Snökaos och TEC -helgrapport

Just nu kretsar mycket i mitt liv kring löpning - jag springer, planerar pass, läser bloggar och träningsscheman för inspiration, kollar runt på nya skor, förbereder mig för att testa Perpetuem, drömmer om att springa med lätta steg och tänker på Lidingö Ultra... mest hela tiden. Jag är nog lite frånvarande i mina tankar. Helt INSNÖAD med andra ord. Och blev det oxå bokstavligen i lördags när Coyntha och jag skulle äntligen njuta av fina terrängspåret i Vallentuna. Jag älskar det spåret med mjuka stigar, backarna och fina skogen. Men ICKE! Det var snökaos och först tänkte vi ställa in löpningen men så tänkte vi på alla som skulel springa TEC (=Täy Extreme Challenge 50 eller 100 miles!) i detta blöta väder och körde på. Det blev en tuff mil i 10 cm blötsnö -det gällde att lyfta på knäna ordentligt och det blev ett bra benpass. Vi duschade på Vallentuna Träningscenter (jättetack!) och drog sedan till Ensta Krog där TEC pågick.

Glada men trötta efter passet: Min partner in crime vars bild jag lånat!

Vilka hjältar de som sprang i modd, slask och halka! Det var fantastiskt för en wannabe/hangaround att få andas in ultraatmosfären under någon timme. Där fanns ju alla i Ultrafamiljen - Marathonmia, Ultrazebban, Andreas Falk, Madde, Ann-Sofie m fl. Supportern i form av funktionörer/massörer/matlangare/varvräknade var fantastisk.

Coynthas bild.
En sann hjältinna Ann-Sofie Forsmark som trots inklämd ischiasnerv fullföljde 8 mil på tiden 9:58! Vilken tjej. Ultra är en liten del löpning och en STOR del PANNBEN!
I bakgrunden Madde som supportade och mha en brödkavel (!) masserade loss Annies ömma ben!
Båda tjejerna är arrangörer till Tjejmarathon; vilka tjejer!
Nästa år ska jag.... vara support åt Coyntha som funderar på att springa! Ser framemot detta och bokar in i almanackan!