Lidingö Ultra 26 km

Vädret var det bästa tänkbara i lördags - sol, 10+ grader och en svag vind. Nåja på Lidingövallen blåste det ganska rejält men så är det väl på en ö. Jag måste erkänna att magen var full av fjärilar men så ska det ju vara inför ett lopp. Och inte vilket som helst utan Lidingö Ultra. Jag skulle bara springa 26 men var ändå orolig om benen skulle hålla. Hade jag tränat tillräckligt med backar! Skulle jag segna ihop i Abborrbacken? Jag försökte se det som ett träningspass och tillfälle att testa Perpetuem. Det hade jag i små 1 timmesflaskor i bältet. I handen hade jag en 0,5 liters flaska med Resorb. Jag tänkte hålla mig bara till Perpeteum och vatten. Planen var att dricka lite hela tiden så att energin var konstant i kroppen under hela loppet. 

Träffade Tjejmarathongänget direkt vid nummerlappsutdelningen; lapparna var redan uthämtade och titta så fina tröjor som Annie hade fixat till oss:

 Från vänter Nina, Victoria, Nina, Coyntha, jag och Annie. Saknas på bilden gör Camilla som sprang 5 mil! Bild lånad från Coyntha.

 Så här fina var jag och Coyntha före loppet!

Vi började springa tillsammans i lugnt tempo. De första 8-9 kilometrarna var de samma som på Lidingöloppet så det var backe upp och backe ner. Det var otroligt vackert och lyckokänslan som jag hade på Lidingöloppet 2009 kom igen! Jag kände sån enorm glädje av att springa i denna fina skog! Vi sprang nära vattnet och det kändes som att vara vid  havet. Planen med energin och vätskan höll; att springa med handflaskan gick jättebra.
Nu kom vi till Aborrbacken:

 Så här rädd var jag... nej - den var inte så farlig, vi gick ju bara! Annie stod och hejade fram oss, själv sprang hon backintervaller här! Längre fram vid ca 12 km kom en jättebrant backe där man fick till och med hålla i sig för att komma upp! Strax före 15 km vätskekontrollen började Coynthas ben krångla, förmodligen sk falsk ischias. Hon tog det lugnt och jag försökte massera benet + rumpan med min flaska (hade ingen kavel med mig!) men det gav inte så bra resultat. Strax efter 18 km fortsatte jag att springa på egen hand. Jag ökade tempot alltefter och när jag hade kanske bara dryga 3 km var jag uppe i 5:40 tempot. Det fick hålla eller brista! Det gick! Jag kom i mål på 3:03 och var jätteglad. Nu väntade stretch, picknick med tjejerna och att beundra de snabba som sprungit 5 mil. Det var en strålande dag! Jag var nöjd att min plan hade hållit! Kanske vågar jag mig på 5 mil nån gång?

 Världens bästa löparkompis som har god smak vad gäller höga klackar och löparkläder, hihi.

Annie, Coyntha och jag. Tack Annie för att du fixar så åt oss. Ser nu fram emot Tjejmarathon!
Alla bilder lånade från Coyntha!

Julafton!

Idag kom 2 paket. Titta vilka fina grejer! Bränsle till Lidingöultra i form av Perpetuem. Handflaska från Nathan, ska lära mig att springa med sådan. Båda köpta på Runnersgear som levererade på knappt 2 dygn! Sedan från Addnature - nya 3/4 tights från Salomon samt  trailskorna Sportiva Crosslite 2. Det du sa bli spännande att testa speciellt skorna. De sitter skönt men måste ju prövas i tuff terräng eller hur?
Laddar för Lidingö Ultra, mest mentalt. Idag blev det styrketräning, imorgon eller torsdag kör jag ett lugnt distansvila. Dricker massor och kollar kisset för att kolla hur bra jag är påfylld med vätska! Detdär med att lägga sig före 22 går... nästan!

Har jag stavat rätt???

