Uppladdning

Snart snart så kommer de senaste 3 månadernas satsning att bära frukt. Från halvtränad med maxdistanser på ca 8 kilometer till mycket bättre tränad, lättare och med nytt distansrekord på dryga 25 kilometer. Om 6 dagar kommer jag att springa halvmaran på Prags gator! I gott sällskap dessutom! Jag har ingen aning om hur dags vi springer eller hur banprofilen ser ut och vet ni - det gör inget. Jag har dock kollat vädret i Prag och har vi tur så får vi det bästa löparvädret dvs 12-14 grader och mulet! Jag vet hur jag ska fira målgången - med ett par skummande tjeckiska öl. Men uppladdningen då? Senaste veckan har jag kört ett snabbdistanspass på ca 1 mil, intervallträning där 6 km sprangs på 30 minuter och nu idag ett långdistanspass på 19 k! Och det var så kul idag för jag hade sällskap och agerade drag åt en som ska premiärspringa maran om 2 månader. Dessutom har jag kört två långa yogapass och töjt ut kroppen! Och den bästa uppladdningen - den mentala, njutningsfulla i form av Murakamis bok, där jag hittat detta citat:

"Smärtan är oundviklig men lidandet är valfritt". Bra mantra. Vad har du för springmantra?

om möten

Ibland händer saker på ett till synes synkroniserat sätt i alla fall i mitt liv. När jag lyfter på luren för att ringa en vän jag inte hört av på länge så ringer hon i samma stund, en bok jag hört talas om dyker plötsligt upp framför näsan på mig, personer jag tänker på hör av sigbara timmar efter, jag och maken börjar plötsligt tala om exakt samma inte alltid självklara sak.

Så var det även denna tisdag. Dagen före hade jag precis börjat läsa en mycket fin bok om mindfulness. Och denns tisdag eftermiddag stod han där på en blåsig busshållplats vid vägen som jag annars sällan tar hem. I sin saffransgula mantel med en stor ryggsäck och ett försiktigt leende, liftande. Min betänketid var knappt en nanosekund och ögonblicket senare satt vi i bilen och samspråkade om Buddhism, Dalai Lama, Indien, meditation och mindfulness... förutom vädret! Den buddhistiska munken.

Med honom och samtalet infann sig det djupa nästan meditativa lugnet och glädjen. Och min tisdag för ögonblicket blev kosmiskt stor och liten samtidigt. Mindulness som på beställning!

Viryayoga

Mitt möte med yogan började på allvar för ca 2 år sedan på BloggerBootCamp 2009. Jag hade provat lite Kundaliniyoga tidigare men tyckte inte det passade mig. Denna gång sa det "klick" och en enorm nyfikenhet för yogan väcktes. Jag skaffade en matta, några Ashtanga DVD:er och körde igång. Jag blev en disciplinerade utövare med ett litet yogapass varje morgon (med Bolibompa i bakgrunden) och ett till två längre i veckan. Jag blev mjukare och vigare i min annars så stela kropp och blev lugnare i mig själv. Hösten 2009 hittade jag en nybörjargrupp i närheten och mitt yogalärande fortsatte för en underbart ödmjuk lärare. Tyvärr blev det ingen fortsättningskurs med henne och efter en mellanlandnings i en avancerad klass (där jag inte kunde hitta samma glädje och motivation) blev det åter att yoga på egen hand. Och tyvärr blev passen allt glesare för att på senare tid vara högst en gång varannan vecka.
Nu under vintern har jag haft en stor yogalängtan som tilltagit på sistone. Kroppen har bett och bönat efter mera yoga men jag har inte kunnat ge den vad den behövt. Löpträningen har tagit mycket tid och ffa fokus och morgnarna har varit mörka och trötta.
För några veckor sedan blev längtan för stor på jag började leta efter en lärarledd klass igen. Jag hittade en nyöppnad studio i Norrtälje som finns "bara" 3,5 mil längre bort. Och idag har jag äntligen yogat i grupp på Studio Karma för Angelica Henriksson som hade en 2 timmar lång workshop i Viryayoga. Att komma till den ljusa och varma studion var lite som att komma hem. Så fort jag hörde bakgrundsmusiken och kände doften av Yogi-thé förflyttades mitt stressade jag bort och det stora lugnet infann sig.

