(O)djur i bur eller rehabträning med PT Andreas

Min kropp har aldrig varit särskilt smidig men efter all ganska ensidig löpträning med många lång- och backpass inför 3 maror 2012 blev den helt stel som en PINNE! Att gå upp på morgonen och ta på sig strumpor och skor kändes som ett helt företag. Det har knakat i knäna, kluckat i höfterna, hakat upp sig i axlarna, ryggen har värkt för att inte tala om att jag efter varje löppass nu under våren fick ont på ett nytt ställe - fotens utsida, hälsenan, knävecket eller låret! Pinsamt när man har några år kvar till 50-strecket! Jag försökte blunda lite för det där, göra lite yoga ibland, ta lite Ipren ibland.
Till slut insåg jag att jag behövde professionell hjälp och då kom Annie till undsättning och rekommenderade PT Andreas med orden "är det någon som kan hjälpa dig så är det bara han".
Sagt och gjort. Jag mailade Andreas och i väntan på hans svar googlade jag lite på honom, läste han referenser och blev alltmer nervös - karl tränade ju elitidrottare och en massa kändisar! Efter all läsning förstod jag att han måste vara Sverige bästa rehab PT! Här kan man lyssna på en podcast där han förklarar sin syn på kropp och träning. Han verkade vara Mr Holistic!
Jag fick snabbt en första tid och med stor förväntan begav jag mig till Odenplan.
Första "besöket" handlade om analys av mina leder - jorå, jag fick bekräftat hur stel jag var ffa i min högra sida. Högra fotleden var superstel liksom högra höften för att inte tala om min länd- och bröstrygg! Defekt och stel var omdömet men det kändes inte förolämpande faktiskt utan hoppfullt. Jag och Andreas hade lite samma tankar om hela rörelsekedjan; det tänket jag saknat förut när jag sökt hjälp. Vid nästa "återbesök" var det dags för övningar och ffa en himla massa töjningar i en jättekonstig tortyrliknande bur!

Töjningarna av fotled, höft och rygg såg nästan ut som en balettdans men jag lovar DET VAR INTE SÅ TJUSIGT! Jag är smidig som en flodhäst och till råga på allt har jag USEL BALANS! Skåda här nedan:

 

 

Men KUL VAR DET och SVETTIGT.  Jag har varit en duktig elev och gjort mina övningar varje dag ibland 2 gånger per till och med! Och miraklet infann sig snabbt - smärtfrihet vid löpning och fantastisk smidighet! Efter någon vecka så började det knaka vid minsta rörelse i min rygg - en bekräftelse på att saker började röra på sig! Och vi hittade den mest ömma punkten - en pyttemuskel i högra knävecket - musculus popliteus! En liten skitmuskel som gjort så förbaskat ont vid all backlöpning! Men nu tränar jag den och triggerpunktsbehandlar med en tennisboll och den håller sig lugn!

Nu är min rehab med PT Andreas slut och jag är evigt tacksamt för denna fantastiska människa som är så bra på att reparera folk och som hjälpt mig komma tillbaka. Jag är inte bara smärtfri och smidig - jag har hittat åter glädjen i träningen! Min kropp mår så bra nu att det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen är "För sjutton, nu ska jag göra lite armhävningar, hoppa lite, töja lite och köra lite utfall". Det är sjukt men min kropp vill bara vara igång  hela tiden!
Andreas är inte bara en superbra PT, han är en fin och ödmjuk person och jag hoppas att fler kan ha förmånen att träna med honom!
Tack Andreas! Nu vet jag hur jag ska träna för att inte gå sönder! Precis som i låten "bygga bygga upp " men inte riva ner!

