Tjejhelg i Skåne

Man kan umgås på olika sätt med sina tjejkompisar - man kan gå ut och dansa, man kan sitta och fika, man kan dricka vin och prata. Och alla dessa sätt är mysiga men jag gillar så mycket att umgås under en springtur! Och jag är så glad att jag genom fjolårets Tjejmarathon lärt känna så många härliga kvinnor som har samma passion som jag - LÖPNING!
Förra helgen var vi i Skåne och sprang tillsammans i 2 dagar.
Vi bodde på det mysiga vandrarhemmet Nyckelbo utanför Helsingborg som förresten är en mycket fin stad med egen strand! Bara det!.
Första dagen tog vi tåget till Landskrona och sprang sedan på Skåneleden till vandrarhemmet. Det var otroligt vackert att springa längs med havet. Vi sprang, pratade och åt en massa björnbär som växte överallt! Jag sprang med Coyntha som just nu håller på med sk MAF-träning vilket kort innebär att hon springer aerorbt (med låg puls). Jag hängde på för jag visste inte alls om jag skulle orka springa så långt. Men första dagen blev det (efter alla felspringningar, hehe) 36 km! Och jag som sprungit 13 km som mest i år! Visst var jag trött på slutet (hade lite soppatorsk för det var så otroligt varmt och jag orkade inte äta ordentligt, ett problem för mig) men dagen efter vaknade jag så fräsch och utan träningsvärk och smärta någonstans! Dag 2 var etappen Mölle till Nyckelbo, en otroligt pittoresque sträcka med betande kossor och längs med havet! Kändes ett tag som vi var i Spanien! Efter fika i Höganäs tog jag och Linn bussen till Domsten och sprang därifrån "hem". Vi avslutade våra 18 km med ett härligt dopp i havet. Brrr.... det var "uppfriskande" (dvs ca 16 grader!).
Det blev en intensiv träning med många skratt, goda middagar, mycket inspiration och en del kilometrar!
Så fint! Hoppas på flera sådana helger med bästa tjejgänget! TACK!
Här kommer några foton från helgen:

Älskade fjällen

Lite sent men bättre än aldrig... här kommer ett kort inlägg om vår semester i vackraste Ottsjö i början på augusti.
Maken sprang Öppet Fjäll och gjorde därmed debut inte bara som marathonlöpare utan även som fjällöpare! Han gjorde en jättefin insats, jag var mest glad att han överlevde. Hans första kommentar i mål efter 7:25 var "Varför sa du inte att det var  SÅ jobbigt och SÅ brant?!" Hahaha! Men nu är han biten och letar efter en"ännu jävligare utmaning" som han säger själv.
Jag själv tog det lugnt  tävlingsmässigt. Gjorde en jumboinsats i Ottfjället upp (680 stigmeter på 6 km) på 72 minuter men har sällan varit så nöjd med ett lopp! Ffa var jag stolt över att jag vågade ställa upp i ett litet lopp men många duktiga löpare!
Hela veckan i Ottsjö var underbar på alla sätt: vi träffade en massa kompisar med familjer (Conny, Annie, Victoria m fl), vi fiskade (men fick inget), plockade en massa blåbär och hjortron, grillade vid sjön och ffa - jag och Coyntha sprang på fjället varje kväll! Det var så underbart! Går inte att beskriva! Benen drog iväg själva! Och... jag badade i Ottsjön fast det var svinkallat!
Ja, det var en fantastisk vecka som gjorde att jag fyllde på batterierna ordentligt och kom hem tränad och lycklig... och med hjortron- och blåbärssylt i bagaget!
Vi får se om det blir Ottsjö nästa sommar med.... jag hoppas!
Här kommer en fotografisk sammanfattning av veckan: