Tjejmilen

Jag vet inte om jag gillar att tävla - mycket folk, högljutt, stressigt, detta ständiga kollande på klockan för att hinna kissa och lämna in värdesaker i tid - vet inte riktigt om det är my piece of cake. Men å andra sidan så är alla tävlingar ett utmärkt tillfälle att träffa alla bloggkompisar. Idag mötte jag Coyntha, Anna, Helena och hejade som hastigast på Karin som säkert inte vet vem jag är.

Förutsättningar för dagens tävling vad så där: jag var fortfarande besviken på min tid på Midnattsloppet vilket var både positivt (hade en tid att slå) men oxå lite negativt - jag var helt enkelt rädd att om jag misslyckas så kommer jag att tappa motivationen för löpningen helt! Dessutom var jag på lite dåligt humör och trött efter gårdagens barnkalas för att inte nämna att jag var snorig och hade ätit alldeles för många kakor och för mycket tårta de senaste dagarna!

Något jag har lärt mig nu är att jag måste värma upp ca 2-3 km och det gjorde jag tillsammans med Coyntha och Anna. Sedan var det dax för sista besöket i buskarna (jag bojkottar baja-maja!) och att trängas för att gå plats i grupp 3. Jag var tyst och fokuserad, lite nervös.

Min strategi var: kör i 5-minuters tempo från start och spurta sista 2 kilometrarna. Min mantra skulle bli: "Pain is temporary, quitting is forever!"

Strax före start kände jag ett håll i högra sidan - attans, jag som inte känt det sedan gympan i gymnasiet, varför just idag?

Starten gick, jag satte på min klocka och drog iväg. Jag hade ett j***a håll i sidan fram till 6:e kilometern och försökte hålla andan, byta fot-andningsstrategi etc och till slut släppte det. Trängseln var stor vid start och strax före mål på de trånga partierna. Utan håll och trängsel tror jag att jag hade kunnat springa på 50! Och jag höll mig stenhårt till mina strategier! Det är jag så glad för! Jag var väldigt fokuserad; benen och andningen kändes bra hela vägen och jag upprepade för mig själv: " stark, snabb!"

Här är mina kilometertider som jag minns dem:

km 1: 4:50

km 2: 10:15

km 3: 15:20

km 4: 20:20

km 5: 25:30

km 6: 31:00

km 7: 36:

km 8: minns ej

km 9: 46:30

km 10: 51:39

Precis när jag passerar mål tänker jag " Jag vill inte tävla mer!" Förmodligen var jag helt slut!

Men jag hade lite svårt att hålla tårarna tillbaka! Jag hade persat och det rejält. Från 55:25 för två veckor sedan till 51:39 idag! Fantastiskt! Jag är jätteglad och jag ska ju springa Lidingöloppet om 1 månad!

F*N vad jag är BRA!

Ett tack till några tjejer som precis före start hjälpte mig att få ut en irriterande sticka från min fot!

Så j...a nöjd!

Ja kära vänner - JAG PERSADE IDAG på milen! Och var bara 40 sekunder från årets mål dvs att springa milen på 50 minuter!

Och det känns att det är möjligt att springa sub 50... om jag vill. Just nu är jag nöjd för jag vet att jag har sub 50 i kroppen, jag kan faktiskt uppnå det!

Tusingar

Jag gjorde som Snorkfröken idag - gick in på ICAn efter att ha tränat järnet. Skämdes lite över min kropps odör... speciellt i den trånga kassakön när folk började andas så där fint och ytligt ni vet... Men men - ni undrar säkert vad som skapade denna svettkavalkad?
Jo, jag körde ( är det så klokt egentligen 4 dagar före Tjemilen?) de berömda tusingarna. Har aldrig kört förut , det har varit mest 400-meters intervaller eller fartlek eller backträning.
Åkte till Vallentuna IP efter jobbet och när jag kom fram öppnade sig himlen och jag trodde jag skulle jag få köra i ösregn. Men det klarnade upp och blev riktigt varmt och soligt. Jag kämpade på med intervallerna som ni ser nedan och var helt slut efteråt!

Uppjogg: 2 km 11:31 min
1. 1000 m 4:47 min
2. 1000 m 4:49 min
3. 1000 m 4:48 min
4. 1000 m 4:53 min
5. 400 m 1:45 min
6. 400 m 1:51 min
Nedjogg 1,2 km 7:27

Jag hade hoppats komma ner till 4:30-tempo men det här var ju inte illa pinkat heller, eller hur?
Nu på kvällen blev det oxå lite styrketräning modell PT, dock utan tung benbelastning - lite får man spara sig inför söndagen! Och nu kör jag tvätt på mina träningskläder... med lite ättika i för att ta bort lukten!

Himmel..

Det har varit en underbar vecka vad gäller fysisk ansträngning.

