Bättre sent än...

Äntligen har jag idag anmält mig till:
Midnattsloppet (grupp 6 var den enda lediga!)
Tjejmilen Fun Run
Lidingöloppet 15 km
Så nu är det gjort.
På marathon.se hade de bra träningsprogram, ska hoppa på "milen på 50 minuter". Det är ju ett av mina mål i år!

Långpass i öknen?

Så kändes det när jag var ute på mitt långpass (?) i förmiddags. Förmiddagar brukar inte vara lätta för mig ur löparsynpunkt - jag hinner inte ladda med vätska och brukar snabbt känna av det i ben som inte lyder och allmän svaghetskänsla. Så förmiddagens pass hade egentligen de sämsta förutsättningarna - gassande sol, vätskebrist, pollenallergi (ja, det är förmodligen det som orsakar min nuvarande trötthet, tack för de kloka kommentarerna!) och ja - ett långpass på ca 13,5 km!

Det var 28 grader i skuggan när jag kom tillbaka trött och svettig men ändå stark. Som vanligt var första 5 km jobbiga innan jag kom igång och jag blev full i skratt när jag skulle ta en kisspaus i skogen och kunde först inte få av mig tightsen (för dagen lånade av Piratfarsan) för MP3:n var i bakfickan! Sen sprang jag lugnt i gassande sol och bytte gärna sida för att utnyttja minsta lilla skugga som det fanns väldigt lite av. Aldrig har jag varit så tacksam för motvinden som idag - den svalkade skönt! Snabbt tömde jag mina små vätskeflaskor och ett tag när tungan lödde vid gommen med torrhetens klibbiga gegg kändes det som jag var på överlevanadslopp i Sahara. Och då gäller det att kämpa på för att komma levande hem, vilket blev min målbild. Nä, förresten, min målbild var ett stort glas med hemmagjord citronsoda! Och 3 såna halvlitersglas glas drack jag på raken när jag kom hem! Gissa om det smakade gott!

Samanfattningsvis var dagens pass överraskande bra med starka ben och bra andning sista 7 km!

Hjälper sånt här?

Jag är desperat efter lite pigghet, nu när jag precis börjat min semester. Det känns tungt i kroppen, den är seg, musklerna svarar inte alltid när hjärnan ropar "hej" och det verkar att jag är inne i en kroppslig dalgång just nu. Jag gör vad jag kan - fortsätter att träna även om lusten till det är inte den högsta, har rensat ut (igen!) allt med socker och försöker tanka långsamma kolhydrater, äter bra med protein, sover bra och gör sånt som jag känner för nu när jag är ledig. Idag började jag med lite antioxidanter (tuggar nu på några gojibär i skrivande stund) och rosenrot i hopp om att bli så där spralligt pigg i kroppen, alert... ja, nästan lite hypoman - ett tillstånd som jag gillar starkt!
Det som gör mig fundersam är att jag känner mig svag i musklerna och har lite värk av och till - hoppas det inte är nåt sånt eller kanske sånt.
Men jag känner mig ju pigg för övrigt...
I väntan på piggheten har jag idag busat med mina härliga barn, hoppat studsmatta och besökt denna underbara närliggande stad.
Och ikväll blev det lite yoga till levande ljus (var är mörkret???) och lite gregoriansk körsång.
Nu blir det bingen.

Dagens

För 10 år sedan mötte pojke flicka. Flickan var "minus kött" men bröt sitt löfte och började äta vilt för pojken var stooor köttätare. Efter ett tag var flickan fast i kötträsket av typen "på fredag äter vi entrecote med bearniesås och pommes" och det dröjde inte länge förrän båda var lite försoffade och hade fått sk love handles. Sedan följde ett antal år under vilka flickan längtade till det forna grönsaksbaserade livet men lyckade inte övertyga pojken till att denna typ av mat skule ätas en gång i veckan. Pojken, kräsen i maten, tuggade i sig de vegetariska rätterna, fräste och grimaserade för att en timme senare klaga på att han var hungrig. Så fort flickan var själv hemma så frossade hon i keso och grönsaker. Åren gick, de flyttade till hus och grillade varenda kväll hela första sommaren, korv förstås. Åren gick, 2 småpojkar kom till i familjen och pojkens köttälskande började mattas av något. Det märktes i att han drog ner lite på sin korvkonsumtion men fortfarande var vegetariska måltider eller fisk d:o som att svära i köttkyrkan.

