Bättre sent än...

Äntligen har jag idag anmält mig till:
Midnattsloppet (grupp 6 var den enda lediga!)
Tjejmilen Fun Run
Lidingöloppet 15 km
Så nu är det gjort.
På marathon.se hade de bra träningsprogram, ska hoppa på "milen på 50 minuter". Det är ju ett av mina mål i år!

Långpass i öknen?

Så kändes det när jag var ute på mitt långpass (?) i förmiddags. Förmiddagar brukar inte vara lätta för mig ur löparsynpunkt - jag hinner inte ladda med vätska och brukar snabbt känna av det i ben som inte lyder och allmän svaghetskänsla. Så förmiddagens pass hade egentligen de sämsta förutsättningarna - gassande sol, vätskebrist, pollenallergi (ja, det är förmodligen det som orsakar min nuvarande trötthet, tack för de kloka kommentarerna!) och ja - ett långpass på ca 13,5 km!

Det var 28 grader i skuggan när jag kom tillbaka trött och svettig men ändå stark. Som vanligt var första 5 km jobbiga innan jag kom igång och jag blev full i skratt när jag skulle ta en kisspaus i skogen och kunde först inte få av mig tightsen (för dagen lånade av Piratfarsan) för MP3:n var i bakfickan! Sen sprang jag lugnt i gassande sol och bytte gärna sida för att utnyttja minsta lilla skugga som det fanns väldigt lite av. Aldrig har jag varit så tacksam för motvinden som idag - den svalkade skönt! Snabbt tömde jag mina små vätskeflaskor och ett tag när tungan lödde vid gommen med torrhetens klibbiga gegg kändes det som jag var på överlevanadslopp i Sahara. Och då gäller det att kämpa på för att komma levande hem, vilket blev min målbild. Nä, förresten, min målbild var ett stort glas med hemmagjord citronsoda! Och 3 såna halvlitersglas glas drack jag på raken när jag kom hem! Gissa om det smakade gott!

Samanfattningsvis var dagens pass överraskande bra med starka ben och bra andning sista 7 km!

Hjälper sånt här?

Jag är desperat efter lite pigghet, nu när jag precis börjat min semester. Det känns tungt i kroppen, den är seg, musklerna svarar inte alltid när hjärnan ropar "hej" och det verkar att jag är inne i en kroppslig dalgång just nu. Jag gör vad jag kan - fortsätter att träna även om lusten till det är inte den högsta, har rensat ut (igen!) allt med socker och försöker tanka långsamma kolhydrater, äter bra med protein, sover bra och gör sånt som jag känner för nu när jag är ledig. Idag började jag med lite antioxidanter (tuggar nu på några gojibär i skrivande stund) och rosenrot i hopp om att bli så där spralligt pigg i kroppen, alert... ja, nästan lite hypoman - ett tillstånd som jag gillar starkt!
Det som gör mig fundersam är att jag känner mig svag i musklerna och har lite värk av och till - hoppas det inte är nåt sånt eller kanske sånt.
Men jag känner mig ju pigg för övrigt...
I väntan på piggheten har jag idag busat med mina härliga barn, hoppat studsmatta och besökt denna underbara närliggande stad.
Och ikväll blev det lite yoga till levande ljus (var är mörkret???) och lite gregoriansk körsång.
Nu blir det bingen.

Dagens

För 10 år sedan mötte pojke flicka. Flickan var "minus kött" men bröt sitt löfte och började äta vilt för pojken var stooor köttätare. Efter ett tag var flickan fast i kötträsket av typen "på fredag äter vi entrecote med bearniesås och pommes" och det dröjde inte länge förrän båda var lite försoffade och hade fått sk love handles. Sedan följde ett antal år under vilka flickan längtade till det forna grönsaksbaserade livet men lyckade inte övertyga pojken till att denna typ av mat skule ätas en gång i veckan. Pojken, kräsen i maten, tuggade i sig de vegetariska rätterna, fräste och grimaserade för att en timme senare klaga på att han var hungrig. Så fort flickan var själv hemma så frossade hon i keso och grönsaker. Åren gick, de flyttade till hus och grillade varenda kväll hela första sommaren, korv förstås. Åren gick, 2 småpojkar kom till i familjen och pojkens köttälskande började mattas av något. Det märktes i att han drog ner lite på sin korvkonsumtion men fortfarande var vegetariska måltider eller fisk d:o som att svära i köttkyrkan.

