Runnerslove eller funktionär på TEC 2013

I helgen debuterade jag som funktionär! Och det var på ett helt galet lopp som heter Täby Extreme Challenge där folk springer 80 eller 160 km! Jag var faktiskt anmäld till den kortare (!) sträckan själv men hoppade av när jag blev skadad och insåg att jag inte skulle hinna rehabilitera mig i tid. Och det var klokt för jag tar det väldigt lugnt med löpningen just nu!

Vi var flera tjejer från Tjejmarathongänget som var funktionärer! Coyntha, Svetlana och Nina. Och så träffade jag MarathonMia och flera andra kända löpare. Det var 170 löpare anmälda, bara ultralöpare! En av de var Annie - en helt crazy girl som fokuserad till tusan sprang 160 mil på knappa 22 timmar och vann gjorde hon i damklassen! Bilden nedan är lånad från hennes blogg och säger LÖPARGLÄDJE & CRAZY.

 

Men det var många fler som imponerade på mig; Charlotta som kom trea var otroligt stark hela vägen, Barbro som blev två - född 1949! Vilken prestation. Och alla de som kom in i tältet varv efter varv och var glada och hade alltid nåt trevligt att säga till oss funktionärer medan vi serverade kaffe, buljong och blåbärssoppa! Vid det här laget är jag närmast diplomerad blåbärssoppeblandare och utdelare! Det ni!

Det var kul att vara funktionär, jag är gärna med igen! Det är ett bra sätt att befinna sig mitt i smeten utan att själv aktivt delta, och ett bra sätt att följa löparna.
 

Det är fascinerande detta med ultra. Dels själva fenomenet att man springer så långt, att man utmanar kroppen, töjer på sina gränser, utforskar och är ofta (?) på gränsen till hälsovådligt beteende. Fast det är ju det vår kropp är gjord för - att springa långt och länge. Det tror jag i alla fall. Det gäller bara att träna upp den, vänja kroppen att bli uthållig, träna tanken till att tro att ingenting är omöjligt.

Jag delar upp folk i 3 kategorier:

1. De som inte förstår  ultra och inte springer ultra

2. De som förstår ultra men inte springer ultra

3. De som förstår och springer ultra.

Annie är nr 3, jag är nr 2. Synd bara att så mänga är nr 1. Men vi är alla olika. Vissa springer ultra för att hitta balans i livet, andra kör folkrace eller odlar tomater eller  lagar gourmetmiddagar eller inreder sina hem. Alla dessa aktiveteter är en egotripp såklart. Det viktiga är att mitt i detta må bra inte glömma gemenskapen och att göra gott! Och gemenskap finns det massor av i Ultrafamiljen!