I onsdags var det dags för årets upplaga av Blodomloppet i Stockholm; loppet som tydligen funnits i väldigt många år men som jag aldrig deltagit i. Loppet vars dolda syfte är att öka antalet aktiva blodgivare. Det är faktiskt rejäl kris på blod just nu, inte bra inför sommaren semestertrafik med alla olyckor!
Jag sprang själv men tillhörde laget Kårstajoggers. Jag var inte riktigt taggad inför loppet - hela dagen från morgon var otroligt stressig och jag visste knappt om jag skulle hinna i tid till starten. Så när 69:ans bussar, fulla med löpare, bara körde förbi busshållplatsen vid Djurgårdsbron bestämde jag mig för att värma upp genom att jogga de återstående 2,5 km till starten. Och det var nog det bästa jag gjort den dagen! När loppets första mödosamma och mycket långsamma kilometrar i 27 gradigt värme (!) var förbi mig fick jag som vanligt fart i benen och kunde öka tempot något. Det hjälpte en hel del att andra delen av loppet var på underbara naturstigar i skogen, något jag älskar! Jag var lite ambivalent inför loppet. Jag ville inte tävla och slå rekord på milen. Jag hade färskt i tanken Tjejmilen 2009 då jag pressade mig till en PB på 51 minuter men då första orden efter målgången var "Fyfan vad trist, aldrig mera!". Men jag ville ej heller bara slöjogga, lite tävlingsmänniska är jag allt! Nu var mitt mål att springa på gränsen till att pressa mig så hårt att jag förlorade glädjen med löpningen! Mitt mantra som jag sjöng för mig själv med ett leende på läpparna var "Glädje, det är kul att springa!" och det fungerade! De sista två kilometrarna som gick i bra tempo tänkte jag på de bloggare som inspirerat mig mest i min löpning - kloka och schyssta Mia, underbart envisa och fantastiska Coyntha samt träningsglädjen förkroppsligad själv - Sara. Att tänka på dessa fantastiska löpare gav mig extra styrka och energi och trots att målgångstiden inte var nåt att skryta med så var jag oerhört glad att jag lyckades med min målsättning! Att springa och glädjas åt kraften i benen och förmågan att ta mig fram fort och smidigt när det finns så många som inte ens kan ta ett steg pga ex sjukdom.
Så nu anmäler jag mig här som blodgivare - gör det du oxå! Ge blod, ge liv, ge spring i benen!
Jag skriver under på detta!
SvaraRadera