Att ge och att ta

Tidigare hamnade jag väldigt ofta i att ge-fällan. Jag gav och gav och någonstans förväntade jag mig lite tillbaka men fick sällan något. Kanske var det fel människor jag gav till, kanske gav jag helt i onödan och fel saker, kanske hade jag svårt att ta emot. Jag vet inte. Men livet är så fint att det ger oss sina lärdomar och nuförtiden händer det alltmer sällan att jag står där med en vissen min och tänker lite offrekoftemässigt "men jag då?".
Igår blev det så fin balans i att ge och ta. När jag kysste kudden gonatt var jag varm om hjärtat och kände mig påfylld.
Först åkte vi hela familjen till Flatenbadet där Anneli och Mats ordnade ett välgörenhetslopp till förmån för Trygga Barnen. Maken sprang de kuperade 5,8 km medan jag och barnen var funktionärer och hejarklack! Det är så kul att stå "på andra sidan" när man själv sprungit lopp, det är lite att ge tillbaka och man förstår så väl vad för slags hjälp och pepp löparna behöver.
Det var så fint vid Flaten, dit ska vi nog åka nästa sommar och bada!

På eftermiddagen var det dags för mitt 90 minuter långa pass i MAF-tempo DE första 5 km fick jag sällskap av äldsta sonen som tålmodigt cyklade intill mig. Sedan var det dax för 5-åringen som hjälpte  och "drog" mig i ca 2 km! Båda var så glada att de fick hänga med. Och det var verkligen win-win för båda parter - motion och umgänge samtidigt. Sedan kom bästa Anna och sprang med mig lite till. Det var så behagligt att springa i så lugnt tempo, vi kunde prata hela vägen. Sammanlagt blev det näsan 15 km. 15 km som jag faktiskt knappt märkte! Jag gav och jag fick!