Tills pojken körde Body for Life metoden i 12 veckor ifjol för att komma i ungdomens toppform. Formen nådde han med råge men ffa ändrades matvanorna - familjen började äta stora mängder kyckling, mer grönsaker, bättre fett och ibland även fisk. Pojken började rata korven mer och mer och kunde fälla gillande smakkommentarer om flickans grönsaksrätter. Flickan började bli alltmer djärv, mest för att den äldsta småpojken var så förtjust i grönsaker, och började servera mer och mer av det gröna i olika varianter. Pojken började för några månader sedan fälla kommentarer av typen: "din mat ser ju godare och färggladare än min" och kulmen nåddes ikväll då han bad flickan att de skulle äta en grönsakstallrik kompletterad med makrill och keso. Det mumsades och smaskades och lillpojken var med och åt ("mamma, det här var jättegod mat, kan vi äta sånt oftare?") Flickan sitter nu nöjd och belåten. Efter 10 års hårt slit och lobbying har hon äntligen nått sitt mål.

Dagens träning: i 24 gradig värme (puh så jobbigt) 8,5 km.

Glad midsommar!

Midsommarträning:

- dans kring Majstången

- backintervaller: 4,1 km uppjogg

6 backintervaller á ca 150 meter

1,3 km nedjogg

Hunden Ecco var med!

Jag är nu!

Idag har jag varit på en mycket vacker och personlig begravning av en kära granne som gick över till andra sidan alldeles för tidigt. Han var en genuin person, avskalad från floskler och det materiella, en sådan som det inte längre finns många av - en genomgod kis.

Efter att många tårar fällts gick vi alla genom den vackra Skogskyrkogården till graven. Naturen och omständigheterna inbjöd till försjunkenhet i tankar om liv och död, om ande och kropp, om ljus och kärlek.

Kroppen är vårt jordliga skal - begränsande och samtidigt överskridande, skör och stark men framförallt så är den inte evig och livet är ju här och nu eller som Ruth skriver på sin blogg:
livet är inte något genrep - ge allt här och nu. Lev här och nu!

Och med dessa tankar gav jag mig ut på kvällens träning i min numera tunga och långsamma kropp. Det blev 5 km lugn löpning till gymmet och där ett styrkepass på ca 50 minuter!

Imorgon är det sista dagen före semestern. Jag ska ge järnet på jobbet för att sedan njuta av min ledighet!

Jag knegar

Just nu är det mycket annat och träningen känns inte alltid inspirerande. Men jag är en riktigt envis knegare som tar mina löppass och matar på kilometer efter kilometer. Idag blev det 9,3 km på delvis ny bana. Inte 100% asfalt som vanligt utan även lite grusväg genom skogen - skönt att slippa bilarna och istället få höra lite trädsus och fågelkvitter! Jag blev så glad att jag ökade farten och tycke att steget satt så bra. Men fram till dess var det stelt i vaderna och ömt i hälsenorna. Jag har haft lite besvär med de sistnämnda i vintras men det har varit lugnt senaste månaderna. När jag räknar så har jag sprungit lite drygt 3 mil de senaste 4 dagarna och då är det dax att vila lite? Nänä, är det hyfsat väder imorrn så tar jag jag mig springandes till gymmet för på torsdag är det tjejkväll och på Midsommarafton är det inte säkert att jag får till ett pass mellan sillunchen och kvällsgrillningen! Vad har ni för planer för Midsommar? Blir det knätofs och dans kring stången (=poledance?).

