söndag 27 februari 2011

Grattis Lucas 3 år!


Idag fyllde denna "stora" herre 3 år och det har varit kalas i dagar två! Minnen väcks till liv liksomm glädjen över en frisk familj. För att fira detta och samtidigt bidra till "Kilometer mot AIDS" drog jag iväg på ett långpass och sprang längre än jag någonsin gjort - hela 22 kilometer!
Minus 3, snålblåst men kroppen kändes pigg. Tack kroppen, tack livet!

onsdag 23 februari 2011

11 stycken Andrej!

Kung Bore fortsätter att sabotera min löpträning med kvällstemperaturer över minus 20 så ikväll körde jag 90 minuter cirkelträning. Jobbigt jobbigt, härligt härligt.
Rysken klagade på mina halvfisiga fuskburpees så jag gjorde hela 11 riktiga med upphopp det sista jag gjorde på träningen - som en snygg pulstoppande finish!
Hur många klarar du Andrej?

måndag 21 februari 2011

Dagens träning

Jag är lite mör idag. Det var magsjuka i familjen inatt så jag ligger efter med sömnen. Det plus en mycket intensiv dag på jobbet känns i kroppen. Som en influensa fast utan virus.
Kroppen och knoppen säger: " Chilla lite framför TV:N, ta det lugnt ikväll" men min stenhårda vilja skriker istället: "JUST DO IT!!!"
30 minuter senare är jag ännu mörare i kroppen (men på ett skönt sätt), svettig efter ett härligt ME-pass som du hittar här.
Ha en skön kväll; själv går jag och knoppar!

torsdag 17 februari 2011

Som en korv med allt på!

istället för kettlebell?

Så var min träningsdag idag: lite av varje för att få kroppen i balans.
Startade med ett 30 minuters svettigt ashtangapass tiiiiidigt på morgonen.
Efter jobbet blev det en milrunda ute - brrrrr... vad kallt det var idag!
Sedan direkt efter - 20 minuters syrketräning funktionellt, med kettlebell, vikter och band.
Lite strech på det och jag är ganska nöjd... och mör i kroppen.
Hur var din torsdag?

tisdag 15 februari 2011

Bakre kedjan

Häromdagen läste jag en intressant artikel på jogg.se om just bakre kedjan dvs ryggen, rumpan, hamstrings och vader och hur viktigt det är att alla dessa länkar i kedjan är starka och att det finns balans mellan dem för att man ska kunna vara en bra löpare. Hela artikeln hittar du här.
Så nu är det mitt mantra i uppförsbackar "bakre kedjan". Den hjälper mig att fokusera på framskjutet just från bakre kedjan och på det sättet inbillar jag mig att jag kan attackera backarna bättre!
Idag bjöds det på ett härligt pass men Kårstajoggers glada tjejgäng. 7,8 backiga kilometer i minus 15. Bra jobbat tjejer!

lördag 12 februari 2011

Att spränga egna gränser

För 1,5 månad sedan ojade jag mig när jag skulle springa ca 7 kilometer. Idag sprang jag ett härligt långpass i underbart vinterväder! Det blev hela 18 kilometer med 3 korta ståpauser för att rätta till broddarna och dricka lite! Det fungerade jättefint - jag fick inte ont någonstans, konditionen och humöret höll och jag var väl förberedd med mycket sömn och bra mat i kroppen. Min nya Nathan vätskeryggsäck fungerade super och behövdes verkligen men jag märkte att jag inte är van att springa med packning för att mot slutet var jag lite spänd i axlarna!
Jag är otroligt nöjd med mig själv för rundan är krävande och backig, samma som vi sprang i maj ifjol under Kårstajoggen! Nu blir det lite mat och vila och sedan får helgen fortsätta!
Vad ska ni göra under helgen?

torsdag 10 februari 2011

Tusen nålar eller vilka tankar begränsar dig?

