30 km springlycka på Sörmlandsleden

 Vilken härlig dag det blev igår med delar av Tjejmarathongänget på Sörmlandsleden. Det var perfekt temperatur för att springa och trots att det duggade av och till så var det en njutningsfull löpning i den vackra sörmländska skogen som antagit höstfärger!

 Vi möttes på Centralen och tog pendeltåget till Huddinge C. Där började vår löpning mot Gladö kvarn.
Terrängen var varierad men mest var det skogsstigar med stenar, rötter och hala löv vilket var utmärkt för att träna mer trailteknik. Det var en del backar som denna värsting som saknar motstycke! Släng dig i väggen Ursviksbacken eller Abborrbacken!

 Och det blev löpning på hala spångar och broar och det gjorde inget att fötterna blev blöta och leriga!
Vid Visättra tackade Svetlana för sig och strax före Gladö Kvarn (dit de rika skickade sina kläder för att tvättas på 1700-talet!) även Maria som ska springa marathon i Dublin om ca en vecka! Heja Maria!

 Vi fortsatte mot det vackra Paradiset där vi tog en snabbfika. Jag hade med mig en pytteliten termos med kaffe i - Gud så gott det smakade och det räckte med några munnar till alla! Tack Nina för fantastiskt goda lakritsbollar! De gav mig bra med energi på nästa etapp.
Vi fortsatte längs leden som är mycket välmarkerad och bra underhållen.

Vi passerade så många vackra platser och när det är ren nöjeslöpning utan tidspress mm så kan man ju stanna och beundra naturen så länge man känner för det. Efter Paradiset fortsatte vi vidare mot Handen.

Vi mötte flera vandrare med ryggsäckar. Jag kände en gemenskap med alla som var ute i naturen denna dag och inte låg i soffan! Det gäller att ta sig ut genom dörren, det är det svåraste! Sen är det lätt att vara ute!

Vi kom till Handen efter kanske 5-6 timmars löpning och tog pendeltåget in till stan. Vi var trötta men fnittriga och började genast planera för fler upptåg med "gänget". Bland annat så har vi nu en FB grupp som heter "Vi som springer långt" för att kunna samla alla som vill springa på detta sätt!
Jag är så tacksam för  Tjejmarathon! Inte bara att den lät mig spränga mina gränser i löpningen, den har oxå gett mig en massa nya vänner! Tack tjejer!

Och idag känner jag djup tacksamhet för min kropp som låter mig springa mil efter mi utan större skador (lite ömma blåa tånaglar och en öm ankel bara). Det är STORT!

Men nu blir det lite lugnare löpning och mer styrka och yoga!

Bilder lånade från Coyntha och Nina B.