lördag 5 februari 2011

Livspusslet eller hur man lyckas klämma in (nästan) allt på en dag

Jag brukar känna mig otillräcklig och vill alltid hinna med mera men ikväll inser jag mina begränsningar och ger jag mig själv en välförtjänt klapp på axeln för att jag trots en massa saker lyckades klämma in ett löppass. Det är dock svårt i min hjärna att skilja på effektiv vardagshjälte och en som låter sig begränsas... Har jag en falsk bild av mina insatser kontra verkligheten? Hur tänker du?
Som arbetande småbarnsförälder är det svårt, tycker jag, att få tillräckligt med tid för långpass mm och det är bl a därför som jag inte tränar till mer än just en halvmara - för jag är realistisk och inser vad jag (knappt) hinner med. Hämtningar, lämningar, jobb, handling, tid med barnen, tid med maken, egentid, tid för tråkgörat hemma, tid för att vara social - allt komprimeras speciellt nu när maken jobbar i Uppsala och kommer hem sent. Så jag klämmer in min träning till efter att barnen somnat, lite på helgen och ibland lyckas jag få till en friskvårdstimme på jobbet. Denna vecka var väldigt tight och redan i söndags hade jag en preliminär plan för veckans träning.... den föll. Igår skulle jag köra ett kvalitetspass med löpbandsintervaller på lunchen - utlöste larmet till gymsalen och det sket sig, fick med svansen mellan benen improvisera lite träning i en dammig fd landstingslokal. Jag tror inte att ni alla bloggare som går på SATS mm fattar hur beige detta var men - jag körde på, hade inte val.
Och så idag! Löpningens dag...och även en full jobbdag på sjukan, en dag då Coyntha gör ultradebut och det ska ju bevakas, det berömda skridskodiscot i Kårsta ska besökas med familjen och så Melodifestivalen! Jag hann med allt, nåväl nästan, i lätt hypomant tillstånd men alltid nåt. Kom hem efter löpningen prick när Melodifestivalen tog slut men vad gör det - det kommer ju mer. Tyvärr, som alltid gnager samvete då jag inte kunnat ha mer tid med barnen men det tar jag igen imorgon!
Nu natti natti och igen STORT GRATTIS TILL ULTRA-COYNTHA! Du är fantastisk och en underbar kompis och förebild!

4 kommentarer:

  1. Du är fantastisk!
    Sätter upp mål som du klarar!
    Jag sätter upp mål som jag inte klarar!
    Men bättre ett mål än igent alls..kanske!
    när våren kommer ska jag "ta mig i kragen".
    Just nu prioriterar jag min "mellankille"..
    Jag vill att han ska må bra, ha det bra och känna sig nöjd.

    STOR kram till dig och många klappar på axeln.

    SvaraRadera
  2. Tack Katharina. När jag vill så mycket så tappar jag fokus litelitegrann ibland och sneglar åt folk som inte alls har samma förutsättningar som jag! Tack att du styr mig åter. Och det är det är enda rätta att prioritera barnen! Vi tar en middag på KDS efter att ni är åter från Thailand och planerar vårlöpning, lopp mm! Eller hur?

    SvaraRadera
  3. Det tycker jag låter som en bra ide´!

    SvaraRadera
  4. Tack vännen!! Vad gullig du var med alla dina kommentarer och din energi!!

    kram

    SvaraRadera