Vila

Ikväll blir det vila efter en lång dag på jobbet. Fast även vilan går under träningens tecken:

Det ska bli kul att läsa lite som rör just löpningen. Jag gillar träningstidningar men många upprepar sig efter några nummer eller så är de lite för extrema för mig. En tidning jag gillar är Blossom som som har en helhetssyn på hälsa, kropp, kost och träning. Vilken är din favoritträningstidning?

Vila känns extra viktig att lägga in under vintern när det är mörkt och kallt och kroppen går på sparlåga. Vintern är ju en viloperiod så det låter klokt att även låta vår kropp ta det lite lugnare. De senaste dagarna har kroppen fått jobba hårt - i måndags körde jag dels ett 75 minuters PowerYoga pass hemma (Tack Coyntha för en superbra video) dels dag 6 i Stadiums träningsutmaning!. Igår var det dags för löpning med Kårstajoggers som är ett stort stöd i vintermörkret! Det blev dryga 9 kilometer och..... jag stannade inget alls för att gå och det funkade fint! Nu vet jag att det mesta av stoppen sitter i mitt huvud och inte i benen.

Så idag är det vila, läsning och planering av veckans fortsatta träningspass samt maten. Jag funderar oxå på att skaffa en ny jacka för den jag har har gått sönder i blixtlåset. Har haft den i 2 år bara. Hur länge ska en jacka hålla? Har nu kikat på en jacka från Dobsom R90 . Den verkar praktisk med handledsmuddar, reflexfärg + avtagbara ärmar om man vill ha både jacka + väst. Men är det kanske bättre med en annan? Vad har du för synpunkter, kanske har du tips på en superbra jacka av annat märke?

Falskt larm

Tack snälla ni för alla uppmuntrande tips när jag i fredags skrev om mina ben och mitt huvud som absolut inte ville springa på löpband. Det var nog falskt larm för i lördags kände jag mig springsugen och tog en liten lugn runda på 7,5 km och det gick bra. Igår tog jag en tur i längdskidspåret och det var fantastiskt kul och bara så vackert ute. Lovar att fota nästa gång. Nu ny vecka och nya utmaningar som man bruakr säga.
Här sammanfattar jag alla bra tips på vad man gör när träningslusten och motivationen uteblir:
1. Vänta ut svackan
2. Ägna dig åt alternativträning
3. Se till att träna med en kompis
4. Spring/träna ändå
5. Lyssna på vad din kropp vill egentligen!
6. Tänk inte negativa tankar på löpbandet

Vad är det som händer???

Just nu behöver jag mycket PEPP för jag vet inte vad det är som händer. De senaste veckorna har det varit jättekul att träna även om jag bytte ett av mina veckopass till löpbandet och gymmet. Jag har testat längdskidor, kört mycket yoga och i onsdags var jag på den sista och svettiga PT-träningen. Varje gång har det bubblat glädje och jag har haft ett stort smil på läpparna. Men igår...
Igår åkte jag till gymmet efter jobbet och ställde mig som vanligt på löpbandet. Riggade igång en podcast i Ipoden och bestämde mig för att köra lite lugna backintervaller. Tänkte köra ca 30 minuter och sedan ägna mig åt styrka. Knäppte på bandet och började; körde 2 minuter och stängde av - jag hade ingen respons i vare sig ben eller skalle. Men försökte igen... och igen... och till slut klev jag av bandet. Jag hade ingen LUST att springa!. Visst har det hänt förut men då har jag varit ute och är man påklädd och ute redan så är det bara att köra; jag har i så fall tvingat mig... Men igår var det alldeles för lätt att bara stänga av bandet. Så det blev ingen löpning, inga intervaller utan 30 minuter i någon slags elipse-trainer och sedan ett rejält pass med styrka.
Det känns konstigt nu för jag har inte kört ett enda löppass denna vecka. Redan i tisdags var jag ju mer sugen på yoga. Ska jag tvinga mig till lite löpning idag och imorgon för att "få upp min statistik"?
Hur brukar ni göra när träningsglädjen uteblir och motivationen sviker? Blir ni stressade eller väntar bara ut en sådan svacka?

Att lyssna på kroppen

Det heter så fint men är inte alltid så lätt för mig att leva upp till. Bara det att jag sedan i somras fortsatt att springa trots stela och värkande hälsenor. Men jag hade tur, nu har det försvunnit (haha, jag hade rätt!).
Vissa dagar kan jag vara lite extra lyhörd på kroppens signaler, även på de pytteminsta. Speciellt de dagar som latmasken ätit sig in i min hjärna. Det var ofta så förut, innan jag kommit in i min planerade träningsrutin, den som jag nu utför utan att tänka efter. Igår var en dag då jag fick uppmärksamma vad min kropp hade att säga till mig. Och den sa: "jag vill och orkar inte, jag vet inte varför men jag vill ta en vilodag idag!" Jag var otroligt trött hela dagen (Piratfarsan påstår att det är långpassets fel), hade en tryckande huvudvärk och kände mig dimmig och allmänt omotiverad och absolut inte på topp. Tog till och med ett blodtryck på jobbet men det var OK. Så det blev som kroppen ville - en vilodag med "House" och ett glas vin.
Idag är kroppen på topp och vill styrketräna ikväll. Den får vad den vill!

Värsta veckan

Ja, på länge. Träningsmässigt alltså. Jag är omotiverad ffa att ge mig ut i mörkret. Häromdagen missade jag löpningen helt. Men det gäller att blicka framåt. Nästa vecka är vi ju hemma båda två flera dagar så då kan jag kanske ta en löptur varje dag. Och så ska jag springa lite utan att tänka på klockan och tiden, bara springa för nöjes skull. Ska kanske ta ett par lågintensiva långpass istället för att variera mig... Och så skära ner på sockret igen.... På något sätt häger det ihop : mycket socker och mat = minskat sug för träning.

Distans: 5,6 km
Tid: 29:30 min
Tempo: 5:16

Dagens träning

Förutom diverse lek, kuddkrig och brottning med kidsen:
terrränglöpning. Var ganska trött i musklerna och orkade egentligen inte springa men är det springdag så är det. Valde att springa halva banan genom skogen och det var kul trots blöta löv, rötter mm. Det kändes som det gick fort och jag var både flåsig och lite slut i benen men tiden var inte den bästa. Uppskattningsvis var det ca 4,5 km på lite drygt 27 minuter. Men jag är glad att jag kommit så långt att jag tar mig ut även om jag helst vill softa i soffan!

Motivation

Och så var det detta med motivation.... Hur hålla den uppe? I början var det lättare när målen (kläderna i garderoben) hägrade vid träningshorisonten. Sedan såg jag till att sätta likshetstecken mellan träning och egentid. Som småbarnsmorsa slog jag vakt om min barnfria tid och slogs om den med blottade tänder.... mot en tandblottande make som även han tränar en del! Nu har jag kommit in i slentrian och behöver stärka min motivation. Därav denna blogg.
Kanske genom välvilliga kommentarer och tips kan jag bli starkare, variera min träning mer och få bättre resultat. Hoppas det...