Ojojoj! Backintervaller med stavar - fy så tungt och svårt! Och inte såg det ut så snyggt som på videon ovan heller! Men det är kul att testa nåt nytt och det gör säkert någon nytta, eller hur! Fick tipset om denna typ av backintervall av Niklas från Livsnjutarbloggen när jag häromdagen letade efter bra kuperad terräng i Nyköpingstrakten där jag och Coyntha kan träna i maj. Niklas och några till föreslog att springa på Sörmlandsleden. Jag har lusläst om etapperna och det lutar ev åt ett pass i närheten av Kolmården med hissnande vyer över den vackra Bråviken. Men tillbaka till backintervallerna med stavar. Niklas skrev så här i en kommentar nyligen:
"Hej Magdalena, Bara en fundering, men om du har nära till Ryssbergsbacken är väl den ett ypperligt alternativ för backträning, eller? Själv kör jag två varianter av backträning: 1) Backintervall med stavar i den branta långa Vilstabacken (Eskilstuna) en gång i veckan. Kanonträning där du även får med bål och armar och framförallt syreupptagningsförmågan. Sedan går jag alltid baklänges ner, vilket innebär excentriskt träning av vader och hälsena. OBS! Testa inte detta innan Lidingö Ultra, för du kommer garanterat ha träningsvärk i en vecka. 2) Annars kör jag löpintervaller i lång sluttande backe typ var tredje vecka, då jag även kan träna nedförslöpning (vilket man undviker i alltför branta backar). Bara ett par tips. Lycka till på Lidingö Ultra, vilken är en perfekt bana för Ultrapremiär!"
 Hahaha!Tack Niklas! Det var sjukt jobbigt med stavarna i den 150 meter långa backen! Att gå nedför baklänges testade jag förstås inte. Nä, nu får benen vila fram till LU på lördag.... ska bara köra ett litet distanspass på onsdag...

The Boston incident eller om löpning ur genusperspektiv

Bilden lånad härifrån


Läs denna intressanta artikel om långdistanslöpning ur genuspespektiv!

Tusan också....

I senaste numret av Outside Träning hittade jag ett fiffigt 19 veckor träningsprogram för AXA Fjällmarahton - som hittat! De har delat upp passen på distanspass, uthållighetspass, fartlek/tröskelpass samt VO2Maxpass. Dessutom finns det styrketräning samt alternativträning i programmet. 5 träningspass i veckan, som hittat! ;o) Jag har nu bara 6 dagar kvar till Lidingö Ultra 26 km och tänkte köra 2 hårda pass + ett lätt för att sedan vila ut ordentligt.
 Idag blev det ett sk VO2Maxpass som såg ut så här ungefär:
 2 km uppvärmning
 4x1 km med 3 minuter gåvila emellan.
 5 km jogg
Det blev lite drygt 12 km i ett tempo som jag var mycket nöjd med. Tusingarna körde jag i 4.40-5 minuters tempo - fy så jobbigt det var. Men jag hoppas att det ger resultat! Imorgon kör jag ett lite annorlunda backpass som jag fått tips om men det får ni läsa mer om imorgon!
Denna vecka inför Lidingö Ultra har jag några extra utmaningar till mig själv:
 1. SOVA MER! Jag SKA lägga mig senast kl 22 varje kväll denna vecka!
 2. Ladda med BRA MAT - inget socker, massor med protein, bra fett, bär, grönsaker etc.
 3. DRICKA massor med vatten! Tur jag har egen toa på jobbet!

Äntligen terräng!

Förra helgen hade jag och Coyntha otur med vår terränspringning och när jag på eftermiddagen lämnade jobbet och möttes av spöregn så tänkte jag inte ens "Shit!" eller nåt liknande utan gladdes uppriktigt åt det att jag äntligen skulle få springa i skogen oavsett väder. Det har varit 2 riktigt stressiga dagar på jobbet, såna där när an inte hinner gå på toa, slänger i sig lunch på 15 blanka och måste med jämna mellanrum påminnas om att andas! Men nu är det helg! Planen var att ta 2x5 km i spåret bakom Vallentuna IP. Lagom kuperat och idag helt avfolkat. Dagen till ära sprang jag i mina rosa Adidas Kanadian Trail som skötte sig bra. Efter 2-3 km började min mage kurra och jag var helt yr av hunger. Sprang in på gymmet och köpte en banan och gainomax, tog bara bananen och det gjorde susen. 10 km i dryga 6 min tempo och jag kunde göra helg med en capuccinosmakande gainomax, urk så söt dn var! Nu har jag legat här i soffan och planerat för min och Coynthas gemensamma terrängpass 17/5. Vi ska mötas halvvägs så jag lusläser nu etapperna på Sörmlandsleden och längtar redan nu! Trevlig helg!

Jag klarade sex!

