Det blåser och regnar

i Skaraborg. Trots det blev det 13 kilometrar. De 5 första inte så sköna men de sista hade bra flyt. Jag är ju långdistansare! Fast inte ultra som Mia som ska springa 68 k imorgon! Lycka till!

SLUTA GNÄLL!!!!

Just nu är jag väldigt trött på alla som gnäller på vädret!
Hallå - det regnar, jorden och grödan behöver nog lite vatten just nu så SHUT UP och gör det bästa av situationen! Jag som är invadrare har aldrig förstått mig på det här gnällandet - för kallt, för varmt, för mycket snö, för lite regn mm. Det finns faktiskt viktigare saker här i livet.
Som att vara glad för det lilla sköra livet vi har, den korta tid vi lever på jorden. Så gör dig själv och din kropp glad - skratta, hoppa i pölar, träna järnet så svetten porlar, läs en bra bok eller prata med en god vän. Gör nåt för andra - le mot en främling, hjälp någon med en tung matkasse, fråga din sambo hur han/hon mår och massera axlarna, busa med dina barn!
CARPE DIEM! FORGET THE DAMN WEATHER!
PS/ jag blir oxå på sämre humör när det regnar men mår inte bättre av att gnälla...

Dagens träning: ett härligt svttigt pass på gymmet, 50 minuter.
PT är på gång hoppas jag, ska bli kul... Spännande. Återkommer mer om detta!

Att ha en egen tränare

Jag är en riktig latmask ffa vad gäller träning. Helst skulle jag ju bara ligga i soffan, läsa och äta chokladpraliner. Men jag inser att detta är inget jag skulle må bra av i längden, varken fysiskt eller psykiskt så träna MÅSTE jag. Träningslust är det inga problem med längre men det där med att variera träning och pressa mig själv är fortfarande ett problem. Jag drömmer mig bort... tänk att få ha en egen privat tränare, som kändisar. En som kommer och ringer på dörren och ta mig ut på intervaller eller backträning. Helst en sträng militär... fast med glimten i ögat. Oj så vältränad och snabb jag skulle bli.
Men nu är verkligheten en annan. Piratfarsan har en coach - en POLARe med prgram som varje vecka säger till vilka pass han ska löpträna. Och han följer planen. Piratfarsan är snäll och har fixat en sådan veckoplan till mig med men jag märker att jag gärna hoppar över. Denna självdisciplin....
Igår kväll följde jag dock faktiskt coachen som sa "hilly 7,8 km". Så det blev en bana med flera jobbiga backar ca 9 km. Det gick faktiskt bra kanske för att jag föreställde mig en militär som skrek i mitt öra vid varje backe "ÖKA!" Vad har ni för knep när latmasken slår till?

Behöver lite tips från er - jag söker efter en ny doft - något friskt somrigt och sportigt. Är helt lost i parfymvärlden. Vad rekommenderas så jag jag vet vad jag ska provdofta.

12:e september

Jag vet var jag inte kommer att vara och det är här.
Däremot så kommer jag och jobbet vara antigen här eller allra helst här.
Och titta vad jag hittade, det här verkar kul!

Inte ensam!

Ikväll har jag haft sällskap under mitt löppass! Fär första gången på jättelänge.

En golden som lystrar till namnet Ecco var underbart sällskap som drev upp tempot betydligt! Jag är tacksam för hans sekundsnabba kiss- och bajspauser då och då annars hade jag inte orkat! Med glädje noterade jag att jag låge FÖRE honom i sista uppförsbacken och även de sista 500 metrarna. Ecco var glad men lade sig ner med flåsig andning direkt när jag återlämnade honom till matte. Och det trots att han är bara 3 år ung och van att jogga med sin matte 2-3 gånger per vecka! Det här ska jag göra om. Mycket roligare än intervaller!

Runners low?

Runners high är något alla löpare vill uppleva. Dessvärre verkar det som runners low är ett vanligare företeelse. För första gången på drygt 1 års regelbunden löpträning har jag upplevt detta! Och det trots att allt var som vanligt - bra mat under dagen, bra väder (+10 grader är bra för min del!), samma kläder, samma sug efter en löptur men... något måste ändå varit fel! Ca 30 minuter innan jag stack drack jag en portion av Dalblads kosttillskott med bra kolhydratinnehåll. Jag kände mig pigg och stark men direkt från start kändes det konstigt och segt. Det kändes som om jag klivit in i fel kropp. Inte i min vanliga löparkropp som gillar att mata på kilometer efter kilometer ute på vår landsväg utan en främmande kropp som verkade inte veta hur ett löpsteg ska tas. Benen var stumma och fumliga och hjärnan inte alls inkopplad på löpning. Men jag segade på. Efter 3,5 km ( i vanliga fall brukar det kännas på topp här näde de första uppvärmningskilometrarna är avklarade) hände det som aldrig hänt förut - kroppen bara STANNADE och började GÅ! Ofattbart, den lydde inte när jag efter ett par hundra meter uppmanade den att åter springa. Nada respons! Men jag ger mig inte även om jag hade god lust att bara lifta hem. Jag hade gått hemifrån med ett mål att springa ca 8 km och jag är en sån där tråkig asfaltsknegare som tränar det som står på träningsschemat. Kom igen, viskade jag och körde på. Sakta men säkert kom både benen och hjärnan igång och efter ca 1,5 km var allt som vanligt. Jag passerade hemmet och fortsatte 2 km till och sedan avslutade med en härlig runda i skogen bland liljekonvaljerna! När jag kom hem var benen pigga, hjärnan alert och själen glad och det blev 8 km trots allt! Man skulle säkert kunna analysera detta och komma fram till vad som felade men ett är säkert - kroppen mådde OK och kunde piskas på. Just nu känner jag mig i bra form och ffa så har jag inga skador eller smärtor. Yogan hjälper till bra att hålla kroppen smidig. Så det blir att bara köra på!
Ha en skön helg!

Viktutmaning

Jag har under drygt 3 månader haft en utmaning att gå ner "de sista" 5 kilon ffa för att se om jag kan bli bättre i löpningen, läs: snabbare. Jag har fått hjälp av Anna med kostgenomgång och har blivit bättre på att äta bra proteinrika mellanmål och fylla på efter träning. Jag har haft svårt att låta bli snasket på helgerna dock! Jag har inte nått mitt mål på 62 kg men har kommit en bit på vägen vilket är viktigast. Lite snabbare har jag faktiskt blivit. Den vikt jag ligger på nu är ju egentligen min trivselvikt så jag tror att jag fortsätter med att fylla på med muskler gm styrketräning så får fetthalten justeras på vägen.!