Evighetsmaskin

Lånar uttrycket evighetsmaskin från MarathonMia som så klokt benämner sin kropp som låter henne springa mil efter mil. På sistone har jag tänkt mer och mer på att min kropp är oxå en evighetsmaskin; mina ben är starkt bygga för att inte säga knubbiga med stora lår, lite kobenta och med en rumpa som sticker ut men ändå så har mina ben så mycket spring och jag är evigt tacksam för att de bär mig på asfalt, i skogen mil efter mil. För några dagar sedan sprang jag LidingöUltra; 26 kuperade kilometrar. Jag var inte ens trött efteråt om än lite stel i gången. Dagen efter kunde jag utan problem ta en återhämtningsjogg och igår var jag på en terrängrunda i för mig ganska snabbt tempo med denna dam:

Malin och hennes familj bor helt perfekt inte långt ifrån Vallentunas fina terrägngspår där hon ofta löptränar själv eller med  maken. Hon är snabb som vinden och skriver om sin löpning här.
Det är kul att träna med sällskap!

Jag testade mina nya terrängskor: La Sportiva Crosslite 2: de är lätta med tunn relativt odämpad men grovmönstrad sula med bra grepp. De håller nog bra  för fjällöpning. De kändes mycket stabila i den ojämna terrängen och jag kände inte några vassa stenar genom sulan men fötterna fick jobba lite extra. Jag hoppas springa in de fram till AXA Fjällmarathon som nu är om drygt 3 månader! Jag börjar inse det galna jag har gett mig in i!
Summerar aprilmånad: mycket kvalitetsträning, långpass, backar, LidingöUltra och landar på dryga 175 km! Rekord!