Vardagshjältar och hjältinnor

Igår skrev Miss Agda ett mycket intressant och tänkvärt inlägg som handlade om hur vi bloggare lätt hetsar oss själva till att träna mera, springa längre och snabbare, klämmer in fler och fler pass för att bli bättre och starkare. Jag tror att det handlar mycket om att jämföra sig i kombination med stor prestationsinriktning i livet. Inget är egentligen av ondo men ska utövas med måtta, särskilt jämförelse med andra. För det är lätt att hamna i skuggan, speciellt om man inte är så där jätteduktig och då mår man bara dåligt och sänker sin redan dåliga självkänsla.
Om någon springer milen på 47 minuter så är den ju bättre än jag på att springa milen snabbt men det säger ingenting om oss som människor, vår glädje i livet och träning, hur vi kommit fram till våra resultat, inget om våra förutsättningar, talanger mm.
För det är livsfarligt att jämföra prestationer egentligen. Liksom att säga att folk är duktiga när de kanske inte anstränger sig, att de är modiga när de inte är rädda, att de är hjältar bara för att de gjort något som är stort i våra ögon.
Förra veckan blev jag hänförd av att lyssna på Sommarpratarna på min Ipod under träningspassen. Renata Chlumska är en riktig superkvinna som har bestigit Mount Everest och paddlat samt cyklat runt USA:s kust. WOW! En annan sommarpratare som jag rekommenderar att lyssna på är den fantastiska Nahid Persson som var motståndskvinna i Iran vilket gjorde att hon fick riskera sitt och familjens liv och fly från landet. DubbelWOW! Jag beundrar dessa kvinnor på olika sätt men jämför mig inte med dem. Däremot så inspirerar de och påminner om att man ska vara trogen sina drömmar och ideal. Ungefär så kan man använda sig av träningbloggar - låta sig inspireras! Samtidigt sikta mot de stjänor du kan nå!

De som jag beundrar allra mest är vardagshjältarna:
alla småbarnsföräldrar som sliter med dubbelarbete och kämpar mot ständig sömnbrist
min ensamstående syrra som själv uppfostrat två fina killar
de dåligt betalda kvinnorna som knegar på genom att ta hand om äldre
förskolepersonal på vårt "dagis" som är engagerade, glada och påhittiga
folk som orkar lyfta upp blicken, se en annan människa och le
de som utför volontärt arbete av någon sort
de som engagerar sig i samhället ex genom att vara politiskt aktiva
den mamman som jag träffade idag, som har tagit hand om sin svårt sjuke son i 20 år
och ffa alla de som är goda människor och bryr sig om andra!

Så efter ett träningspass, oavsett om det är veckans första eller sjunde, om det blev hastighetsrekord eller bara snigeljogg, så ger jag mig själv en klapp på axeln och tycker att det jag gör är bra. Och det tycker jag ni oxå ska göra!
En stor kram till er alla fina träningsbloggare! Var snälla mot er själva!