Hoka one one

Nu har även jag och min nyfikenhet fallit för de omtalade "clownskorna" som är så poppis i ultrakretsar. Hoka one one ska vara extra dämpande och enligt Coyntha, Annie och fler ultras otroligt sköna!
De är väldigt dyra i Sverige, kan köpas men ej beställas online från USA så det blev en beställning härifrån.
Det får blir årets tidiga julklapp/födelsedagspresent till mig själv!
Längtar....
Snart kommer jag avslöja mina mål för 2014 och det träningsupplägg jag ägnar mig åt just nu med hjälp av en coach! Stay tuned!

Att ge och att ta

Tidigare hamnade jag väldigt ofta i att ge-fällan. Jag gav och gav och någonstans förväntade jag mig lite tillbaka men fick sällan något. Kanske var det fel människor jag gav till, kanske gav jag helt i onödan och fel saker, kanske hade jag svårt att ta emot. Jag vet inte. Men livet är så fint att det ger oss sina lärdomar och nuförtiden händer det alltmer sällan att jag står där med en vissen min och tänker lite offrekoftemässigt "men jag då?".
Igår blev det så fin balans i att ge och ta. När jag kysste kudden gonatt var jag varm om hjärtat och kände mig påfylld.
Först åkte vi hela familjen till Flatenbadet där Anneli och Mats ordnade ett välgörenhetslopp till förmån för Trygga Barnen. Maken sprang de kuperade 5,8 km medan jag och barnen var funktionärer och hejarklack! Det är så kul att stå "på andra sidan" när man själv sprungit lopp, det är lite att ge tillbaka och man förstår så väl vad för slags hjälp och pepp löparna behöver.
Det var så fint vid Flaten, dit ska vi nog åka nästa sommar och bada!

På eftermiddagen var det dags för mitt 90 minuter långa pass i MAF-tempo DE första 5 km fick jag sällskap av äldsta sonen som tålmodigt cyklade intill mig. Sedan var det dax för 5-åringen som hjälpte  och "drog" mig i ca 2 km! Båda var så glada att de fick hänga med. Och det var verkligen win-win för båda parter - motion och umgänge samtidigt. Sedan kom bästa Anna och sprang med mig lite till. Det var så behagligt att springa i så lugnt tempo, vi kunde prata hela vägen. Sammanlagt blev det näsan 15 km. 15 km som jag faktiskt knappt märkte! Jag gav och jag fick!

Löpning Vänskap Tacksamhet

De senaste veckorna har jag känt en djup tacksamhet över alla fantastiska människor som kommer eller kommit  in i mitt liv! Jag blir så påfylld, inspirerad och hjärtligt glad av att umgås med dem.
Och där har löpningen en stor roll; genom den har jag lärt känna en hel skara underbara personer som jag delar min stora passion med! Det är mina grannar från fina Kårsta, tjejgänget jag träffat via Tjejmarathon med Annie i spetsen, Coyntha som jag "hängt" ihop med sedan 2009 och som fyller mig med nya kunskap och nya ideer med flera! Åldern spelar ingen roll och ofta befinner vi oss på olika platser i världen!
Och vi har sprungit och skrattat ihop och följt varandra via bloggar och FB!
Tack alla för att ni finns här! LOVE U!