Som jag förutspådde i onsdagskväll, efter den första PT-träningen, så hade jag en del träningsvärk i låren samt axlarna men inte så mycket som jag trodde! Veckan har innehållit, förutom några löprundor, även några yogapass på morgonen. Jag har då fokuserat på andningen framförallt. Speciellt en morgonyoga minns jag med ett leende på läpparna. Jag satt på min matta i vardagsrummet medan barnen tittade på Bompa (de vaknar så tidigt att jag skulle behöva gå upp 4 för att få yoga i fred!); jag andades Kumbakha där man håller andan en kort stund. Och det var tur det för 1,5-åringen satte sig plötsligt i mitt knä (mysigt) med en bajsolycka i pyjamasen - det tog ett tag innan jag kunde luktade mig till den! ;o)

Löppassen har bara varit två. Dels har veckan innehållit så mycket annat dels har det varit lite antiklimax efter Midnattsloppet. Igår planerade vi att åka till Lidingö hela familjen för att backträna i Abborrbacken men det spöregnade. Istället tog jag båda barnen på en cykeltur och det kan jag lova kan nästan jämställas med backintervaller!

Och kronan på verket idag - en kajakkurs på Gräddö. Så underbart skönt och meditativt men ändå av och till fysiskt jobbigt. En utmärkt kurs för nybörjare - teori varvad med praktik innehållande även räddningsövningar där man fick plumsa i det kalla vattnet och åter komma upp i kajaken! Jag är lite frälst och tänker nu vad som är bäst - hyra kajak ett antal gånger per sommar eller köpa (alternativt önska mig i 40 års present): Inte lätt med småbarna och det faktum att det mesta av min träning är förlagd under kvälls- eller jobbtid. Men paddla mer ska jag absolut göra!

Jag vet var...

...jag kommer att ha träningsvärk de kommande dagarna!
Så kan man sammanfatta kvällens PT-timme! 8 stationsövningar 2-3 set i varje + en plank/armhävningsmördare på slutet och aldrig förr har vi varit så svettiga, tomatröda i ansiktet och nästan helt tysta av utmattning! Det här kommer att göra susen för oss 4 tjejer som nu kommande 5 månaderna satsar på PT-träning 1 gång per månad! Vårt core-område kommer vara trimmat som en tonårsmoppe och vi kommer vara så starka och så snygga, för att inte nämna den drottninglika hållningen!
Men nu måste jag vila för jag är helt slut!

Redan höst???

Ja, det undrade jag igår kväll när jag gav mig ut på min riktigt påtvingade löprunda. Påtvingad för jag var så otroligt trött och ville bara lägga mig och sova men visste innerst inne att det jag behöver just mest då är att ta mig ut en sväng. Det tar på krafterna att leka i sandlådan... jag håller på inskolning på dagis.
Jag undrade vart sommaren tagit vägen när jag stod utanför ytterdörren - det var mörkt, kallt och regnade. Första gången på länge åkte reflexvästen och pannlampan fram!
Backträning stod det på schemat och när det är knappt 2 veckor kvar till Tjejemilen kan jag bara inte softa. Så det blev:
uppjogg: ca 3,5-4 km
backintervaller: 5 st repetitioner i en ca 120 meter lång backe med gång ned
nedjogg: ca 1,5 km
Väl hemma var det en liten stund med dagliga core-övningar! Passet kändes bra så klart och tröttheten var som bortblåst!
Idag nya tag i sandlådan och rutschkanan!
Och ikväll - äntligen PT-träning!!!

55:22

Inte PB och jag är inte nöjd med tiden men jag är himla glad över hur jag genomförde loppet!
Jag joggade cirka 2,5 km till starten där jag mötte Coyntha och hennes man. Trängseln var stor så Janne kunde jag tyvärr inte hitta! Det var ca 1m5 timme kvar till start och jag laddade med vätska och en choklad boll. Det började dugga... det började dugga mer... det blev iskallt. Jag drog mig in i det sista för att få av mig mina överdragskläder - brrr. Jag ställde mig längst fram i startgrupp 6 och kände mig så laddad och glad! Tänk att vara omgiven av ca 20 tusen löpare! Så mycket springglädje! Starten gick och jag förundrades över alla som störtade snabbt iväg, jag var uppvärmd men tänkte ändå inte på att ta ut mig i början. Big mistake. Jag tog det för lugnt i början, borde anat oråd när benen och andningen kändes oförskämt pigga och jag kunna kolla vad som fanns runt banan. Banan var träng men lättlöpt, ganska flackt Vi kom till 5 kilometers markeringen och för första gången sneglade jag på min klocka och utbrast: "fy vad dåligt!" 28 minuter stod den på. Sen gav jag järnet - jag plockade folk, jag var en de få som sprintade upp för den berömda kyrkbacken (jag tyckte inte den var så farlig men jag gillar ju backar), jag tror inte det var många som sprang om mig de sista 5 kilometrarna. Och ändå blev tiden inte som jag hoppats på. Men jag inser att jag har lite pannaben och ffa så kunde jag gett mycket mer - kanske ett par minuter bättre kunde det blivit om jag inte tagit det så lugnt i början och om det inte var så trångt. Nästa år... Nästa år kommer jag igen. Men först Tjejmilen om 2 veckor!