Topploppet

Precis hemkommen från Hagaparken och årets upplaga av Topploppet. Vi var hela 4 lag från Kårsta-Ekskogen + ett gäng juniorer som sprang. Vi hade eget tält och glatt support! Jag njöt av att vara en del i den stora gemenskapen! DET VAR ROLIGT om än lite jobbigt  ATT SPRINGA IDAG! Jag hade några svackor och min tid (som är 6 minuter över mitt PB) är jag oxå nöjd med för jag har inte tränat fart på länge och kroppen vill gärna hamna i lite drygt 6 minuters tempo (den tror att det är långlopp, hihi).

                                                                      Foto: Katharina Thäberg. Jag i den röda kepsen!

TACK alla för en mycket rolig dag ihop! Grattis alla till fina tider!

två pass två känslor

Warszawa marathon närmar sig med stormsteg och jag känner mig mindre och mindre förberedd! Jag är inne i en klar löparsvacka men om det en annan gång. Förra helgen, hemkommen från soliga Spanien, drog jag iväg på lite löpning med Miranda och co - Ursvik All In. Men ingenting stämde den dagen och det var länge sedan som ett pass kändes som tungt för hela kroppen. Jag drog slutsatsen att jag hade en infektion i kroppen och droppade av efter 15 km. Dagen efter hade vi kräksjuka hemma och vi alla var lite förkylda och sega. Så jag vilade hela veckan men i lördags tänkte jag att nu är det dax att ta ett långpass för att testa formen. Förutsättningarna var bra på alla sätt och jag laddade som jag brukar. 

Men nej, ingenting stämde - visserligen fick jag ihop 23 km men hade en rejäl svacka vid 17-18 km då jag började gå fast krafter fanns kvar. Viljan fanns inte, det var helt enkelt inte kul.

Man kan inte ta igen de pass man tränat, säger Coyntha, och det är sant. Jag har just mest kört kortpass i och för sig blandat frekvent med kvalitetspass men ändå. Hursomhelst, känslan av olust fanns där och det var inte kul.... Jag började fundera på att hoppa av maran helt. Och helt säker på att jag ska springa är jag faktiskt inte. Jag åker ner och umgås med min mor och känns det bra så startar jag... Medaljen är ju så himla fin!

 

Igår var jag ute och joggade med Kårstajoggers. Det blev några lugna kilometer som jag avslutade med 6 st riktigt intensiva backintervaller! Och de satt! Det var härligt och jag kände åter äkta löparglädje både under och efter passet! Härligt. Det kanske finns hopp för mig. Nu på lördag är vi 24 personer från Kårsta och Ekskogen som deltar i Topploppet. Det blir en test för min motivation!

Håll tummarna!

Träning i värmen

Vi har varit på spanska solkusten i en vecka, tankat sol och värme som en liten kompensation för den fuktiga sommaren här hemma. Det har varit underbart. Mina gamla knakande leder blievlite mjukare i värmen och kroppen och själen mådde bra av så mycket tid med familjen. Jag och de små pojkarna har badat både i pooler och i havet i timmar varje dag. Vi har hoppat i vågorna, byggt snäckprydda sandslott som minuten senare spolats bort av havet, bodysurfat, sprungit på stranden, skrattat och myst. Jag och maken har bara slappat och druckit lite Rioja under de varma kvällarna. 

Men vi har även (till grannfruns stora oro) även tagit oss ut och sprungit lite. Vi har sprungit var för sig men tipsade varande om rundorna. De första gångerna sprang vi kvällstid men då var det faktiskt fortfarande för varmt för min smak (27 grader) och den medhavda vattenflaskan tömdes snabbt! Jag svettades som en gris. Sista passet blev ett platt morgonpass och det kändes lite bättre!

 De första var rätt så jobbiga för de gick upp i bergen. Utsikten var hänförande men jag insåg snabbt att någon marathon i värmen blir det aldrig för min egen del; i värmen presterar jag uselt. Jag är glad för att det totalt blev 3 joggpass; 18 km sammanlagt, 2 yogapass (på underbara takterassen, som gjord för det!) och 5 (!) st styrkepass! Kan varmt rekommendera Exetubes i packningen nästa gång ni ska på semester!

Så hur är formen inte min nästa utmaning den 30:e september? Långt ifrån bra men.... jag kommer i alla fall vara solbränd på startlinjen! ;o)