Tack kroppen min!

Jag älskar min kropp just nu! Efter månader av smärta här och där, stelhet och krämpor känns den reparerad. Rehabträningen har gett resultat och jag är rörligare än någonsin samtidigt som jag är smärtfri och känner mig stark!  Jag känner djup tacksamhet till min kropp; förra året behandlade jag den styvmoderligt så inte undra att den strejkade till slut. Men nu matas den med bra mat, den får sova, den sträcks ut och böjs åt alla möjliga håll och viktigast - den får springa med glädje!

Igår åkte vi hela familjen till Norrtälje där det finns en slalombacke. 55 meter fallhöjd och ca 225 meters längd. Som ni ser på bilden nedan så är lutningen rätt så brant.

Jag körde 5 gånger upp! Givetvis kändes det i benen en del så de 4 första orkade jag inte hela vägen upp, men på den sista gjorde jag det! Jag återhämtade mig väldigt snabbt och körde sedan lite kort benstyrka enligt devisen - Döda Benen!
Imorse kände jag INGENTING i benen och körde 7 km i 5:16 fart! Jag bara flög fram även om andningen blev något tung; jag är inte van att springa så snabbt! Det är ju galet!
TACK KROPPEN MIN! Jag ska fortsätta ta väl hand om dig!
Vi ska fortsätta vara bra kompisar!