Sex minuter i planka! Tjohooo! Inte kanske den snyggaste, rakaste och stilrenaste plankan som världen skådat men ändå - ett nytt rekord. Och det tack vare den gemensamma cirkelträningen! Rekord!

Dessa backar!

Igår körde jag lite backträning, Lidingö Ultra närmar sig nämligen och jag behöver dels mera benstyrka dels bättre backteknik. Kände det under FN- loppet i söndags; banan var underbart kuperad och gav försmak på vad som väntar nästa helg! Jag värmde upp och körde sedan flera repetitioner i en ca 150 meter lång och någorlunda brant backe. Det var jobbigt men kul trots regn, snö och hagel som avlöste varandra.
Jag försökte springa lätt och mer på framfoten än på hälen och för att få in rätt teknik startade jag med lite löpskolning och 3 st stegringslopp.
Resultatet blev att vaderna fick jobba mer än vanligt och det gav en del mjölksyra!
Idag kör jag cirkelträning. Vad gör du idag?

Backen på Löt återvinningsstation ser lockande ut?

Snökaos och TEC -helgrapport

Just nu kretsar mycket i mitt liv kring löpning - jag springer, planerar pass, läser bloggar och träningsscheman för inspiration, kollar runt på nya skor, förbereder mig för att testa Perpetuem, drömmer om att springa med lätta steg och tänker på Lidingö Ultra... mest hela tiden. Jag är nog lite frånvarande i mina tankar. Helt INSNÖAD med andra ord. Och blev det oxå bokstavligen i lördags när Coyntha och jag skulle äntligen njuta av fina terrängspåret i Vallentuna. Jag älskar det spåret med mjuka stigar, backarna och fina skogen. Men ICKE! Det var snökaos och först tänkte vi ställa in löpningen men så tänkte vi på alla som skulel springa TEC (=Täy Extreme Challenge 50 eller 100 miles!) i detta blöta väder och körde på. Det blev en tuff mil i 10 cm blötsnö -det gällde att lyfta på knäna ordentligt och det blev ett bra benpass. Vi duschade på Vallentuna Träningscenter (jättetack!) och drog sedan till Ensta Krog där TEC pågick.

Glada men trötta efter passet: Min partner in crime vars bild jag lånat!

Vilka hjältar de som sprang i modd, slask och halka! Det var fantastiskt för en wannabe/hangaround att få andas in ultraatmosfären under någon timme. Där fanns ju alla i Ultrafamiljen - Marathonmia, Ultrazebban, Andreas Falk, Madde, Ann-Sofie m fl. Supportern i form av funktionörer/massörer/matlangare/varvräknade var fantastisk.

Coynthas bild.
En sann hjältinna Ann-Sofie Forsmark som trots inklämd ischiasnerv fullföljde 8 mil på tiden 9:58! Vilken tjej. Ultra är en liten del löpning och en STOR del PANNBEN!
I bakgrunden Madde som supportade och mha en brödkavel (!) masserade loss Annies ömma ben!
Båda tjejerna är arrangörer till Tjejmarathon; vilka tjejer!
Nästa år ska jag.... vara support åt Coyntha som funderar på att springa! Ser framemot detta och bokar in i almanackan!

Älskade fötter

Som ni bär mig mil efter mil utan att klaga...nåja...kanske lite i form av blå naglar! ;O)
Jag behandlar er inte så väl men igår fick ni en rejäl behandling och finputs hos fotvårdaren! Jag lovar härmed att smörja, fila, torka väl och inte trycka in er i alltför trånga och obekväma skor från och med nu!

Tjejmarathon - du kan bidra till en bättre värld!

Den 16:e juni i år kommer jag tillsammans med flera andra tjejer att springa Tjejmarahon, ett marathon som är lite längre och lite roligare(?) till skillnad från andra "tjejlopp" som alltid är lite kortare. Vi ska springa på Roslagsleden mellan Norrtälje och Grisslehamn - det blir 5 fina mil! Skillnaden med detta marathon är att det är ett välgörenhetslopp. Vi kommer att samla in pengar till Panzisjukhuset i Kongo. Panzisjukhuset jobbar med utsatta, sargade, skadade kvinnor. Kvinnor som utsatts för våldtäkt och misshandel. Som sett och erfarit saker som de flesta av oss aldrig ens i tanken klarar av att komma i närheten av. På Panzisjukhuset får de både en fysisk och psykisk chans att komma tillbaka, trots att det ofta är bortstötta från sin hemby. Alla pengar vi samlar in går oavkortat till kvinnorna på sjukhuset.Vi svenska kvinnor gör det för att visa vårt stöd och för att vi kan. Och för att vi har det så bra här hemma på alla sätt!

