Långpass i öknen?

Så kändes det när jag var ute på mitt långpass (?) i förmiddags. Förmiddagar brukar inte vara lätta för mig ur löparsynpunkt - jag hinner inte ladda med vätska och brukar snabbt känna av det i ben som inte lyder och allmän svaghetskänsla. Så förmiddagens pass hade egentligen de sämsta förutsättningarna - gassande sol, vätskebrist, pollenallergi (ja, det är förmodligen det som orsakar min nuvarande trötthet, tack för de kloka kommentarerna!) och ja - ett långpass på ca 13,5 km!

Det var 28 grader i skuggan när jag kom tillbaka trött och svettig men ändå stark. Som vanligt var första 5 km jobbiga innan jag kom igång och jag blev full i skratt när jag skulle ta en kisspaus i skogen och kunde först inte få av mig tightsen (för dagen lånade av Piratfarsan) för MP3:n var i bakfickan! Sen sprang jag lugnt i gassande sol och bytte gärna sida för att utnyttja minsta lilla skugga som det fanns väldigt lite av. Aldrig har jag varit så tacksam för motvinden som idag - den svalkade skönt! Snabbt tömde jag mina små vätskeflaskor och ett tag när tungan lödde vid gommen med torrhetens klibbiga gegg kändes det som jag var på överlevanadslopp i Sahara. Och då gäller det att kämpa på för att komma levande hem, vilket blev min målbild. Nä, förresten, min målbild var ett stort glas med hemmagjord citronsoda! Och 3 såna halvlitersglas glas drack jag på raken när jag kom hem! Gissa om det smakade gott!

Samanfattningsvis var dagens pass överraskande bra med starka ben och bra andning sista 7 km!