Yogakväll

Måndagkvällar har blivit mina yogakvällar. Först lägger vi barnen, sedan går vi och plockar, städar, pratar mm. Vi 20-tiden går Piratfarsan ner till källaren aka"The Dungeon" där han ägnar resten av kvällen åt PS3-spel. Jag däremot fixar lite ärenden, bloggar mm och runt 21 är jag redo för mitt yogapass. Hitills har jag kört med DVD men nu kan jag sekvensen och tittar på TV:n för att justera rörelserna.
Idag behövde jag verkligen yoga. Det har varit asstressigt på jobbet. Det finns nämligen en oskriven lag om att allt börjar krångla och bete sig konstigt precis när jag ska på semester! Jag försöker varje år att förutse detta, ligga ett steg före, jobba undan, skapa luckor för detta djävulskap men ... det kör alltid ihop sig! Grrrr..... Men trots att det var körigt och jag kände några gången under dagen hur jag höll på att glida iväg på stressens våg så höll jag tillbaka, andades lite extra och tänkte "fokusera på en sak, tänk inte på hur stressigt det är etc". Än en gång fick jag erfara att om man inte fokuserar på hindret ("jag hinner inte, det är så mycket...") så går det mycket lättare. Det blev till att jobba över lite men det var klart godkänt på det stora hela.
Yogan gjordes till Bach och soft belysning. Det var skönt och avslappnande. Jag har fortfarande svårt att inte bara glida iväg i egna tankar och längtar till den stunden då jag bara är och yogar.
Det var ca 45 lugna minuter under vilka jag töjde och andades. Nu har jag yogat regelbundet i ca 1,5 månad. Rent fysiskt märker jag bättre hållning, starkare bål och armar, bättre balans och ökad vighet. Fortfarande är jag väldigt stel i ländryggen och har långt kvar till att ens kunna sitta i halvlotus men det går framåt. Låsen (bandas) sitter där en del av tiden och andningen har blivit lugn och jämn. Rent psykiskt märker jag helt klart ett nytillkommet välbefinnande. Ingenting annat har hänt i mitt liv som skulle kunna ge förklaringen till att jag känner mig lugnare, mer tillfreds, gladare och ffa mer hungrig på livet och nya utmaningar. Kan ni fatta det - allt detta efter bara 1,5 månad! Måhända att det är sk placeboeffekt men det struntar jag i - det är en effekt i alla fall. Det är spännande att utforska yogan. I vår bokcirkel ska vi nu läsa "Happy yoga" som bl a avhandlar yogans effekter. Ser framemot att läsa den! Hello Adlibris!

Precis vad jag behöver!

Jag har antagit en utmaning!

Veckan som gått

Det har varit en händelserik vecka på många sätt. Sista dagarna tillbringades hemma hos svärföräldrarna i Skaraborg. Även där smattrade regnet mo rutorna och stor del av tiden tillbringades inne men det blev ett långpass och några korta yogapass. Och nu är jag precis hemkommen från en härlig 8 kilometers runda i regenet. Som sagt - man blir ju svettig av att sprigna så det gör ju inget om man blir blöt av regnet dessutom. Det var väldigt behagligt ute och benen kändes lätta. 8 grader + är tydligen en bra temperatur för min kropp.

Sammanfattning av träningsveckan som gått:

måndag: yoga 45 minuter
tisdag: löpning 9 km
onsdag: styrketräning 50 minuter
torsdag:vilodag
fredag: yoga 30 minuter + löpning 13,1 km
lördag: yoga 15 minuter
söndag: löpning 8 km

*Runner´s har jag läst från pärm till pärm och även en bra pocket - Sommarbarn av Katarina Janouch.

Ny keps!

I like puma. Inköpt utanför Örebro på väg hem.

Det blåser och regnar

i Skaraborg. Trots det blev det 13 kilometrar. De 5 första inte så sköna men de sista hade bra flyt. Jag är ju långdistansare! Fast inte ultra som Mia som ska springa 68 k imorgon! Lycka till!

SLUTA GNÄLL!!!!

Just nu är jag väldigt trött på alla som gnäller på vädret!
Hallå - det regnar, jorden och grödan behöver nog lite vatten just nu så SHUT UP och gör det bästa av situationen! Jag som är invadrare har aldrig förstått mig på det här gnällandet - för kallt, för varmt, för mycket snö, för lite regn mm. Det finns faktiskt viktigare saker här i livet.
Som att vara glad för det lilla sköra livet vi har, den korta tid vi lever på jorden. Så gör dig själv och din kropp glad - skratta, hoppa i pölar, träna järnet så svetten porlar, läs en bra bok eller prata med en god vän. Gör nåt för andra - le mot en främling, hjälp någon med en tung matkasse, fråga din sambo hur han/hon mår och massera axlarna, busa med dina barn!
CARPE DIEM! FORGET THE DAMN WEATHER!
PS/ jag blir oxå på sämre humör när det regnar men mår inte bättre av att gnälla...

Dagens träning: ett härligt svttigt pass på gymmet, 50 minuter.
PT är på gång hoppas jag, ska bli kul... Spännande. Återkommer mer om detta!

Att ha en egen tränare

Jag är en riktig latmask ffa vad gäller träning. Helst skulle jag ju bara ligga i soffan, läsa och äta chokladpraliner. Men jag inser att detta är inget jag skulle må bra av i längden, varken fysiskt eller psykiskt så träna MÅSTE jag. Träningslust är det inga problem med längre men det där med att variera träning och pressa mig själv är fortfarande ett problem. Jag drömmer mig bort... tänk att få ha en egen privat tränare, som kändisar. En som kommer och ringer på dörren och ta mig ut på intervaller eller backträning. Helst en sträng militär... fast med glimten i ögat. Oj så vältränad och snabb jag skulle bli.
Men nu är verkligheten en annan. Piratfarsan har en coach - en POLARe med prgram som varje vecka säger till vilka pass han ska löpträna. Och han följer planen. Piratfarsan är snäll och har fixat en sådan veckoplan till mig med men jag märker att jag gärna hoppar över. Denna självdisciplin....
Igår kväll följde jag dock faktiskt coachen som sa "hilly 7,8 km". Så det blev en bana med flera jobbiga backar ca 9 km. Det gick faktiskt bra kanske för att jag föreställde mig en militär som skrek i mitt öra vid varje backe "ÖKA!" Vad har ni för knep när latmasken slår till?

