Borde kanske könstesta mig?

Jag är kanske inte i samma löparklass som Caster men efter dagens terrängrunda i spåret bakom VIP (=Vallentuna IP) undrade jag om könstest inte vore nödvändigt ändå. Hur kan man annars reagera när jag lyckades springa dryga 9 km utan bh (den låg i tvätten) och utan att det hoppade och guppade under tröjan! Nåja, det finns tydligen fördelar med att vara planka - som att man kan spara in på sportbh!

Terrängspåret sprang jag för första gången idag, rekommenderat av Piratfarsan som tydligen är stammis där. Skönt spår, kuperat vilket ger bra träning inför Lidingöloppets 15 k om några veckor. Skönt för benen att springa på mjukt underlag och lite mer varierat. Måste upprepas! Det var jobbigt att springa dock, inte för att benen var lite trötta efter gårdagens löpning, inte heller för att jag blev omsprungen men för att det var svamp överallt - blodriskor, soppar mm. Ni förstår, för en svampplockarfantast är det sååå svårt att bara springa förbi. Brukar ni oxå känna hur det doftar svamp i skogen? Världens bästa lukt så här på hösten!

Framtida löparlöfte?

Inte så bra perspektiv i bilden ovan men de flashigt röda 23:orna intill mina 39:or tillhör 1,5-åringen. Som en typisk representant för sin ålder kan han inte gå utan förflyttar sig genom att springa... mest hela tiden. Och inte verkar han trött och klagar aldrig på träningsvärk för att inte säga att han väljer fullkornsvälling framför Vitargo. Idag såg jag det! När han var på väg att rymma till grannens hästhage såg jag det - the pose! Jajamen, lilleman
använder sig av denna springmetod - framåtlutad, på framfoten, med korta steg under baken och snabbt som attan! Dr Romanov skulle bli glad men gladast är nog vi gamla föräldrar som kan pusta ut - vi vet vem som ska trygga vår ålderdom ekonomiskt. Eller finns det pengar i löpningen förresten? Man ska kanske ge honom en golfklubba att leka med istället?

Jag kommer i alla fall aldrig kunna försörja mig på min löpning (kanske börja kränga gamla Tjejmilen-medaljer på Tradera?) så jag faller lugnt tillbaka på mitt vårdjobb där vi nuförtiden är mest upptagna med att varva upp oss inför den kommande vaccinationen.

Till dess, eller tills jag själv blir smittad och sängliggande (vilken katastrof att inte träna alls på 1-2 veckor!), passar jag på och fyller mina veckodagar med träning.

Dagen började 05.30 (ofrivilligt ska jag tillägga) med ett skönt yoga pass - andningen lugnade sinnet och asanas väckte den stela kroppen. Kan man få bättre start på dagen? Och nu ikväll har jag joggat 7,5 km som är min vanliga runda trots att jag ska köra terränglöpning imorgon. Mest för att jag var så sugen på att springa! Och vilken njutningsfull löpning det blev - i komforttempo under stjärnbeströdd himmel...

En vanlig dag på jobbet

I influensatider.

Veckosammanfattning

Det har varit en händelserik vecka som innehöll allt från uppladdning inför svininfluensavaccination till personbästa på milen. Den kom med obehagliga nyheter men även sol och svamplycka i skogen. Veckan var precis som livet är i allmänhet - lite av varje och sammanfattningens grundkänsla beror på hur jag väljer att se alla händelser och var jag lägger fokus.
Jag väljer att lägga fokus på allt det goda som hänt ffa inom träningen.

löpning: tjejmilen med PB, dryga 8 km i ny terräng, ett härligt långpass på 13 km och imorse
ett pass med långbent sällskap vilket gjorde att det blev ett tempopass på ca 8 km.
Alltså sammanlagt 39 km på knappt 8 dagar! Rekord!
Men det viktigaste av allt: löparglädjen är tillbaka!
styrketräning: 2 st 1-timmes pass + lite coreövningar efter löppassen.
yoga: ett helt 40-minuters pass + 3 korta morgonpass med pranayama + solhälsning A x flera.
Det roliga är att jag nu i veckan märkt att jag kommit ett steg längre i yoga. Inte bara det
att kroppen och knoppen längtar efter morgonpassen men att det är mer glädje i yogan
genom att barnen och ena katten är ofta mer och "stör" på mattan vilket får mig att le
av hela mitt hjärta. Dessutom har jag plötsligt upptäckt att jag längtar efter surya
namaskara A som jag från början tyckte var tråkig och jobbig ! Nu slappnar jag av i den
och njuter vid varje andetag som fördjupar rörelsen! Stor glädje!