Viryayoga är en svensk "uppfinning" av Josephine Selander. Det är en dynamisk yoga som tar hänsyn till de förutsättningar som våra nordiska kroppar ger oss i rörelsen. Den var helt annorlunda i utförandet än Ashtangan, lite jobbigare men oxå lite snällare i vridningar etc. Virya betyder energi, glädje och entusiasm på sanskrit och det är så jag kan beskriva passet. Jag är helt såld, kanske inte på Viryayogan i sig (jag är som vanligt en allätare även i detta sammanhang och älskar att prova på alla sorters yoga) men såld på att åter få yoga i grupp för en lärare. Angelica var sprudlande glad, öppen, vänlig och mycket pedagogisk. Jag gillar hennes inställning till yogan som inte handlar om att uppnå perfektion i böjningar etc utan att främst öppna upp det inre livet! I yogan säger man : "Din lärare kommer att uppenbara sig när du behöver den" eller något sådant! Jag är nu en stolt ägare av ett klippkort på Studion och kommer under våren kika in för lite klasser i vinyasa, kundalini, yinyoga men även för lite afrodans och kanske till och med Zenmeditation. Jag har ägnat mig så mycket åt ren fysisk träning på sistone så jag förstår att nu när kroppen fått styrka och kondition så kräver den tillsammans med själen lite mer träning av den inre styrkan. Och jag är min kropps ödmjuka tjänare...

Namaste!

Träning och välgörenhet

Dessa borde gå hand i hand. Det är ett enkelt koncept - du tränar och har kul samtidigt som du hjälper någon/något. Det har varit tunt på den fronten hittills men nu har Träningsbloggarna startat en ny trend och det är jag mycket glad för. Tack för detta oegoistiska initiativ.
Idag har det tränats och samlats in pengar till förmåna för de hemlösa. Jag har tyvärr inte kunnat delta men skänker gärna en slant till Stadsmissionen. Gör det du med!
Det kan du göra här genom ett enkelt SMS.

Inre dialog

kl 07.00 "Torsdag idag, det står intervaller på schemat" konstanterande och oladdat
kl 10:00 "Undrar vad för slags intervaller jag ska köra - progressiva eller 1-minutare?" undrande
kl 14.40 "Efter att jag hämtat på skola/dagis ska vi hem, jag fixar middag, J kommer hem och jag tar mig ut snabbt som attan innan det blir mörkt" hoppfullt
kl 16.30 "Känner mig trött. Det blir nor stressigt att köra före nattningen. Men jag orkar inte köra intervaller i mörker igen. Kanske ett tidigt pass imorgon bitti? Inte så bra med intervaller före frukost. Orkar jag gå upp strax efter 5 för det???" tvivlande
kl 17.30 "Ungarna verkar leka bra, maten är snart klar och det ska bli snöstorm imorgon bitti. J har inte kommit än. Kanske ska jag köra på lunchen imorgon? Nej, just det, det går ju inte ska på möte. Shit" negativistiskt förtvivlat
kl 18.05 "F*n så skönt - ungarna mätta och glada, J hemma, fortfarande ljust ute och jag har löparkläderna på! NU KÖR JAG!" Triumferande enstusiastiskt

3 km uppjogg
3x1 minut 90% av max, joggvila mellan
3x1,5 minut 90% av max, joggvila mellan
2x1 minut 100% av max, joggvila
2x30 sek rusher
500 meter nedjogg

=NÖJD!

Intervaller

Idag står intervaller på schemat. Man kan köra olika - backintervaller, fartlek, rusher, tusingar, 400m-intervaller eller tidsbestämda intervaller. Just för de sistnämnda har jag saknat ett bra verkytg så jag kan hålla tiderna. Min pulsklocka saknar den funktionen... tror jag.

Men nu är en sån här på väg till mig över Atlanten efter tips här. Gymboss som genom pip och vibrationer ska hålla reda på mina intervaller! Till dess får jag klara mig utan!
Hur tränar du dina intervallpass?

Kettlebell- och TRX-träning

Det märks att det är vår i luften - jag är full av energi och träningslust.

Körde ett tufft 35 mintuers pass med cirklar bestående av KB och TRX.

Jag rekommenderar varmt Din Träning som har utmärkt övningsbank.

Känner av träningsvärk i mina lår redan!

Same same but different

Lunchjogg en fredag i oktober ifjol. Jag är glad och nöjd med min runda. Solen skiner!

Och så idag - lunchjogg i mars. Samma glädje och även här skiner vårsolen! Men jag är i mycket bättre form än på förra bilden för 5 månader sedan! Idag hann jag med ett 8 kilometers kvalitetspass! 6x1 minutsintervaller + 3x15 sek rusher! Nu väntar finalen i På Spåret!
Jag önskar er alla en underbar helg!

Tack kroppen eller Three summits

Idag var det dags för lite kvalitetsträning; det var länge sedan sist. De senaste veckorna har jag koncentrerat mig på att öka distanserna istället. Jag var lite osäker på om det skulle gå och vara bra att köra backträning idag. Förutsättningarna var kanske inte de bästa - 25 km sprungna i helgen, sömnbrist, migränanfall imorse och allmän trötthet precis innan jag lämnade hemmet. Jag bestämde mig för att verkligen lyssna på kroppen - skulle den streta emot, vara trött och seg skulle jag ta ett lugnt pass istället. Men min kropp är fantastisk. Efter de ca 2 uppvärmningskilometrarna blev jag piggare och piggare och backintervallerna gick riktigt bra. Det var bara på den sista 9:e som benen blev riktigt trötta. Nu är jag superpigg och glad!
Så här var upplägget:
2,5 km uppjogg
3x100 m backintervall, gåvila emellen
ca 1 km jogg
3x100 m backintervall, gåvila emellan
2,5 km jogg
3x150 m backintervall, gåcila emellan
1,5 km nedjogg
Sammanlagt ca 9,5 km!
TACK KROPPEN!
Och GRATTIS ALLA TJEJER på kvinnodagen!