Tills pojken körde Body for Life metoden i 12 veckor ifjol för att komma i ungdomens toppform. Formen nådde han med råge men ffa ändrades matvanorna - familjen började äta stora mängder kyckling, mer grönsaker, bättre fett och ibland även fisk. Pojken började rata korven mer och mer och kunde fälla gillande smakkommentarer om flickans grönsaksrätter. Flickan började bli alltmer djärv, mest för att den äldsta småpojken var så förtjust i grönsaker, och började servera mer och mer av det gröna i olika varianter. Pojken började för några månader sedan fälla kommentarer av typen: "din mat ser ju godare och färggladare än min" och kulmen nåddes ikväll då han bad flickan att de skulle äta en grönsakstallrik kompletterad med makrill och keso. Det mumsades och smaskades och lillpojken var med och åt ("mamma, det här var jättegod mat, kan vi äta sånt oftare?") Flickan sitter nu nöjd och belåten. Efter 10 års hårt slit och lobbying har hon äntligen nått sitt mål.

Dagens träning: i 24 gradig värme (puh så jobbigt) 8,5 km.

Glad midsommar!

Midsommarträning:

- dans kring Majstången

- backintervaller: 4,1 km uppjogg

6 backintervaller á ca 150 meter

1,3 km nedjogg

Hunden Ecco var med!

Jag är nu!

Idag har jag varit på en mycket vacker och personlig begravning av en kära granne som gick över till andra sidan alldeles för tidigt. Han var en genuin person, avskalad från floskler och det materiella, en sådan som det inte längre finns många av - en genomgod kis.

Efter att många tårar fällts gick vi alla genom den vackra Skogskyrkogården till graven. Naturen och omständigheterna inbjöd till försjunkenhet i tankar om liv och död, om ande och kropp, om ljus och kärlek.

Kroppen är vårt jordliga skal - begränsande och samtidigt överskridande, skör och stark men framförallt så är den inte evig och livet är ju här och nu eller som Ruth skriver på sin blogg:
livet är inte något genrep - ge allt här och nu. Lev här och nu!

Och med dessa tankar gav jag mig ut på kvällens träning i min numera tunga och långsamma kropp. Det blev 5 km lugn löpning till gymmet och där ett styrkepass på ca 50 minuter!

Imorgon är det sista dagen före semestern. Jag ska ge järnet på jobbet för att sedan njuta av min ledighet!

Jag knegar

Just nu är det mycket annat och träningen känns inte alltid inspirerande. Men jag är en riktigt envis knegare som tar mina löppass och matar på kilometer efter kilometer. Idag blev det 9,3 km på delvis ny bana. Inte 100% asfalt som vanligt utan även lite grusväg genom skogen - skönt att slippa bilarna och istället få höra lite trädsus och fågelkvitter! Jag blev så glad att jag ökade farten och tycke att steget satt så bra. Men fram till dess var det stelt i vaderna och ömt i hälsenorna. Jag har haft lite besvär med de sistnämnda i vintras men det har varit lugnt senaste månaderna. När jag räknar så har jag sprungit lite drygt 3 mil de senaste 4 dagarna och då är det dax att vila lite? Nänä, är det hyfsat väder imorrn så tar jag jag mig springandes till gymmet för på torsdag är det tjejkväll och på Midsommarafton är det inte säkert att jag får till ett pass mellan sillunchen och kvällsgrillningen! Vad har ni för planer för Midsommar? Blir det knätofs och dans kring stången (=poledance?).