Jag undrar hur många tusen tankar som passerar mitt huvud varje dag? Hur många av dessa är positiva är svårt att veta exakt men med stor säkerhet kan jag säga att de dagar som jag känner mig på topp på alla sätt överväger de nog. Men hur många tankar är inte såna där smygare med fördomar och begränsningar, såna som jag till slut tar för givet serverar sanningar? Du känner igen dem: "jag kan inte" "jag har inte anlag för det" "jag är för kort" "jag är för svag" "jag kommer aldrig lära mig detta" etc. Jag har funderat senaste dagarna hur sådana begränsande tankar påverkar min löpning och har bestämt mig för att närmaste tiden testa vad som är verklighet och vad som enbart är tankespöken. Jag vet att jag inte är snabb som Bolt men jag vill testa och komma fram till vad just jag är bra på i löpningen? Är det halvmara, mara, ultra, terräng, snabbhet, seghet etc. Jag vill gärna utforska varför jag aldrig känner suget efter att springa en marathon - är det en välförankrad självkännedom eller feghet?
Vad har du för begränsande tankar? Tycker du att det är svårt att sikta mot realistiska mål?
Ikväll testade jag en tanke som ofta återkommer: det är jobbigt med intervaller och backträning. Trots snöstorm gav jag mig ut för min planerade runda. Det kändes som att bli utsatt för kinesisk tortyr när tusen vassa nålar slog mot ansiktet utan avbrott. Och varför blåste det motvinds nästa hela tiden fast jag sprang i en cirkel? Det blev en mycket jobbig runda på oplogade vägar och med inslag av backintervaller. Jag är riktigt stolt över mig själv att när det var som jävligast som lyckades jag plocka fram "hornen" och höra så hårt som mina ben tillät. Jag tänkte snabbhet och teknik och med framfotssättning, höga knän och blick framåt attackerade jag flera backar! Jag var helt slut när jag kom hem, blöt från topp till tå, rödmosig med darriga mjölksyrefulla ben men så glad och lycklig över mitt pass!
It is all in Your head!

måndag 7 februari 2011

Trender i mat, trender i träning?

Undrar vad Colting tycker om detta? Jag tyckte den var rolig i alla fall:



Bra musik, eller hur! Och en sak är väldigt sann här tycker jag: att försöka gå ner i vikt genom att främst ägna sig åt långdistanslöpning är svårt - man blir hungrigare bara och ökar på träningsmängden och hamnar snart i en sådan "äta mera-träna mera-äta mera" cirkel.

söndag 6 februari 2011

Mias made my day!

Dagens träning blev av överhuvudtaget tack vare två Mior. Den ena Mia på ett väldigt närvarande sätt genom att vara barnvakt åt våra pojkar (Piratfarsan jobbar idag), den andra genom att, trots sin fråvaro, inspirera. Igår köpte jag senaste numret av Fitness enkom av en anledning - att läsa sidorna där MarathonMia är med. Jag fastnade på Mias blogg som en fluga på klibbigt papper för nästan 2,5 år sedan och sedan dess läser den regelbundet och får en massa tips samtidigt som jag får följa denna otroliga människa på hennes löpande äventyr!
I Fitness berättar hon hur man ska bära sig åt för att "attackera backar"! Smaka bara på uttrycket - "attackera backar". Hur coolt som helst. Man är inte ett offer med mjölksyrestinna lår i en backe, nej - man är den som offensivt och med blicken fram "siktar mot toppen" och segrar! En vårklädd segrare i dagens backträning!
Dagens träning blev kort men intensiv - ca 3,5 km uppjogg, sedan 5x100 meter i backen till Backagård (därav det passande fotot!) med gåvila ner. 2 km nedjogg inklusive 2x50 meter skipping + 50 meter utfall (skit, här darrade benen bra!). Bra träning men kändes tungt. Det beror på flera faktorer som ex för lite sömn, för lite vatten, för många långpass på korttid, ett snabbt och backigt milpass igår kväll och benstyrka flera dagar i rad. Så nu blir det lite vila i ett par dagar! Men skit så nöjd jag är med dagen so far!