Behöver lite tips från er - jag söker efter en ny doft - något friskt somrigt och sportigt. Är helt lost i parfymvärlden. Vad rekommenderas så jag jag vet vad jag ska provdofta.

12:e september

Jag vet var jag inte kommer att vara och det är här.
Däremot så kommer jag och jobbet vara antigen här eller allra helst här.
Och titta vad jag hittade, det här verkar kul!

Inte ensam!

Ikväll har jag haft sällskap under mitt löppass! Fär första gången på jättelänge.

En golden som lystrar till namnet Ecco var underbart sällskap som drev upp tempot betydligt! Jag är tacksam för hans sekundsnabba kiss- och bajspauser då och då annars hade jag inte orkat! Med glädje noterade jag att jag låge FÖRE honom i sista uppförsbacken och även de sista 500 metrarna. Ecco var glad men lade sig ner med flåsig andning direkt när jag återlämnade honom till matte. Och det trots att han är bara 3 år ung och van att jogga med sin matte 2-3 gånger per vecka! Det här ska jag göra om. Mycket roligare än intervaller!

Runners low?

Runners high är något alla löpare vill uppleva. Dessvärre verkar det som runners low är ett vanligare företeelse. För första gången på drygt 1 års regelbunden löpträning har jag upplevt detta! Och det trots att allt var som vanligt - bra mat under dagen, bra väder (+10 grader är bra för min del!), samma kläder, samma sug efter en löptur men... något måste ändå varit fel! Ca 30 minuter innan jag stack drack jag en portion av Dalblads kosttillskott med bra kolhydratinnehåll. Jag kände mig pigg och stark men direkt från start kändes det konstigt och segt. Det kändes som om jag klivit in i fel kropp. Inte i min vanliga löparkropp som gillar att mata på kilometer efter kilometer ute på vår landsväg utan en främmande kropp som verkade inte veta hur ett löpsteg ska tas. Benen var stumma och fumliga och hjärnan inte alls inkopplad på löpning. Men jag segade på. Efter 3,5 km ( i vanliga fall brukar det kännas på topp här näde de första uppvärmningskilometrarna är avklarade) hände det som aldrig hänt förut - kroppen bara STANNADE och började GÅ! Ofattbart, den lydde inte när jag efter ett par hundra meter uppmanade den att åter springa. Nada respons! Men jag ger mig inte även om jag hade god lust att bara lifta hem. Jag hade gått hemifrån med ett mål att springa ca 8 km och jag är en sån där tråkig asfaltsknegare som tränar det som står på träningsschemat. Kom igen, viskade jag och körde på. Sakta men säkert kom både benen och hjärnan igång och efter ca 1,5 km var allt som vanligt. Jag passerade hemmet och fortsatte 2 km till och sedan avslutade med en härlig runda i skogen bland liljekonvaljerna! När jag kom hem var benen pigga, hjärnan alert och själen glad och det blev 8 km trots allt! Man skulle säkert kunna analysera detta och komma fram till vad som felade men ett är säkert - kroppen mådde OK och kunde piskas på. Just nu känner jag mig i bra form och ffa så har jag inga skador eller smärtor. Yogan hjälper till bra att hålla kroppen smidig. Så det blir att bara köra på!
Ha en skön helg!

Viktutmaning

Jag har under drygt 3 månader haft en utmaning att gå ner "de sista" 5 kilon ffa för att se om jag kan bli bättre i löpningen, läs: snabbare. Jag har fått hjälp av Anna med kostgenomgång och har blivit bättre på att äta bra proteinrika mellanmål och fylla på efter träning. Jag har haft svårt att låta bli snasket på helgerna dock! Jag har inte nått mitt mål på 62 kg men har kommit en bit på vägen vilket är viktigast. Lite snabbare har jag faktiskt blivit. Den vikt jag ligger på nu är ju egentligen min trivselvikt så jag tror att jag fortsätter med att fylla på med muskler gm styrketräning så får fetthalten justeras på vägen.!