Nu ska jag planera den kommande veckan!

Lycka är...

Att hitta svamp!

Långpass

Jag är tillbaka! Jag känner igen mig själv. Det är precis som i våras när jag tillbringade de mörka kvällarna ute på långpass, med reflexväst och pannlampa. Med laddad MP3 eller bara i tystnad. Sval kvällsluft, dofter, vind, och ibland som idag - en fullmåne som lyste upp vägen. Jag kunde längta efter dessa långpass, ibland för att känna friheten i att smidigt förflytta min kropp genom landskapet, ibland för att få tänka igenom något som tagit upp mina tankar under dagen. Det är viktigt att få tänka klart, ostört. Ingen TV som är på, ingen middag som ska lagas, inga barn som ska ha uppmärksamhet, inget planerande, inget arbete som ska utföras. Bara jag, mina tankar och min kropp som rytmiskt jobbar sig fram på landsvägen. Meditation. Koncentration och fokus. Tillfredsställelse Och ingen smärta, ingen press, inga rekord som ska slås. Bara en strävan - att njuta av löpningen och att få vara ett med kroppen. Nu förstår jag - det är så jag får kontakt med mig själv, med hela jaget- kroppen och själen. Och om jag låter självet styra då njuter jag. Jobbar jag mot mig själv genom att ex pressa mig över gränsen då tappar jag lusten och glädjen. Löpingen blir även en andlig upplevelse, en förening. En löpar United, när jag tänker att i samma stund som mina fötter tas sig fram på asfalten så finns det andra, kanske flera tusen, andra löparfötter som i samma stund gör samma sak, i sin takt, med sina tankar, på en annan plats. Och där möts vi i denna tysta gemenskap, var och en på sitt håll. Häftigt!
Hmmm.... en Runners High som smygit sig fram under kvällens pass?
Och nej - jag har inte druckit något vin idag, ifall ni tycker att det här inlägget var lite flummigt!

Jag - en glad testlöpare

Jag och lillpiraten efter en härlig löprunda för 1 år sedan!

Det har varit si så där med löparglädjen på sistone. Mina 3 mil i veckan, för det mesta uppdelade på 3 pass har på sistone bestått av intervaller, backträning och tempolöpning i tröskelfart för att uppnå mitt mål på milen. Nu var jag ju riktigt nära i söndags och var jätteglad över resultatet men ändå innerst inne längtar jag efter en sann löparglädje. När benen trampar fram i komforttempo som små robotar, när tanken är fri och bröstet nästan sprängs av enorm glädje och då man bara älskar allt och alla. När man längtar och ser fram emot nästa pass samtidigt som man glädjes åt tröttheten och värken i duschen efteråt. Det har jag saknat på sistone. Och jag har saknat variation... i vyerna! Jag har ett antal rundor som jag varierar men man blir ju trött på att alltid se samma saker ( även om de varierar med årstiderna) och ffa att alltid veta hur banan ser ut! Jag har saknat spontana nya pass där jag inte vet ett dugg om det kommer uppförsbackar, långa rakor, väggropar att hoppa över. Jag gillar när löpningen ibland blir som en gåta!
Så nu passar jag på en gång i veckan, när jag slutar tidigt och Piratfarsan hämtar de små liven på dagis, att återupptäcka den glädjefyllda outforskade löpningen.
Förra onsdagen upptäckte jag Vallentuna IP:s löparbana och körde tusingar. Idag styrde jag kossan mot Brottby där det finns en lite IP med grus löpbana och terrängbanor. Då jag kände för att "knarka asfalt" valde jag att springa utmed olika lands- och grusvägar. Det var fantastiskt kul - nya vyer, nya backar, en regnskur som gjorde mig härligt genomblöt och svalkade ner och ffa pigga nyfikna ben som orkade hålla bra tempo trots att det stod återhämtningsjogg på schemat. Efter 6 km var jag tillbaka vid start och valde att köra 5 varv på vad jag tror är en 400 meters bana. Under sista varvet spanade jag in skylten till terrängspåren och såg med stor glädje att det finns både 5 och 10 km spår! Jag ser redan fram emot nästa onsdags löpning! Yes, glädjen och suget är tillbaka!
Dagen avslutades med 1 timmes styrketräning. Jag börjar få grymt starka ( och snygga) axlar/armar och en stenhård mage! Det ni!
Ja, just det. jag höll på att glömma! Är någon sugen på att springa 10 km (eller varför inte 20 km?) terräng som träning inför Lidingöloppet? Den 13:e september. Kolla inbjudan här! Både jag och Piratfarsan är lite lite sugna. Om ni inte ska springa kan ni ju vara barnvakter!