en glad Pladuska i sitt favoritspår i skogen! Det hände något i Prag. Jag vet inte när, hur och varför men efter Halvmaran som jag sprang på en OK-tid (men ville såklart innerst inne springa 10 minuter fortare!) så försvann plötsligt min prestationsångest. Jag var så nöjd med mig själv och jämförde mig inte med någon annan trots att jag omgavs av en massa jätteduktiga löpare. Sedan dess har jag känt en sådan enorm glädje i att träna och då ffa i att springa. Just en sådan genuin glädje var det länge sedan jag kände. Jag har planerat, varit målinriktad, pressat mig, tvingat mig ut i mörker och minusgrader så länge attjag till slut bara såg mål, PB och kvalitet i all träning.
Efter halvmaran vilade jag nästan en hel vecka från all träning då en förkylning (eller allergi) bröt ut natten efter loppet. Och det kändes OK! Men sedan dess har jag sprungit, styrketränat och yogat med ett stort leende på läpparna! Jag är tacksam och glad för den starka och fina kropp jag har och som lojalt hängt med på allt bus jag hittat på och klarat så mycket fysiskt. Jag är inte mina prestationer. Jag är jag oavsett vad andra gör och vilka bedrifter de än skriver om på sina bloggar. Jag vet nu att min kropp klarar en hel del när jag vill men jag måste inte och som en klok person har skrivit på sin blogg - allt har sin tid även vad gäller träning.
Jag är mycket tacksam för den debatten som Petra har väckt i det här och det här och även detta inlägg på sin blogg! Det fick mig att tänka till.
Jag unnar alla att få uppleva sådan träningsglädje jag haft senaste veckan speciellt idag när jag äntligen fick springa i terräng! Nu blir det mer och mer terräng för min del. Det är där med vinden i håret och gruset under skorna som jag känner mig hemma!
Vilken typ av träning ger dig mest träningsglädje? Tränar du alltid för din egen skull?
Just nu är det framförallt Yogan jag gör på kvällen men också löpningen för jag har precis som du accepterat min fart och är jublande glad för alla sekunder jag kapar. Men det finns inget måste, jag har den fart jag har just nu. Jag har lämnat gymträningen bakom mig just nu och sluppit stressen och DET är guld värt. Så Löpning och Yoga är livet :)
SvaraRaderaVilken härlig insikt!
SvaraRaderaJag kan nog jämföra mig med andra men främst jobbar jag på mitt eget mål och konstaterar att det finns grymt snabba tjejer och att jag inte är en av dem! Jag tycker egentligen inte att gymträning är speciellt roligt men får så grymt ont i ryggen om jag inte tränar styrka också. Ibland kan jag känna att allt inte måste vara jätteroligt om det ger något tillbaka. Styrketräningen är helt enkelt något som jag måste göra i en eller annan form hela livet för att hålla.
SvaraRaderaLöpningen däremot kan vara alltifrån jättetungt till oftast ren och skär lycka. Och alltid lycka efteråt faktiskt. Har aldrig kommit hem och efteråt inte haft en skön känsla i kroppen.
Förresten såg ditt meddelande, springer gärna en sväng på IP. Nästa vecka åker familjen bort, då kan jag onsdag kväll tex.
Låter som det ska det där :) Att njuta av det man själv presterar är en skön känsla! Man ska inte jämföra sig med andra utan bara glädjas åt deras prestationer... Härligt att du hittat den rätta träningsglädjen! :)
SvaraRaderaFortsätt så!
När det gäller löpning - jag är så urusel löpare så jag KAN inte ha prestationsångest. Jag VET att jag blir omsprungen och bryr mig inte längre. När det gäller annan träning är det annorlunda: viss träning ser jag som ett nödvändigt ont för undvika skador, förebyggande styrka, kondis etc. Annan träning är "bara" lustfylld, exempelvis träningsläger, Friskis etc...
SvaraRaderaDet låter ju fantastiskt skönt! Önskar att det var så i alla delar av livet :)
SvaraRadera