Jag undrar hur många tusen tankar som passerar mitt huvud varje dag? Hur många av dessa är positiva är svårt att veta exakt men med stor säkerhet kan jag säga att de dagar som jag känner mig på topp på alla sätt överväger de nog. Men hur många tankar är inte såna där smygare med fördomar och begränsningar, såna som jag till slut tar för givet serverar sanningar? Du känner igen dem: "jag kan inte" "jag har inte anlag för det" "jag är för kort" "jag är för svag" "jag kommer aldrig lära mig detta" etc. Jag har funderat senaste dagarna hur sådana begränsande tankar påverkar min löpning och har bestämt mig för att närmaste tiden testa vad som är verklighet och vad som enbart är tankespöken. Jag vet att jag inte är snabb som Bolt men jag vill testa och komma fram till vad just jag är bra på i löpningen? Är det halvmara, mara, ultra, terräng, snabbhet, seghet etc. Jag vill gärna utforska varför jag aldrig känner suget efter att springa en marathon - är det en välförankrad självkännedom eller feghet?
Vad har du för begränsande tankar? Tycker du att det är svårt att sikta mot realistiska mål?
Ikväll testade jag en tanke som ofta återkommer: det är jobbigt med intervaller och backträning. Trots snöstorm gav jag mig ut för min planerade runda. Det kändes som att bli utsatt för kinesisk tortyr när tusen vassa nålar slog mot ansiktet utan avbrott. Och varför blåste det motvinds nästa hela tiden fast jag sprang i en cirkel? Det blev en mycket jobbig runda på oplogade vägar och med inslag av backintervaller. Jag är riktigt stolt över mig själv att när det var som jävligast som lyckades jag plocka fram "hornen" och höra så hårt som mina ben tillät. Jag tänkte snabbhet och teknik och med framfotssättning, höga knän och blick framåt attackerade jag flera backar! Jag var helt slut när jag kom hem, blöt från topp till tå, rödmosig med darriga mjölksyrefulla ben men så glad och lycklig över mitt pass!
It is all in Your head!
Lika bra att köra det jobbiga när det ändå kommer bli jobbigt pga av snön oavsett liksom :) Grymt jobbat!
SvaraRaderaTycker du e grym som håller på som du gör!!
SvaraRaderaSå sant Magda! Vad man än sysslar med så är tanken det som begränsar oss mest tror jag. I yogan har jag häpet märkt att jag kan göra asanas jag aldrig trodde var möjligt när jag började. Jag försöker hela tiden att bara följa med, inte begränas mig i tanken. Sen är det klart att vissa fysiska gränser finns ju :) Min idrottslärare på en utbildning sa att du orkar minst dubbelt så mycket när du tror att du är helt slut och tre gånger så mycket som din mamma tror! Ha en skön helg!
SvaraRaderaVad rätt du har!!
SvaraRaderaDet är precis vad jag har många gånger tänkt!! Var är mina gränser? Hur mycket kan jag eller hur mycket kan jag inte?
Jag är en person som vågar!! Mycket handlar om att våga och inte fundera för mycket!!
Jag vill veta hur mycket jag kan... hur??? Testa!! Känna!! Vad händer efteråt?
Jag blev mer och mer peppad att köra ännu längre!!
The sky is the limit!! BRa jobbat med passet!
kram kram
"Make strong inside, not outside"
SvaraRaderaJag lyssnade på en föreläsare igår som just pratade om bl.a. negativa sanningar som vi skapar för oss själva I VÅRA HUVUDEN, sanningar som egentligen inte är sanningar, men som vi gör till sanningar och på så sätt begränsar oss själva. Precis som du säger, It's all in your head
SvaraRadera