Saker jag lärt mig under mina 5 år som löpare! Del 2

1. Planering av träning. Nödvändigt men ack så trist i längden. För mig ett måste att redan på söndagen bestämma hur träningsveckan ska se ut. Den ska klaffa med jobbet och familjelivet. Som småbarnsförälder så tycker jag att man ska ge sig den belöningen att träna sin kropp - man vinner på det i längden på alla sätt! Och när barnen är lite större kan man ex köra styrkeövningar medan de leker i lekparken eller springa intervaller när de cyklar! Och för varje träningspass ger jag mig själv en klapp på axeln - f*n så duktig jag är som tränar!
2. Just do it! Ja, så är det. Har du planerat in träning tisdag kväll och det råkar snöa/blåsa hårt/regna/vara mörkt/vara kallt så gäller det att inte tänka på alla hinder och obekvämligheter utan bara ge sig ut! Jag brukar säga att det svåraste med träning på vintern är att passera ytterdörren! Att träna med kompisar sporrar, har man träningsdejt är det inte så lätt att bara hoppa av för att ligga i soffan resten av kvällen!
3. Yoga is da shit för löpare! Man blir faktiskt väldigt stel i kroppen av att bara springa, speciellt om man passerat första ungdomen och inte är en överrörlig typ. Jag kör lite olika typer av yoga beroende på vad jag känner för. Bäst är det med ett litet pass på morgonen. Asthanga gör dig stark och ökar rörligheten liksom Hatha och Yin. Kundalini ger bra stryka och uthållighet i ryggen. Och så glöm inte kärnan i yogan - att genom yogan och meditationen blir ett med Alltet. Men jag erkänner - jag borde köra mycket mer yoga än vad jag gör!
4. Att gå in i väggen. Jag har aldrig gjort det. Trodde att det är ett måste när man sprungit 3 mil men icke. Jag tror att det handlar om planering av loppet, planering av vad och när och hur mycket du ska dricka och äta för att hålla energin uppe! Och så är det ju viktigt med ett pannben förstås! Men jag ska vara ödmjuk... kanske kommer jag möta denna vägg någon gång men då skriver jag om det, jag lovar!
5. Var i tid på lopp. För att inte hamna längst bort i den 500 meter långa bajamaja kön 4 minuter före start. För att i lugn och ro klä av, lämna in dina väskor och värma upp. Jag försöker lufsa/jogga ca 2 kilometer före ett millopp så benen är redan på g när startskottet går, det funkar utmärkt.
6. Ha med dig toapapper. Ja, löpning kan sätta fart på tarmarna. Say no more...
7. Visualisering före lopp/utmaningar. Kan hjälpa bra! Min bästa visualisering är att se framför mig när jag springer Lidingöloppet eller LidingöUltra - det är de 2 loppen jag njutit av mest de senaste åren. Men det räcker inte, jag försöker ta fram känslan jag haft under dessa lopp, känsla av flow, glädje, styrka!
8. Mantra. Är bra när man börjar bli trött." Stark och snabb" eller "lätt och fort" etc.
9. Terräng. Jag älskar att springa i terräng att vara i naturen. Det är jobbigare att springa i terräng och jag har nu insett att det kräver sina förberedelser av ffa fötter. Träna balans, fotledsstryka, hoppa mycket och landa lite snett åt olika håll - risken att du kommer stuka dig kommer vara lite mindre.
10. Fötter. Ta hand om dem och älska dem - det är de som  gör det möjligt för dig att springa. Sköt om dem, unna dig fotvård ibland, smörj in med vaselin eller dylikt och/eller tejpa tårna före lopp för att slippa skavsår etc. Du kommer att tappa naglar på långlopp, det hör bara till. Det är en trofé.
11. Ha kul! Alltid. Det är klart att när du springer den femte tusingen så känns det inte så himla kul men på det stora hela ska du känna glädje när du springer. Och har du tappat den? gå tillbaka ett steg, rannsaka dig (se tidigare inlägg) och kolla var den gömt sig och varför. Gör om gör rätt!
12. Prehab. Man ska ta hand om sin kropp som man gör med en ny dyr bil - den servar man regelbundet innan den går sönder. Gör så med dig själv oxå. Ta gärna reda på var i din kropp dina svaga punkter sitter, ta hjälp av proffs eller googla hur du kan stärka dessa. Prehabövningar är kanske tråkiga men de gör att du kan träna utan att gå sönder! Det vet jag först nu!
13. Rehab är när du redan gått sönder. Slarva inte, det räcker oftast inte att vila en vecka och om besvären kommer tillbaka ta reda på varför - behöver du stärka nån del av kroppen, öka rörligheten någonstans eller kanske ska du jobba mer på bra teknik?
14. Born to run. Den boken blev jag förförd av april 2012; yngsta sonen hade vattkoppor och jag sträckläste den. Sen gick jag och köpte tunnsulade skor och körde på... som vanligt 15-20 km pass! Haha. Inte undra på att jag gick söner! Barfotaskor är säkert bra men kräver teknik, styrka och att man vänjer fötterna och vaderna lite i taget Det vet jag nu och har gått tillbaka till mina dämpade Nike! Men boken är fortfarande magisk!
16. Jag springer bäst utan klocka, den stressar mig ibland, gör att jag vill bara prestera. Men när jag vill kapa tiden på milen är den guldvärd och åker fram!
15. Ta inte allt så seriöst! Det är ju bara löpning och du är bara amatör. Missade pass är inte hela världen! Ibland vill livet annat och det är bra att vara ödmjuk och flexibel. Men på lopp - då är det fullt allvar! ;o)

Vet inte om jag kan komma på flera saker jag lärt mig. Det finna säker många många fler men just nu är det tomt i bollen.
Vad har du lärt dig under dina år som löpare?