Med all sannolikhet kommer vi att lägga pengarna på en terapiverksamhet. Det känns väldigt meningsfullt och motiverande.

Jag har aldrig sprungit ett marathon tidigare men nu känner jag mig redo. Jag behöver DITT stöd för att klara detta men vill också samla in pengar till Panzisjukhuet.

Min idé är enkel: 5 mil= 50 kilometer. Varje kilometer är värd minst 100 kronor. Var med och sponsra mina kilometrar under loppet. Du kan vara själv eller gå ihop med en kompis och lägga en hundralapp eller mer. Skriv en kommentar om du vill vara med och hur mycket du sponsrar med så tar jag kontakt med dig för mer info om betalning mm.
Jag har en egen insamling som en FB-grupp oxå. Jag är överväldigad av responsen - på bara ett par timmar har 28 av 50 kilometrar fått sponsorer! <3 <3 <3
DU kan ockås göra stor skillnad i dessa kvinnors liv.

Tack!


Bild lånad från PMU:S hemsida.

Beta power!

Läser en löparbok av Gysing där han skriver att rödbetsjuice är da shit! Man blir pigg som sjutton. Jag är ganska pigg av mig men just nu lite förkyld så jag behöver alla vitaminer i världen för att bli frisk. Imorse gjorde jag juice av morot, rödbeta, selleri samt lite ingefära! Mums! Hoppas bli Duracellkanin-pigg snart! ;o)
Vad är dina bästa tips för att bli piggare?

Påskens lågpass i bilder

Jag vaknade tidigt på Påskaftonsmorgon; det var strålande sol, fåglarna kvittrade och hela min kropp skrek: LÅNGPASSSSS! Spännande och läskigt samtidigt för på dagens agenda stod: 3 timmars löpning och jag hoppades kunna springa sammanlagt 3 mil, så långt hade jag aldrig sprungit förut! Det var fint ute men några minusgrader. Det gällde att planera klädvalet väl, inte lätt.

Smorde mellan tårna med Sportslick för att förebygga skav. Såg att min skor var riktigt slitna - jag behöver köpa nya!
Åt en rejäl frukost bestående av gröt, ägg och kaffe.
Sen bar det iväg. Min plan var att hålla ca 6:30 tempo hela vägen och att springa till ICA i Brottby (ca 14 km dit) och sedan tillbaka hem. Var sjunde kilometer skulle jag dricka ur vätskeryggan och äta lite vid 14 samt 23-25 km.
Det var så vackert ute och jag njöt av de fina vyerna! Våren är på väg!

Första milen gick väldigt bra, benen var pigga. De sista 4 km till ICA var på rakan på landsvägen, det var läskigt för att bilarna kör så fort där.

På ICA strechade jag lite (benen var ovanligt pigga och icke stela), gick på toa, drack och åt. Det blev en kort paus under vilken jag bestämde att jag ska springa en liten extra omväg via grisfarmen Husa för att slippa trafiken. Det blev ett par km extra på så sätt.
Men nu började det jobbiga - MOTVINDEN! Den var hård och kall och blåste rakt igenom min svettiga bål! Jag frös jättemycket och kände hur benmusklerna stelnade till. Men jag tänkte att det här var ju bra mental träning och övade på att fokusera på en kilometer i taget och hade små mål framför mig. Runt 20 km började jag känna av ljumskarna lite; det var inte smärta men stramhet. Jag tror att den berodde på att jag inte var så upprätt med överkroppen för att parera motvinden på det sättet!

När klockan visade på 3 timmar hade jag sprungit 27,4 km!!! Rekord! Sista biten hem kunde jag öka tempot och sträcka på kroppen lite!
Jag hade sprungit 3 mil för första gången i mitt liv! Inget är omöjligt!

Jag hade svettats massor och tänkte att det var bra att fylla på med salt. Hittade barnens gamla (gick ut hösten 200)!) Resorb och drack nästan en liter av den -urk, det var inte gott. Lite strech, en proteindrink med banan och en.... Ipren och efter en timme var jag på banan igen även om jag gick lite stelt.

