då fortsätta mina under-prestationer och dregla framför andras bloggar som beskriver superprestationer, ultralöpning, snabba milen eller maran under 4? Nä, jag får ta mig i kragen och piska på lite mer för jag ska ju springa milen på 50 min i år!
Sagt som gjort!
Dagens träning: intervaller (jag älskar att hata dem!) enl Szalkai:
-uppjogg 3 km i dryga 6min tempo
-2x4x400 meter med 45 sek ståvila mellan intervallerna och 1,5 min mellan setten
-nerjogg 3 km i ca 5:30 tempo
Nu är det gjort, gäller bara att fortsätta med piskan svingande vid baken! ;o)
Jag ska bli 100%!
Ibland får man piska sig lite för att få nåt gjort :) Jag tycker du är skitbra!
SvaraRaderaPiska på så kommer det.Jag tror dock att du är lite för hård mot dig själv. Hur många tränar så mycket som du, har två barn och jobbar? En klapp på axeln då och då vore bra. Intervaller är hemska och jobbig men också fullkomligt underbara. De ger jämfört med vanlig ditansträning så otroligt mycket. Och när du väl märker att det lossnar, att du blir snabbare så kommer du inte kunna vara utan dom.
SvaraRaderaklart du ska!!
SvaraRaderaför "nästan" är ju fan inte så roligt ;)
jag är som du, men det som jag tror är viktigt för såna som oss som är ganska självkritiska är att våga vara riktigt glada och berömma om när vi når fram och gör 100%!
Jag tycker att 95% kan duga fint i många lägen... tänk de som inte ens är i närheten av sina mål... men så är ju jag som jag är. Gläds med dig att du fick ihop dina 100% eftersom jag vet att det är viktigt för dig!
SvaraRaderaHa det underbarast!
Liv
Bra sagt! :)
SvaraRaderaKlart du ska nå dina mål, du som älskar att träna!
Jamför inte dig med de andra ultralöparen!! Du är du och du kan göra ditt bästa!
Kör på!
Kram kram.
Vi ses i augusti!
Egentligen kan man väl bara jämföra sig med sig själv? Men om du känner att du innerst inne har mer att ge, go for it! Men om det är på gränsen till uthärdligt, tja då är i alla fall jag tveksam. Målen måste vara svåra att nå men ändå realistiska. Tycker jag.
SvaraRaderaAndrea: jag hör pisan svingas! ;o)
SvaraRaderaAnna: det är klart man är lite av en vardagshjälte med allt runtomkring men jag har nog klappat mig på axeln lite väl mycket på sistone... Piskan gäller främst intervallerna...
Emliscious: precis, man kan inte bara nästan jämt!
Vida. Tack för omtanken. Jag ahr ändrats mycket senaste åren, förut var det 150% som gällde jämt, nu räcker det med 95% för det mesta men i löpningen... :o)
Coyntha: du fattar vad jag pratar om. Bueno!
Annika: det är det som är svårt att tolka: beror motståndet på lathet eller på att gränsen är nådd?
intervaller is the shit när man vill bli snabb, det skriver jag under på. Mitt tips är att vara nöjd ungefär var tredje dag med det du gör ochd e två andra vilja lite till, då kommer det funka!!! Kram
SvaraRaderaoch du, du ÄR grym och en inspiration för andra!
Mmm, det är just det som är haken :) Att hitta rätt nivå själv! I yogan behöver man ju en lärare för att till slut hitta det själv. En lärare som kan se att man kan komma längre eller orka stanna en stund till. Ett tränat öga alltså. Antar att det inte blir samma med löpningen...
SvaraRadera