Ny vecka...

... nya tag som det brukar heta. Förkylningen har sakta blivit bortmutad med vitaminer, echinacea, vitlök, sömn och nu senast idag en joggingtur i solen. Det är trögt att vila en hel vecka. Jag som är van att träna regelbundet blir lätt apatisk och smått otrevlig om jag inte får träna men ffa så märker jag att jag direkt har svårare att stå emot stress och press. Så det är tyvärr inga långsiktiga effekter man får av träning!
Men nu är jag igång igen och denna vecka startar jag även igång med lite powerpromenader under stjärnklar himmel. Har precis kommit hem från en sådan, underbart skönt att traska i mörkret, prata med en vän om stort och småt, bli svettig!
Har ni sett att jag har en ny header? Visst är den fin? Den har bästaste joggkompisen Katharina gjort - hon är så bra bra på foton och Photoshop! TACK!

Aidsloppet eller vilse i pannkakan!

Brr - det var en kall morgon jag vaknade till i morse, bara en halv plusgrad här ute på vischan! Och till råga på allt så spöregnade det. Inte precis bästa vädret för ett lopp. Jag var inte riktigt laddad, inte bara pga vädret utan allmänt - i år har det inte varit något riktigt tävlingsår för mig: Visst, det har varit Kårstajoggen och Vårruset men utan speciella ambitioner för att persa. Och dagens lopp var inte heller något undantag - här skulle det springas för välgörenhet.

Jag och medlöperskan Katharina kom till starten på Gärdet som de allra första! Vi hämtade ut våra nummerlappar och satte oss i den varma och gosiga bilen som var svår att lämna när tiden för starten närmade sig. Som tur var så duggade det nu bara och temperaturen steg till 3 grader! Uppvärmningen var kanonbra, verkligen - skön musik och sköna moves. Vi hoppade i det blöta gräset tills den välbekanta blötkalla känslan infann sig i skorna. Janne var den enda bloggaren den; jag var förvånad faktiskt att inte fler bloggare ställde upp i den denna välgörenhetslopp (man kunde gå oxå) men jag förstår om man vill efteranmäla sig samma dag och vaknar till detta väder!

Själva loppet trodde vi skulle gå som Tjejmilen men icke. Efter ca 7 km var vi helt vilse, de röda markeringarna saknades och det kom förvirrade löpare från alla håll och kanter. Orientering utan karta! Mot slutet tog vi saken i egna händer och sprang bara raka vägen mot Kaknästornet och målet även om det var "fel" riktning. Det kändes som om vi hade sprungit en evighet. Dyblöta, trötta, hungriga och törstiga kom vi in i mål på 1: 19. Uppskattningsvis blev det ca 12 km. Många var nog upprörda över att banan inte var välutmärkt, man vill ju tävla, kolla tiden på milen etc men för mig var det ett träningspass. Och det är inte efter varje träningspass som man får kaka och kaffe och står och hoppas till Bandet Skak! Väl hemma tinade jag upp min kropp i badkarets 40-gradiga vatten och tog det lugnt resten av dagen. Funderar nu bara vad jag ska göra med alla kondomer som låg i goddiebagen???

Härliga terräng

Underbart att springa i terräng, speciellt i ett upplyst elljusspår. Jag älskar lugnet, underlagets mjukhet och variation, backarna! Ja, allt! Och ikväll älskade jag även sällskapet - 3 glada tjejer från Kårstajoggers!
Jag har nu löptränat regelbundet i drygt 2,5 år; i ur och skur, sommar som vinter, dag som mörk kväll. Fram till för drygt ett år sedan gjorde jag det i min ensamhet. Sedan kom Cajsa och något nytt tillfördes till min löpning - sällskapets värme, samtalet, kamratskapet och lojaliteten. Och sedan i våras utökas ständigt vår skara vilket gläder mitt löparhjärta stort! TACK Katharina, Cajsa, Sannen och alla andra tjejer från Kårstajoggers!

Grus i dojan

Härlig lunchträning ute i det vackra höstvädret. En träning jag verkligen inte velat vara utan men som vanligt mitt i all förmiddagsstress täntke jag på alla hinder för löprundan - att jag inte skulle hinna med den, att det var bättre att "stressa av" och äta en långlunch, att jag alltid kan springa imorgon etc. Men tack och lov lyssnade jag inte på det örat och drog på mig löparstassen för ca 5 km i norra Upplands Väsby. Och jag ångrar det inte - jag blev pigg och glad och hann äta min lunch i lugn och ro. En fanstastisk start på denna fredageftermiddag. Ikväll ska jag först hit och sedan hit!
Jag har bara en fråga - varför fastnar det alltid grus i bara den högra skon???

Published with Blogger-droid v1.4.4

Den bästa träningen...

... är den som blir av. Effektiv styrketräning 30 minuter på lunchen. Och jag kan intyga att jag, mina under-ögonen-påsar till trots, är JÄTTEPIGG idag! Finns det nåt bra, icke-kirurgiskt mot sånt???

Published with Blogger-droid v1.4.4

Löparpoesi

Sval kväll omsluten av stjärnbeklädd himmel. Tystnad som bryts av löparfötters rytmiska steg mot asfalten. Vi tar det lugnt, värmer upp de stela och kalla musklerna. Nästipparna och fingertopparna ilar av kyla. Årets första minusgrad ger sig till känna. Backe upp i mörker. Hjärtat slår allt snabbare slag och det osynliga andetagets värme anas framför läpparna. Värme. Vänskap. Något som förenar oss denna kväll - löpningen och mörkrets tjusning. Karlavagnen blinkar mot oss och våra pannlampor lyser svagt och darrigt upp vägen framför oss. Benen och händerna är varma nu och bröstet expanderar av en store glädje. Lycka - att springa i mörkret och tystnad med andra löparsjälar!

Prag - here we come!

Jaha, då var man anmäld till Prague Half Marathon den 2:a april! Känns stort då jag aldrig rest längre än fem mil för att delta i ett lopp. Det ska bli kul och en riktig sporre och SPARK I BAKEN för att träna mer kvalitativt! Conny ska med och några fler, Petra Månström bland annat. SKA DU MED? Kom igen! Vi kommer att ha så kul i denna vackra stad!

Härliga höst!

Så här trött blir man av att plocka svamp! Och Mamma är nöjd med dagens kvalitetspass på 9 km med 5x400 m intervaller samt 100 meter benutfall. Träningsvärk here I come!

Published with Blogger-droid v1.4.4