lördag 5 februari 2011

Livspusslet eller hur man lyckas klämma in (nästan) allt på en dag

Jag brukar känna mig otillräcklig och vill alltid hinna med mera men ikväll inser jag mina begränsningar och ger jag mig själv en välförtjänt klapp på axeln för att jag trots en massa saker lyckades klämma in ett löppass. Det är dock svårt i min hjärna att skilja på effektiv vardagshjälte och en som låter sig begränsas... Har jag en falsk bild av mina insatser kontra verkligheten? Hur tänker du?
Som arbetande småbarnsförälder är det svårt, tycker jag, att få tillräckligt med tid för långpass mm och det är bl a därför som jag inte tränar till mer än just en halvmara - för jag är realistisk och inser vad jag (knappt) hinner med. Hämtningar, lämningar, jobb, handling, tid med barnen, tid med maken, egentid, tid för tråkgörat hemma, tid för att vara social - allt komprimeras speciellt nu när maken jobbar i Uppsala och kommer hem sent. Så jag klämmer in min träning till efter att barnen somnat, lite på helgen och ibland lyckas jag få till en friskvårdstimme på jobbet. Denna vecka var väldigt tight och redan i söndags hade jag en preliminär plan för veckans träning.... den föll. Igår skulle jag köra ett kvalitetspass med löpbandsintervaller på lunchen - utlöste larmet till gymsalen och det sket sig, fick med svansen mellan benen improvisera lite träning i en dammig fd landstingslokal. Jag tror inte att ni alla bloggare som går på SATS mm fattar hur beige detta var men - jag körde på, hade inte val.
Och så idag! Löpningens dag...och även en full jobbdag på sjukan, en dag då Coyntha gör ultradebut och det ska ju bevakas, det berömda skridskodiscot i Kårsta ska besökas med familjen och så Melodifestivalen! Jag hann med allt, nåväl nästan, i lätt hypomant tillstånd men alltid nåt. Kom hem efter löpningen prick när Melodifestivalen tog slut men vad gör det - det kommer ju mer. Tyvärr, som alltid gnager samvete då jag inte kunnat ha mer tid med barnen men det tar jag igen imorgon!
Nu natti natti och igen STORT GRATTIS TILL ULTRA-COYNTHA! Du är fantastisk och en underbar kompis och förebild!

torsdag 3 februari 2011

Min kost - utmaning eller utmanande?