Tårna klarade sig bra men jag ser att 2 naglar på vänsterfoten är lite blå och kommer nog säga adjö snart!
Men annars var jag supernöjd och stolt!

GLAD PÅSK på er!

Bästa gänget!

Dagarna går och jag har fotfarande inte berättat mer om TjejMarathonträningen i söndag!
Här kommer en lite resumé!
Vi träffades uanför WorldClass på Döbelnsgatan för att snabbt inse att gymmet inte öppnar förrän vid 10! Så vi stod där utanför i sommartights och huttrade men höll humöret uppe genom lite löparsnack!
Det där med att prata löpning.... jag inser hur insöad jag är på det nu! Jag pratar helst löpning och umgås helst med andra löpare. Det ultimata sociala umgänget är running-talkning! På en stor middag häromveckan satt jag bland lite äldre personer bl a ett mycket trevligt par från Jämtland. Nej, de sprang inte men trots det lyckades jag få in samtalet på löpning och insåg snabbt att shit var tråkig jag måste vara som bordsdam! ;o)
Därför är det så värdefullt för mig att ha dessa löpardagar som denna söndag - när jag i flera timmar kan nörda in mig i löpningen, prata och andas löpning med andra likasinnande. Ålder har då ingen betydelse för vi förenas av löpningen!
Här ovan ser in delar av "nörd-gänget" som pratade och sprang i över 2,5 timmar! Vilka tjejer det är! Så trevliga hela bunten, och så många intressanta tips och berättelser som jag fått ta del av!
Hursom! Vi sprang i lugnt tempo i Hagaparken (nej, vi såg inte Estelle), längs med Brunnsviken. Mötte TSM-gänget som vi hejade på glatt! Sedan genom fina Ulriksdal till Överjärva gård där vi stannade en stund för toabesök och påfyllning av energi. Sedan tillbaka genom Bergshamra och längs med andra stranden av Brunnsviken till Vasastan.
Garmin stannade på dryga 21 km!!! En av tjejerna Anna som jag känner sedan Boot Camp 2009 hade inte sprungit på länge men hon klarade det - vilken tjej!
Jag ser framemot nästa träning med gänget som ska bli ett 3-mila pass! Hua!
När vi kom tillbaka hade jag och Coyntha bråttom! Vi duschade inte utan satte på oss lite torra kläder och åkte till Ensta Krog och starten för TEC-banan där vi mötte hennes coach Andreas Falk och hans fru Jessica... och så deras 3 barn varav den yngsta var lite drygt 1 år bara!

Vi sprang in i skogen där TEC = Täby Extreme Challenge 50 eller 100 miles (!) går nästa helg!
Vi fick öva på trailrunning som går dels ut på att trippa på tå så man har bättre kontroll om man skulle ex trampa på en hal rot dels på att avläsa terrängen en bra bit framför sig och planera löpningen. Det var kul! Jag älskar att springa i skogen! Att trippa i skogen var tydligen inget nytt för min make som sa att sånt brukar man lära sig i lumpen. Tänk vad mycket viktiga kunskaper vi tjejer missar!
Efter teknikpasset var det dags för träning med Jessica. Hon björ på 7 minuter cross fit! Nu var jag ganska kall och mör men trots det tyckte jag det var skitkul! Nu vet jag vad jag kan göra de dagara då det inte finns så mycket tid för träning!
Jag var inbjuden gäst (Tack Conny!) och förutom oss fanns det några Ultralöpare som Andreas coachar bl a Ultrazebban! Vi stod en stund och fikade (aldrig har kaffe smakat så gott!) och pratade ultra, TEC, löpning, skor etc. Vilka trevliga människor dessa ultra. Det är verkligen som en familj där alla delar med sigutan prestige! Får se om jag kommer att kvalificera in mig i denna familj efter Tjejmarathon!

Vilken söndag!

Kunde inte tillbringat denna kalla och snöiga söndag bättre. Först ett härligt långpass i form av halvmaradistans med världens trevligaste och finaste tjejer från Tjejmarathongänget!

Sen ett teknikträningspass i terräng och crossfit med Coynthas coach Andreas Falk och hans fru Jessica. Puh! Återkommer om detaljer imorgon. Nu lite välförtjänt sömn!

Vad har ni gjort idag!