Hellre jagad av vargar.... eller helgens långpass

Fredageftermiddag...efter en vecka fylld fylld av aktiviteter...förväntansfull...ÄNTLIGEN kan jag komma ut och springa långpass. Vilken lycka att springa i det fina vårvädret och njuta av solen och ljuset! Planerade ca 18-20 km. Stannade halvvägs hem vid ICA i Lindholmen, tog på vätskeryggan och joggade iväg. Tänkte hålla ett ca 6:30 tempo för att orka men benen drog iväg lite snabbare av ren lycka! Det blev en fin sightseeing runda bland Vallentunas äldsta kyrkor och runstenar. Först ut Orkesta kyrka:

Sen var det dags för Frösunda kyrka:Nu på väg tillbaka. Efter ca 11 km började det kännas lite tungt så jag fyllde på med vätska och en hemmagjord bar. Det började blåsa lite kallt men jag var vid gott mod och tänkte att Markims kyrka vill jag ju inte missa så det var bara att fortsätta. Strax före kyrkan blev jag utskälld och jagad av best till enorm gårdshund. Jag är inte hundrädd men måste medge att jag var livrädd när den sprang precis vid min högra skinka med blottade tänder. Inte titta, inte titta, bara springa - var min taktik och efter ca 150 meter övergav den mig. Kolla mitt fina pannband med Tjejmarathons logga!


Problemet var bara att efter att ha pustat ut vid Markims kyrka så var jag tvungen att springa tillbaka förbi gården med hunden. När jag sprungit förbi pustade jag ut men då kom besten och allt upprepade igen! Puh! Jag klarade mig dock med hela skinkor. Nu hade jag sprungit ca 16 km, det kändes lite stumt i vaderna men bra för övrigt.

Sprang förbi Granby hällen, strax innan mötte jag denna fina runsten:

Det blev totalt 20,2 km i 6:14 tempo. Mycket nöjd men samtidigt skräckslagen inför faktum att om 3 månader ska jag springa 50 km dvs dubbelt så mkt + en mil till! HJÄLP! Hur ska jag klara detta?

En tröst är att jag trots stelheten efter passet var jag hur pigg och mjuk i benen som helst nästföljande dag!