Chock!

Jag tror att min kropp är lite allmänt chockad just nu: pollenchockad, stresschockad (det är mycket just nu, som varje maj), matchokad (har inte ätit så bra på sistone...) och det märks. Ögonen kliar, näsan rinner, luftrören tjuter vid ansträngning, magen har svällt upp, musklerna värker och tyvärr så gör det ganska ont i min högra hälsena.
Jag är inte i fas med min kropp just nu men tänkte hjälpa den lite på traven: med superfood, mer sömn, mer vila, extra mycket pollenmedicin och lite snällare löppass just nu. Igår körde jag jag ett distanspass med 6 st backintervaller, idag blev det ett mycket lugnt pass kring vår sjö Sparren. Jag njöt av tystnaden och naturen, så läkande. Jag ska hjälpa min kropp att läka sig själv - jag ska stretcha ordentligt vilket jag inte gör i vanliga fall och så ska jag köra lite excentrisk träning för min onda hälsena... Nu är det bara drygt 1 månad kvar till Tjejmarathon...jag vill att min kropp ska hålla, att vi ska samarbeta.
Men till att börja med så chockar jag lite med chockrosa och inviger mina nya DS trainers som är så sköna!

Ny stass!

Detta kom i paketet från Startfitness! Snyggt eller hur? Ser ni att jag har blivit med löparkjol? Coolt! Ser framemot att testa de nya DS Trainers redan imorgon!

Långpass med överraskning

Vilken vecka det har varit. Inte bara strålande vårväder men även fina löppass. I måndags var det terränglöpning med sällskap och test av nya skorna som jag ska ha på AXA Fjällmarathon. I torsdags körde jag ett tufft intervallpass där pollenattacken tog "my breathe away"! Och idag var det så klart dags för långpass - det är väl vad alla löpare gör en weekend förmiddag, eller hur? Ungarna väckte mig fint kvart i sex och då jag inte kunde somna om var det bara att palla sig upp. Efter en härlig frukost tog jag mig ut i solen, det var bara knappa 5 grader så LidingöUltra-tröjan satt fint ovanpå den långärmade. Jag hade inte bestämt hela rutten i förväg utan tänkte att det skulle ge sig under vägen. Jag sprang på en grusväg ut i skogen fram till där den tog slut. Enligt Google Maps var det bara 500 meter genom skogen till där nästa väg började. En baggis tänkte jag. Å så fel jag hade. Det var rena rama Tjurruset där jag klättrade i branta klippor, vadade i träskmark och gjorde illa benen på vassa grenar! 500 meter blev ca 3 kilometer i nästan en cirkel. Jag jublade när jag hittade den andra vägen och tänkte först att jag får springa hem då fötterna dröp av iskallt vatten men så småningom blev de varma och jag bara fortsatte och fortsatte. Det blev en riktig upptäcktsfärd runt sjön Sparren - först sprang jag på den gamla banvallen till Rö, sedan en litn bit på den hårt trafikerade vägen mot Rimbo, sedan förbi Lisinge golfbana, och sedan ut på vägen hem igen! Det var fina vägar hela tiden; jag fyllde på energin mha medhavd koncenterad Perpetuem och vatten från ryggan. Efter 2 mil började jag känna av ljumskarna, som vanligt! Annars kändes allt bra.
 När jag hade ca 5 kilometer passerade jag en bondgård där det stod massa hundar och skällde. 2 av de började springa intill, en rottistik och en vorsteh jakthund. Jag började gå utan att titta på dem, min hundtaktik. Inte vara rädd tänkte jag fast jag kände rottisens varma andedräkt intill mitt högra lår. Rottisen försvann när jag var förbi bondgården men den andra byrackan fortsatte. Och den fortsatte när jag började springa och bara fortsatte glatt intill mig. Jag talade lugnt med den: "gå hem", jag skrek och låtsades vara arg: "GÅ HEM MED DIG!!!", kastade småstenar intill den men den bara fortsatte och gjorde så tills vi kom hem. Ungarna blev överlyckliga och hunden visade sig vara en riktig snäll om än helt ouppfostrad en. Efter lite vatten till oss båda tänkte jag skjutsa hem den men den vägrade gå in bilen. Efter lockrop men ffa några korvbitar kastade in i bilen gick den slutligen in och jag kunde köra den hem! Nu saknar vi honom speciellt Marcus vår äldste.

Eftermiddagen var underbar; jag är så glad och tacksam för att vi bor lantligt. Jag och barnen åkte  till bondgården och köpte en massa färska ägg! Sedan klappade vi lamm, tittade på hästar och allpackor. Som avslutning innan middagen kastade vi lite sten i fina sjön Sparren!
Vilken dag! Benen är riktigt trötta efter dagens dryga 3 mil men själen är glad!

Jag hoppas det regnar hela sommaren!

Jag börjar känna av min allergi...trots medicinering. Under kvällens intervallpass andades jag som en astmatisk åsna och fick efteråt kliande nässelutslag på hela kroppen! Jag tyckte det var tyngre än vanligt oxå! Allergi - damm You!
Jag hoppas på regn varje dag under hela sommaren, helst tidigt på efternatten så jag kan ta mina morgonpass.

En skön 80-tals låt med bra bpm för löpning!

Evighetsmaskin

Lånar uttrycket evighetsmaskin från MarathonMia som så klokt benämner sin kropp som låter henne springa mil efter mil. På sistone har jag tänkt mer och mer på att min kropp är oxå en evighetsmaskin; mina ben är starkt bygga för att inte säga knubbiga med stora lår, lite kobenta och med en rumpa som sticker ut men ändå så har mina ben så mycket spring och jag är evigt tacksam för att de bär mig på asfalt, i skogen mil efter mil. För några dagar sedan sprang jag LidingöUltra; 26 kuperade kilometrar. Jag var inte ens trött efteråt om än lite stel i gången. Dagen efter kunde jag utan problem ta en återhämtningsjogg och igår var jag på en terrängrunda i för mig ganska snabbt tempo med denna dam:

Malin och hennes familj bor helt perfekt inte långt ifrån Vallentunas fina terrägngspår där hon ofta löptränar själv eller med  maken. Hon är snabb som vinden och skriver om sin löpning här.
Det är kul att träna med sällskap!

Jag testade mina nya terrängskor: La Sportiva Crosslite 2: de är lätta med tunn relativt odämpad men grovmönstrad sula med bra grepp. De håller nog bra  för fjällöpning. De kändes mycket stabila i den ojämna terrängen och jag kände inte några vassa stenar genom sulan men fötterna fick jobba lite extra. Jag hoppas springa in de fram till AXA Fjällmarathon som nu är om drygt 3 månader! Jag börjar inse det galna jag har gett mig in i!
Summerar aprilmånad: mycket kvalitetsträning, långpass, backar, LidingöUltra och landar på dryga 175 km! Rekord!