Frågan om kost är ytterst aktuellt i vårt överkonsumerande för att inte säga övergödda samhälle. Ju fetare vi blir desto hetare blir debatten och fler och fler "dieter" och kostteorier med hänvisning ffa till vårt ursprung dyker upp. Anhängarna till de olika riktningar blir mer och mer fanatiska och glåporden haglar på de olika kostforumen. Blir man mer aggressiv av att vara hungrig? Enligt Darwin härstammar vi alla från något havsdjur - ska vi nu börja livnära oss på plankton? Skämt åsido. Jag vill med detta inlägg göra en övergång till min egen kosthållning. Som med allt annat i mitt liv är jag "allätare" dvs tar gärna till mig nymodigheter som jag testar. Så även med kosten. Min grundkonstitution är kraftig aptit, starkt sötsug (för att inte säga sockerberoende men det är en annan historia), förkärlek för fisk och grönt. Jag är uppvuxen med polsk husmanskost dvs kött, potatis, grönt - ganska stabbig mat. Dock hade vi inte problem med att hålla vikten förrän vi kom till Sverige och fann: mängder med frukt att frossa i, godis, chips, sötat bröd och ja - alla sötade livsmedel! Viktuppgången var omedelbar även om motionen ökade. Och sedan dess har jag i perioder varit strikt med maten för att hålla min vikt. Det har pågått i dryga 25 år då jag provat: flygvärdinnedieten, fruktdieten,Viktväktana, GI, LCHF, tallriksmodellen, Nutrilett, pulver mm. Svårt att säga vad som passat mig bäst, det har varierat lite beroende på livet i allmänhet och kroppen, som ju ändras med åren, i synnerhet. Länge tyckte jag att Viktväktarmetoden fungerade bäst tills jag började fuska med poängen och skåpsäta sött. Så var det även med GI-metoden som är egentligen busenkel att följa förutsatt att man inte triggas igång av kolhydrater även de långsamma.
För 3 år sedan ,efter minsta grabbens födelse, kom jag snabbt i form genom träning och bättre kost. På ca 4 månader efter förlossningen gick jag ner 14-15 kg och var vältränad. Kosten var typisk GI. Det som hände under förra året var att jag pga "stress och press" sakta ökade portionerna, tappade fokus och sötsuget växte från myrstor till elefantsize!
Vid nyår var jag så trött i själ och kropp och hade så överväldigande och destruktivt sötsug att jag efter viss betänketid bestämde mig för att för en tid utesluta helt kolhydrater ur min kost. Det kallas lowcarb fick jag lära mig och ökar man samtidigt mängden fett och protein så blir det LCHF.
Utan att lovorda, höja till skyarna, pläddera för dess överlägsenhet eller övertyga till att följa vill jag bara enkelt beskriva vad jag gjort, hur jag mått och vilka effekter det haft. Jag ser det som ett experiment och är förstås nyfiken på de långsiktiga resultaten. Jag betackar mig hetska kommentarer, tillrättavisningar etc men svarar gärna på frågor. Jag är påläst på LCHF men har ej läst några ingående studier om dess långtidseffekter så där vill jag ej uttala mig om något.
Så här har det varit. Första veckan var tuff - jag var trött, vimsig, yr, kissnödig, ilsken, lättirriterad, jäkligt hungrig på nätterna. Efter första veckan infann sig en konstant känsla av ökad energi, höjd sinnesstämning, all huvudvärk och yrsel försvann likaså hungerskänslorna. Plötsligt var jag mätt! Trots detta märkte jag att jag gärna överåt fast jag inte behövde - rullar med ost, ägg mm. Andra veckan tyckte jag att jag inte kunde prestera så bra på träning och var redo att ge upp men tänkte att jag ökar mängden fett och äter regelbundet men bara tills jag känner mig mätt! Jag mådde bättre och bättre, portionerna minskade och jag märkte nu senast för någon vecka sedan att att träningen fungerar bra, även högintensiv sådan! Så nu har jag bestämt mig för att köra med LCHF kosten i 12 veckor och sedan utvärdera. Jag har oroat mig för ev kommentarer från omgivningen men jag har bara mött positiva sådana och nu är det fler på min arbetsplats som kör enligt samma modell vilket glädjer mig!
Jag har äntligen jämnt humör och NOLL sockersug vilket för mig som sockerberoende är det viktigaste! Och att jag gått ner i vikt några kilo är bara bonus! Givetvis vill jag så småningom ner till min normalvikt som jag hade senast för 1 år sedan, min trivselvikt som även underlättade löpningen!
Så hur äter jag? Jag för in min mat inkl mängd i en kalkylator varje dag så jag vet hur många kcal jag ligger på samt hur stor andel av kolhydrater, fett och protein utgör kosten. Bilden nedan föreställer dagens "kostcirkel":


Dagens mat bestod av:

Frukost: micrad omelett på 2 ägg + lite vatten, en halv avocado till. Omgea3 + Dvit.

Mellanmål: hårdkokt ägg, 20 gram ost, en sardin

Lunch: stekt opanerad torsk med äggsås (ägg + vispgrädde), till det lite riven morot + riven vitkål.