Långpass i Åtvidaberg

Vilken härlig helg jag har haft! En sann husmorssemester, utan man och barn och med mycket träning och kompisprat! Lördagmorgon fick jag skjuts av familjen till Stockholms Central. Där tog jag tåget till Linköping för vidare färd till Åtvidaberg. Att sitta 2 timmar på X2000 och bara vara utan några störningar var helt underbart. Jag läste, skrev, åt, tittade ut på det vackra snölandskapet och bara var!

I Åtvidaberg möttes jag av Coyntha; ett kärt återseende. Hon var hos mig i januari och inspirerade till långpass; vår 13 kilometersrunda gav en energispruta till mitt då vacklande löparsjälvförtroende och blev ett startskott för mer intenisv löparträning inför Halvmaran i Prag.
Jag svidade snabbt om till löpardräkt och åt lite. Sedan drog vi iväg på ett långpass á la sightseeing. Jag såg HELA Åtvidaberg - kors och tvärs. På längden och på tvären; vissa platser flera gånger till och med! Vilket fint samhälle det är! Allt finns på gångavstånd - affärer, skolor, uppvärmda konstgräsplan, bandyplan, tennisbanor, en stor badsjö, ett slott (!), sommarcaféer mm. Jag blev riktigt avundsjuk och hade det funnits jobb till både mig och Piratfarsan så skulle vi säkert flyttat hit!

Foto: Göran Sedvall

Långpasset var ganska jobbigt - det blåste kraftig motvind och det var ett svårt underlag stora delar av banan - hal ojämn is. Men det goda sällskapet, fina vädret och faktum att vi regelbundet fyllde på med vätska gjorde att orken fanns där hela vägen. Runt 17 km kom en liten svacka, mest för att jag hade ont i ljumskarna av att hålla emot i steget för att inte glida för mycket. Snart var svackan över; tanken på att slå nytt längdrekord tog över och dominerade! Jag inser hur mycket starkare mentalt jag är nu efter att ha kört några långpass - sky is the limit!

Och det blev rekord. 25,5 km (Coyntha glömde sätta på klockan efter vår lilla fotopaus vid skottet). Jag var glad och upprymd om än mycket stel i ffa höft/bakpartiet! Efter en dusch blev det dax för en mycket god och näringsruk middag som Coynthas man Göran hade lagat! Det behövdes. Kvällen avslutades i horisontell position framför TV: n och Melodifestivalen.

Tack Conny för en fanstastisk helg. Snart ses vi igen och då är det dax för Prag!

Äkta löparvänskap! Foto: Göran Sedvall

Du är guldvärd Erik!

Jag har suttit som klistrad oc följt Eriks resa i "Mitt liv som Hellner". Tänk så spännnade att få träna som eliten. Och vilka resultat han har uppnått. Trots att duellen mot normannen gick sådär så tycker jag att han är värd en guldmedalj!
http://svtplay.se/t/149795/mitt_liv_som_hellner

Februarisammanfattning

Nu är vi redan inne i mars! Tiden går fort och snart är det vår. I alla fall räknar jag med att det är vår i luften när vi springer halvmaran i Prag om 30 dagar!
30 dagar kvar! Vad ska jag satsa på under mars då? Fortsätta med ett långpass på ca 2 mil varje vecka och ha lite flera kvalitetspass. Här hoppas jag att vädret hjälper till lite för minus 30 och is på vägarna rimmar dåligt med intervaller för mig som inte har tillgång till löpband!
Februari har varit en mycket bra månad med ett nytt mängdrekord - hela 132,5 km under denna korta månad! Jag är supernöjd. Dessutom har jag varit konsekvent med minst 2 styrkepass per vecka och känner mig nu mycket starkare i bålen och den sk bakre kedjan!
Det som jag verkligen slarvat med är strechen - det har inte blivit så mycket av den varan och jag känner mig ganska stel - mera yoga med andra ord.
Min lowcarb-kosthållning går finfint; det jag är mest glad för är att jag som är sockerberoende inte har något matsug - det ger mig ro i själen. Dessutom fungerar det faktiskt att springa långt på den maten. För att klara ett 2 milapass krävs bara lite ägg och bacon och som tilltugg under passet 5 nötter + gojibär - fantastiskt hur kroppen vänjer sig vid det nya.