
tillbaka i tiden.
Personlig utveckling handlar bl a om att utmana sig själv. Att möta sin rädsla och därmed växa som människa. Jag har utmanat mig en del i livet - det har mest handlat om att möta min rädsla för att skada mig fysiskt så jag har dykt, klättrat, kört motorcykel. Och så har jag rest långt och länge, ibland mycket oplanerat, ibland utan pengar. Sedan finns de där rädslorna som inte alltid är så lätt att förklara för någon annan - rädslan att bli riktigt arg, att säga nej, att sätta gränser. De utmaningar tampas jag med varje dag men om det en annan gång.
Idag har jag gått en fortsättningskurs i havskajakpaddling ute på Gräddö i Stockholms skärgård. Och det var en riktig utmaning - det var kallt, blåste hårt (ffa kom det plötsliga kraftiga vindbyar) och på slutet kom det regn. I början kände jag mig väldigt liten och rädd i min vingliga kajak ute korsandes en större farled. Vågorna från sidan gjorde att kajaken ställde sig på kant ibland och jag trodde att jag skulle trilla i vilken sekund som helst. Jag hamnade sist i vår lilla grupp. Men då tänkte jag - detta är en utmaning och den fixar jag! Jag fokuserade och plockade fram eskimån i mig och kände mig genast starkare och mer stabil. Så småningom efter att ha övat på olika paddeltekniker gick det bättre och bättre och jag vågade till och med göra en sk eskimåräddning där man tippar kajaken på kant så den står 90 grader mot vattenytan. JAG VÅGADE och jag växte. Det var så himla kul, trots alla övningar där vi plurrade i det kalla vattnet för att öva på räddningstekniker. Instruktörerna var mycket kunniga, trygga, roliga och proffsiga trots ringa ålder. Vill du testa havskajkak rekommenderar jag varmt Kajak och Uteliv! Tack Piratfarsan för denna fantastiska 40 års present!
Något annat jag tänkte mycket på idag var det där med att vara priviligerad, inse det och vara tacksam för detta. Jag såg i marinan mängder med blonda ursvenska barn som kom ur sina föräldrars finfina superdyra båtar. En självklarhet. Jag såg sommarhus med sandstränder och en vajande svensk flagga utanför. En självklarhet. Och alla dessa människor vid fiket, i märkeskläder och med dialekt från Stockholms förmögna förorter. En självklarhet, så långt ifrån min uppväxt som jag delar med så många indvandrare - långt ifrån sommarstugor, friluftsliv i dyra märkeskläder, båtsemestrar mm. Jag tänkte på det sittandes i min kajak och insåg hur priviligerad jag är. Och jag är tacksam...
Igår testadae jag mitt nya vätskesystem Nathan som ska vara bäst. Jag klarar mig ganska bra utan vätska på löppass upp till 15 km om det inte är extremt varmt; vet dock inte prestationen är så strålande de sista kilometrarna. Ibland har jag vätskebälte med mig men upplever då att det hasar upp och ger lite trötthet i ländryggen då jag svankar extra när jag har det på. och så rymmer det inte så mycket vatten.
Nathan är snygg, estetisk, rymmer 2liter vätska. Det finns gått om plats för telefon, bars, en torr tröja etc. den är lite och smidig. Kan dock inte säga att den sitter som en smäck, som jag är van vid med ryggsäckar, glipar lite upptill över brösten och rör sig lite lite vid löpning. Men det kanske inte går att få bättre. Gårdagens testrunda var plågsam. Det var kvavt och kroppen VILLE INTE SPRINGA! Så det blev bara en kort runda och så lite plankor på det.
Har ni ett vätskesystem? Vilket? Är ni nöjda? Har ni bra tips hur man ska ställa in det?
Förresten - JIPPIIIEEEEEEEE! Nu har jag semester!
Namaste! Yogan finns där men inte varje dag, den är lite vilande pga min onda axel som omöjliggör vissa asanas. Jag längtar efter regelbunden yoga men inte så krävande sådan, kanske mer lugnande. Yinyoga? I vilket fall - imorse blev det en del stående asanas. Det är vackert att blicka ut över gärden och grönskan. Det fick min själ att må bra. Namaste!