Mellanmål: 100 gr keso + lite turkisk yoghurt

Middag; torsk med äggsås (inte så varierat men skönt att ha rester) + blomkålsmos (blomkål med lite smör)

Till det mycket vatten. Några koppar kaffe men mjölk. Man skulle lugnt kunna lägga en chokladkaka framför mig nu och jag skulle inte röra den för jag är så himla mätt fast jag precis tränat intesivt ett styrkepass. Jag är fortfarande orolig för att det jag stoppar i mig inte ska räcka för långpass samt högintensiv träning men jag har utan probelm sprungit 15 kilometer, kört löpbandsintervaller mm vilket hittills motbevisat detta. Viktväktarnas points samt socialstyrelsens föreskrifter ekar i mitt bakhuvud: "mindre fett, ersätt med light produkter, 50% av tallriken ska utgöras av kolhydrater etc" och får mig att tvivla men här sitter jag mätt och belåten och utan sug som ett levande bevis för att detta fungerar för mig, just nu. Ungefär som vissa föredrar Volvo framför Saab, så föredrar jag just nu protein och bra fett framför stora mängder kolhydrater för det får min motor att spinna glatt! När jag tittar omkring på långdistanslöparnas blogga så är det många som äter på det viset faktiskt, kanske med litet tillägg av kolhydrater inför riktiga långlopp + ultror. Är pastaladdningen inför maran helt passé?

Puh! Det här blev ett megalångt inlägg men jag har fått lite frågor om hur jag äter och hur länge jag ska göra det. Nu vet ni hur jag äter men hur länge - ingen aning faktiskt! Mitt mål är att utvärdera efter 12 veckor och fatta ett nytt beslut eller kanske bara se vad kroppen vill ha. Ett är säkert - lowcarb håller mitt annars starka sötsug borta och med det dess negativa konsekvenser på beteende samt psyke! Gonatt!

tisdag 1 februari 2011

Januarisammanfattning + februarimål

Precis hemkommen från ett svettigt långpass i mörkret. Långpass i min värld är just nu 14 sköna kilometer!
Dax att sammanfatta januarimånad.
Före: tung i kroppen, värk i muskler + leder vid löpning efter bara ett par kilometer, ej förmögen att ta längre pass än 7 km, svag i bålen, trött och sur och ffa uppgiven om att kunna genomföra halvmaran i Prag.
Efter: några kilo lättare, värkfri, starkare i sätet + bålen, kör utan att gå upp till 15 km, piggare, gladare, mer optimistisk inför halvmaran - taggad! Dessutom har januari 2011 varit min rekordmånad vad gäller antal löpta mil sedan jag startade registreringen hösten 2008. Det blev hela 128,1 km! Grattis till mig själv!

HUR?
Ffa genom förbättrad mental inställning - "Nu kör vi" &"Just do it" är det som gäller. Jag har vässat mitt pannben och förbjuder mig att gå i backar, vila, känna mig lite för trött för ett pass etc. 2 stora öl i svepta i Prag efter avslutad halvmara är min målbild!
Jag har kört minst 3 mil per vecka uppdelat på 3 pass. Har försökt åtminstone varannan vecka köra ett kvalitetspass med intervaller eller backträning. Sista veckorna har jag börjat med längre pass efter stöttning från Coyntha och mina kompisar i Kårstajoggers. 2-3 pass styrka i veckan - bara hemträning, funktionellt, mycket bålstabiltet och mycket kettlebells + TRX. I stort sett varje dag lite plankor. 1-2 gånger i veckan längre pass med yoga vilket ger bra strech till min stela gamla kropp!
Jag har även jobbat en del med kosten. Sockerberoende som jag är trillade jag dit ordentligt under förra året (stress, tappad fokus mm) men har nu sedan nyår kört LowCarb och senaste veckorna helt och hållet LCHF*. I början var jag trött och saknade bröd, pasta mm och ffa tyckte jag att jag inte orkade riktigt på intensivare träning men nu verkar min kropp ha vant sig och kör långpass utan problem på 2 ägg och ½ paket bacon!
Jag vet ej riktigt om LCHF* är det jag kommer att köra livet ut men just nu gör jag det och kanske så småningom drar ner lite på fettet och lägger till quinoa och liknande. Vi får se, jag är inte rigorös och ingen extremist i detta fall.

Februarimålen då?
Öka antalet kvalitetspass och fortsätta med långpass kring 15-17 km 1 gång i veckan. Fortsätta med styrka. Ladda mentalt!
Vad har ni för mål?

*LCHF= LowCarbHighFat