Runners low?

Runners high är något alla löpare vill uppleva. Dessvärre verkar det som runners low är ett vanligare företeelse. För första gången på drygt 1 års regelbunden löpträning har jag upplevt detta! Och det trots att allt var som vanligt - bra mat under dagen, bra väder (+10 grader är bra för min del!), samma kläder, samma sug efter en löptur men... något måste ändå varit fel! Ca 30 minuter innan jag stack drack jag en portion av Dalblads kosttillskott med bra kolhydratinnehåll. Jag kände mig pigg och stark men direkt från start kändes det konstigt och segt. Det kändes som om jag klivit in i fel kropp. Inte i min vanliga löparkropp som gillar att mata på kilometer efter kilometer ute på vår landsväg utan en främmande kropp som verkade inte veta hur ett löpsteg ska tas. Benen var stumma och fumliga och hjärnan inte alls inkopplad på löpning. Men jag segade på. Efter 3,5 km ( i vanliga fall brukar det kännas på topp här näde de första uppvärmningskilometrarna är avklarade) hände det som aldrig hänt förut - kroppen bara STANNADE och började GÅ! Ofattbart, den lydde inte när jag efter ett par hundra meter uppmanade den att åter springa. Nada respons! Men jag ger mig inte även om jag hade god lust att bara lifta hem. Jag hade gått hemifrån med ett mål att springa ca 8 km och jag är en sån där tråkig asfaltsknegare som tränar det som står på träningsschemat. Kom igen, viskade jag och körde på. Sakta men säkert kom både benen och hjärnan igång och efter ca 1,5 km var allt som vanligt. Jag passerade hemmet och fortsatte 2 km till och sedan avslutade med en härlig runda i skogen bland liljekonvaljerna! När jag kom hem var benen pigga, hjärnan alert och själen glad och det blev 8 km trots allt! Man skulle säkert kunna analysera detta och komma fram till vad som felade men ett är säkert - kroppen mådde OK och kunde piskas på. Just nu känner jag mig i bra form och ffa så har jag inga skador eller smärtor. Yogan hjälper till bra att hålla kroppen smidig. Så det blir att bara köra på!
Ha en skön helg!