Saker jag lärt mig under mina 5 år som löpare! del 1

1. Det är bra med bålstyrka. Alla har vi plankat i olika varianter men jag tror inte man måste gå till överdrift; man tränar ju bålen medan man springer. Bara man då och då under passet tänker på hållningen så löser det sig! Benstyrka tränas bäst i backintervaller, se nedan.
2. Man blir inte snabbare om man inte springer intervaller. Tyvärr. Skittrist men om man börjar med korta 30 sekunders intervaller alternativt lite rusher som i fartlek så kommer man långt. Långa intervaller ger sjukt bra resultat på långa lopp! Att ha grym musik i öronen eller någon som skriker vid sidan av backen hjälper förstås. Och backintervaller i olika varianter är jobbigast men roligast tycker jag.
3. Ha inte på för mycket värmeliniment typ Linnex eller Percutane - du kommer vakna mitt i natten av vansinniga brännande smärtor om du inte redan skrikit av dessa i duschen! Men de är bra! Linimenten alltså!
4. Hälsosam träning är som en stol och bör bestå av 4 ben: KONDITION (löpning för min del), STYRKETRÄNING (cirkelträning + fyspass hemma med KB för min del), STRETCTHING (ja, det där som jag hastar och snackar mig igenom och något som jag insett först på sistone - RÖRLIGHETSTRÄNING!  Det senare kommer jag skriva lite mer om!
Andra saker som förstås är viktiga för att man ska må bra och inte dra på sig skador är bra mat, tillräckligt med sömn återhämtning (svårt det där med att vila ibland när man är i ett flow).
VARIATION är viktigt. De löpare som jag känner och som springer sjukt långt och som klarar sig utan skador kör även cykling, powerwalks, simning, skidor, yoga  mm.

5. Skumrulle. En grej som har legat i vår källare (införskaffades pga makens återkommande ryggskott) i många många år och som det ibland rullades lite rygg på eller användes av barnen som något slags cirkusredskap. Fantastiskt bra att mjuka upp musklerna och dess fascior med. Jävligt ont gör det, som massage på djupet. Nu vet jag att man ska köra med rullen både före och efter passet!
6. Klä dig rätt dvs inte för varmt! Jag är så varm av mig. Och blir jag varm och svettig fort så springer jag jättedåligt och blir så irriterad. Så en regel är att jag ska frysa lite de första 5-10 minuterna av passet - då är klädseln bra!
7. Självrannsakan - stanna upp då och då och fråga dig själv ärligt varför tränar/springer jag? Alla har sina skäl. Det viktiga är att de ska vara DINA och inte någon annans! Och dina skäl kan ju ändras ibland från månad till månad så ställ den frågan ofta! Det är lätt att påverkas via sociala medier och trender; det gäller även att förköpa sig på träningskläder och andra "nödvändiga" prylar!  Vad behöver du egentligen för att kunna springa? Var sann mot dig själv, uttjatat men sant.
8. Långa spinkiga ben, måste man inte ha för att vara löpare! Det har jag sett på så många lopp! Rätt som det är kommer en människa med stabbiga microben och springer som ett jehu! Så - du har inga svepskäl längre, hehe!
9. Springa med andra är kul men inte nödvändigt! Det kan uppfylla ett social behov och vara skönt avstressande! Springer man i grupp där tempot skiljer sig mellan löparna så är intervall- eller teknikträning att föredra!
10. Människan är gjord för att röra på sig och förmodligen för att springa. Vi kan springa långt och vi kan springa fort. Våga testa och spränga dina gränser - du anar inte vad du kan åstadkomma. Tjejmarathon ifjol var en sådan remainder - jag insåg att jag kan springa hur långt som helst!

forts följer...
PS. Ja, jag har klippt av mig håret! :o)